Emmas Bokhylla

...men just nu är jag lätt trög och oengagerad som bloggare. Jag hoppas innerligt att helgen skall råda bot på det och att jag återkommer som en frisk, glad, fläkt på måndag. Då skall jag ta tag i allt som ligger hängades i luften, oki?

 

Ha en bra helg och ta hand om er!

 

Den Kenyanska kedjan Uchumi etablerade sig för första gången i Tanzania för några månader sedan och det tog ett tag för dem att komma i ordning, vilket ha gjort jag inte har varit där på ett tag, men för ett par dagar sedan (kan det vara en veckan sedan? Tiden går så fort...) gjorde jag ett besök och blev glatt överraskad över att de ÄNTLIGEN har fått in det viktigaste....

 

...nämligen BOKAVDELNINGEN! 
Okej, lite tunnt, men i alla fall en början!

Och i princip bara östafrikanska författare!

...förutom vissa översatta klassiker!

"Den lille prinsen" på swahili har jag sett på många ställen, mycket trevligt!

 

Veterinärnen vill inte att vi skulle stoppa in henne i bruen igen, så hon låg utslagen i baksätet.

 

Som jag tidigare nämnde så var vi tvugna att söva Katti för att ta blodprov på henne i söndags och hon var helt utslagen i nära sju timmar. Jag lade henne på sängen och bäddade ner henne eftersom blodcirkulationen går ner kraftigt vid sövning.

Dock glömde jag att hon faktiskt inte kan ta sig till toaletten i det här tillståndet och hon kissade på sig i sängen. Hon hade försökt gå till lådan men inte klarar sig mer än en halvmeter eftersom hela bakkroppen släpade efter.
Me eftersom vi nu faktiskt har en fungerande tvättmaskin och jag upptäckte det på direkten så var ingen skada skedd, det var bara att skölja av och in med allt!

 

 

...att efter två sjukt hektiska dagar logga in på bloggen och hitta fantastiska awards från Catherines Bokblogg och Beas Bokhylla! Fasiken vad glad jag blir, ni är ju fantastiska! Jag skall svara så fort jag kan! Ni lyfte min dag!

 

 

Dessutom, så hittade jag en bortglömd Marabou chockladkaka i en skrivbordslåda (HUR kunde det hända?!), så dagen är in princip fulländad!

 

 

Tänk, första månaden i fjärde kvartalet är nästan över utan att jag visade min rapport från tredje.

Tiden går sjukt fort just nu...

 

 

QTR 3

JULI

1 ”The Hat Shop on the Corner” av Marita Conlon-McKenna
2 “ Disobedience” av Naomi Alderman
3 “The Camel Bookmobile” av Masha Hamilton
4 “The Cat in the Hat” av Dr. Seuss
5 “I die, but the memory lives on” av Henning Mankell
6 “Take a chance” av Sarah Webb
7 “Praxis” av Fay Weldon

AUGUSTI

1 “Våldtäkt & Romantik” av Katrine Kielos
2 ”Postern of Fate” av Agatha Christie
3 ”Third Girl” av Agatha Christie
4 ”Islam, brudar och paljetter” av Ingmarie Froman
5 ”Timmen mellan hund och varg” av Silke Scheuermann
6 ”The Tales of Beedle the Bard” av J.K. Rowling
7 ”Undead and Unappreciated” av MaryJanice Davidson
8 “Dead in the Family” av Charleine Harris
9 “Solbarnet” av Monika Häägg
10 “Hitta vilse” av Carin Hjulström
11 ”Baddaren” av Emma Hamberg
12 ”Sommardöden” av Mons Kallentoft
13 ”Svenska Kulter” av Anders Fager
14 ”The Quarry” av Daniel Huws

SEPTEMBER

1 ”Mörkersikt” av Johannes Källström
2 ”Hummelhonung” av Torgny Lindgren
3 ”Treeland The Land of Laughter” av Mkama Mwijarubi
4 ”Bränt barn söker sig till elden” av Cordelia Edvardson
5 ”Rapture” av Susan Minot
6 ”Venus Rising” av Flora Speer
7 ”Fallet med det försvunna böckerna” av Ian Sansom

Totalt 28 böcker.

 

Inte helt illa, om jag får säga det själv.

 

 

...Och hon sparade ett inlägg för söndagen, så att det skulle bli lite festligare på bloggen med en diskussion om Fay Weldon. Sedan glömde hon att opublicerade inlägg bara sparas i ett visst antal dagar innan de raderas.
Häpp.

I dag är jag sjuksköterska åt Katti som ligger utslagen i sängen. Vi skulle till veterinären för att ta blodprov och det som brukar gå så bra, gick inte alls lika bra i dag. Som vanligt var det massa skällande hunder där (de har även pensionat för katter och hundar) ochäven om hon inte brukar bry sig så blev hon lite stissig i dag.


När vi kom in till Dr. Damas som är lugnet själv så provade han först i ena tassen, men av någon anledning kom det inte speciellt mycket blod, så när han försökte med andra så protesterade hon. Inte mycket, men man såg att hon inte var bekväm, så han föreslog att de skulle söva henne för säkerhets skull. De tog fem minuter så slockande hon totalt, de tog sina prover och sedan fick jag hjälp med att bära ut henne i blien (de ville inte krångla ner henne i buren i hennes tillstånd). Så jag körde hem henne och bäddade ner henne i sängen med en liten filt under huvudet så att hon kan andas ordentligt och efter ett tag kom jag på att hon lätt kan bli nedkyld, så hon har även en filt över sig.


Jag kollar henne var tjugonde minut, men än så länge, efter nära två timmar, kan hon inte ens vifta på svansen. Jag förstår precis varför man avråds från att söva ned djur som skall flyga, hon är helt borta. Men jag glömde fråga veterinären hur lång tid det kommer att ta innan hon vaknar, är det någon som vet på ett ungefär?

Funderar på att kila ut och införskaffa lite godis till henne senare, så att hon har något gott när hon vaknar till. När det nu blir...

Ibland är det bara så fantastiskt att bli överraskad!

 

Den hinduiska högtiden Diwali närmar sig med stormsteg och i dag fick jag en present av en kund som skickade en hel hög med små påsar till alla han har kontakt med på företaget! Vilken alldeles underbar överraskning såhär på lördagseftermiddagen!

 

 

Grannens bananer som växer ute i den gemensamma trädgården.

Själv har jag precis dragit ner dokumentet "Att starta bokförlag" från Nordiska Oberoende Förlags Föreningens hemsida, min planerade helgläsning.
Om ca två timmar är det helg!

 

Jag kan inte kommentera pa massor av olika blogga (mest Blogspot-bloggar) av nagon outgrundlig anledning.

 

*fula ord*

 

Jag skall rota i det har och aterkommer snarast med besked!

 

 

Kära läsare,

Jag har lite frågor som ni gärna får svara på!

Om ni fick välja, vad skulle ni vilja läsa om här på bloggen?

Är det något ni vill att jag ska berätta/filosofera/diskutera mer?

Eller här ni frågor ni skulle vilja ha svar på?

 

Ni är udnerbara!

 

Kram

//Emma

 

Vi har alla någon som gör oss riktigt, jäkla Starstruck. Någon (eller några) som gör en knäsvag och som man förmodligen inte skulle veta överhuvudtaget vad man skulle säga till dem, kanske bara stamma, muttra och rodna. Jag tror att jag skulle ha svårt att ha något intressant att prata om med en rad olika kända människor, men det är mest för att jag kanske inte är så intresserad av vad de sjunger/spelar i/skriver/filmar etc. Det är inte riktigt att vara Starstruck i mina ögon det är mest bara....ointresse?

 

Men att bli äkta Starstruck, det är det skillnad det. Självklart är några av dem som skulle sätta mig i trance skåderspelare/artiser (Meryl Streep, Tina Turner, Ving Rhames etc.) men största delen är ändå författare. För att klara av att ha en ordentlig konversation med typ Neil Gaiman skulle jag nog behöva förbereda mig rejält för att inte sitta och fånflina. När jag tänker efter så är det en lång rad författare som hamnar i samma fack, jag beundrar dem och skulle gärna träffa dem.

 

Men när jag går igenom listan i huvudet så dyker det upp tre författare som jag inte har läst på väldigt länge och som jag tror skulle vara helt fantastiskt att träffa och som skulle kunna göra mig riktigt ordentligt Starstruck. De skulle nog också göra mig rätt nervös, eftersom de har format en stor del av min barndom/tidiga tonår. Nämligen Lisbeth Pahnke, Nan Inger Östman och Gunilla Wolde. Lisbeth har skrivit böckerna om Britta och Silver, Gunilla om Twiggy (samt även om Putte) och Nan Inger skrev om olika karaktärer i nästan varje bok (Rosettjakten är en jobbig men bra gammal favorit). Ja, det som lite grovt kallas 'hästböcker'. Många kan prata lite föraktfullt om just den här genren och det kan göra mig oerhört arg. För det första så vet de som kritiserar dem oftast inte speciellt mycket om genren överhuvudtaget, för det andra visar det på ett oerhört förakt inför en genre som är mycket viktig för många unga tjejer.

 

Okej, det går inte att komma ifrån, det finns en massa skit i genren, men ärligt talat, i vilken kategori finns det inte skit i? Ni vet, massor av "tjej som vinner ponny på lotteri och sedan vinner högsta vinsten i hopptävlingen utan att knappt ha kunnat rida innan" (ärligt talat, det är djurplågeri att ens försöka lotta ut en ponny, vi kan ju börja där...), för det funkar bara inte så. Och det kommer in en hel del sådana böcker i olika floder av KonsumtionsLitteratur som är spökskrivna efter en mall och i längden är det astrist och sjukt orealistiskt. Visst, att man ibland putsar lite på verkligheten är en sak, men de helt världsfrånvarande böckerna sorterar de flesta ut relativt snabbt.

 

För ärligt talat, att hänga med hästar är visserligen lite gulligull i början, men tro mig, de som bara vill gosa etc, det försvinner rätt fort. Det är rejäla, stora djur som trots att jag tycker att de är alldeles fantastiska så vet jag att de kräver att man har både pondus, envishet och stryka för att kunna umgås med dem. Kvar blir de målmedvtena, som inte är rädda för att få lite skit under naglarna, som är villiga att ge sig in i den hierarkiska striden på ridskolan/stallet, som är genuint intresserade av att lära sig rida och är beredda att satsa tid och även lite blod, svett och tårar för att möjligtvis kunna bli skapliga. Samtidigt är det också alldeles, alldeles underbart att lära sig att förstå och röra sig i harmoni tillsammans med ett djur som väger flera hundra kilo, vilket är anledningen att så många,  även jag, har fastnat för just hästar. För jag är en av alla dem som gick på ridskola i tio år, åkte på ett antal ridläger och kanske aldrig blev sådär jättebra, men som ändå saknar det något enormt och fortfarande ser mig som en hästtjej, trots att det är 7-8 år sedan jag satt på en häst.

 

Och det är böcker som verkligen kan fånga den här känslan som fastnade hos mig, de som visade att visst fasiken slet man, men det som kom ut på andra sidan, det man lärde sig och det man upplevde, det var fasiken värt det om man bara kunde hantera det på rätt sätt.

 

Lisbeth Pahnkes böcker om Britta och Silver är glada, snälla och vardagliga, inte speciellt mycket dramatik med ändå oerhört realistiskt. För ett vanligt hästliv är trots allt rätt vanligt i grund och botten.

 

Nan Inger Östmans böcker var ofta rätt såriga och tog upp konkurrens, påtryckningar från föräldrar, att inte ha råd, hierarkin, tjafset, slitet och allt det där jobbiga, men lyckades ändå få med den glädjen som infinner sig när allt faktiskt går som det ska.  Jag skulle vilja kalla det diskbänksrealism horse-style, för här var det fanimig inte lätt för vare sig dem som "hade" (ponnies, dyra grejor) och de som inte "hade" (tröga, lånade ponnies, inga kläder alt. lånade grejor).

 

Gunilla Wolde skrev också mycket realistiskt, främst om hur hon köper den sura ponnyn Twiggy till familjen hur de de påverkar varandra, ponnyn och familjen. Hennes böcker om Putte gick också rakt in i hjärtat på mig, fattiga Kia och rika Lena som hängde i samma stall och nästan, på något sätt, blir kompisar.

 

Så, Pahnke, Wolde och Östman skulle göra mig sjukt Starstruck eftersom jag läste deras böcker med stigande intresse, älskade dem för att de sade som det var och inte förskönade ett skit. Visade på verkligheten men också på allt det roliga, fina. Jag kan till och med erkänna att jag varit på vippen att kontakta både Wolde (jag köpte en samlingsvolym om Twiggy i sena tonåren och ville skriva och berätta hur mycket böckerna har betytt för mig genom åren, hade till och med ett frankerat kuvert med hennes namn på hängandes på anslagstavlan i säkert ett år men jag fick aldrig modet) och Pahnke (jag gick en kurs på universitetet tillsammans med en kille som var släkt med henne på håll och han trodde att hon skulle bli jätteglad om jag skrev en rad och berättade, men det vågade jag aldrig), (Östman har jag mest fantiserat om att skriva till) men jag har aldrig haft mod till det. Vet inte varför, det är ju lite löjligt egentligen. Men att jag fortfarande, vid snart 30 år ålder, vill skriva 'hästböcker' någon gång i livet visar onekligen på att de har lämnat sina spår hos mig!

 

 

När jag googlade lite kring mina gamla favorittitlar så stötte jag på Caroline Karlsson på Biblioteket.se, hon skriver väldigt bra om genren 'hästböcker' i artikeln Älskade hatade hästbok! och ger bra tips på 'hästböcker' för den hugade. Det var lite roligt att upptäcka många av de böcker hon tipsar om är gamla favoriter, men de är klassiker i sig som överlever länge!

 

 

I dag (och i gårkväll)  är det lite tomt i huvudet, har inte riktigt lyckats få ner att jag funderar på i skriven form.

 

Därför hänvisar jag lite till Lotta Olsson som funderar över väldesignade omslag och dåligt skrivna baksidetexter. Jag håller fullständigt med henne, men kunde inte säga det bättre själv. Word. En dålig baksidetext kan störa mig rakt igenom hela boken, om den ens får mig att öppna den från första början. Och det värsta jag vet är utdrag ur recensioner från författarens tidigare böcker, det är fanimig ännu värre. Men jag skall inte gå in på detaljer, Lotta säger det bättre. Häpp.

 

 

 

 

...läser jag 'The River Below' av Francois Cheng, mitt Prix Femina val den här månaden!

Hur många av er får erbjudande av att få Google på Swahili? ;-)

 

Att jag bor ca 35 minuters bilresa från den här stranden och inte har varit där sen i Juli.

Vad tiden går fort!

 

...tänk att man har så dåligt minne att det tog hela fyra kapitel innan jag upptäckte att jag faktiskt har läst "After the funeral" av Agatha Christie förut?!

 

Och att jag fortfarande, nu när jag har cirka 25 sidor kvar, fortfarande inte kommer ihåg vem mördaren är?! Eller, jo, en av dem, men den andra?!

 

Alltså, fortsätter det så här så kommer det att räcka att jag har min efterlängtade bokhylla med Christie-deckare och sedan läser den igen och igen och igen, för med mitt minne så finns det ytterst liten risk för att jag kommer att komma ihåg vem det det är som är mördaren...

 

(Okej, nu skall jag inte överdriva, jag minns faktiskt vem mördaren är i flera av hennes böcker; Mordet på Orientexpressen, Fem små grisar, Tio små negerpojkar, Dolken från Tunis, Poirots sista fall för att nämna några. Dock är inte det speciellt imponerande med tanke på att jag har läst säkerligen över 30 styckna....)

 

 

I dag tillkännagavs nomineringarna till Augustpriset (se nedan) och som vanligt har jag inte läst en enda av dem. Det blir ju tyvärr som så, när man är hemma 1-2 gånger om året, att man missar i princip ALLT i den vägen. Det jag drar med mig ner hit är ju ofta sådant som jag har gått och suktat efter en längre tid och som nu finns i pocket (mycket lättare att bära...).

 

Men här är de i alla fall:

 

Årets svenska skönlitterära bok.
Korparna av Thomas Bannerhed
En kubikmeter jord av Sören Bondeson
Flod av Carolina Fredriksson
Lacrimosa av Eva-Marie Liffner
Rekviem för John Cummings av Bengt Ohlsson
Välkommen till den här världen av Amanda Svensson


Årets svenska fackbok.
Spektrum av Johan Svedjedal
Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink
Ni har klockorna - vi har tiden av Lennart Pehrson
Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro av Lasse Berg
Alla monster måste dö! - gruppresa till Nordkorea av Magnus Bärtås & Fredrik Ekman
Trädets tid av Christel Kvant

 

Årets svenska barn- och ungdomsbok:
Vita streck och Öjvind av Sara Lundgren & Maria Nilsson Thore
Konstiga djur av Lotta Olsson
Pojkarna av Jessica Schiefauer
I den tysta minuten mellan av Viveka Sjögren
Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Petras prick av Maria Nilsson Thore

 

Den enda som jag egentligen har hört mycket om är just Cirkeln, dels för att det har varit stort ståhej om den, dels för att jag läser Glory Box-bloggen.

 

Jonas Thente (åh, ständigt detta orakel och favoritgnällspik!) har redan uttalat sig om vinnaren och jag som har noll koll kan bara humma med. Men ni som HAR läst, vad säger ni?! Dela gärna med er, jag är sjukt nyfiken! Vem vinenr prisen på utdelningen den 21 november?!

 

 

 

 

 

Chaga stammen uppe i området kring Arusha har en tradition kring bröllop som jag har fått uppleva vid ett par tillfällen, nämligen att man serverar helgrillad get, med huvudet och ibland klövarna kvar. Oftast har geten, precis som en julgris, något i munnen (blad? check! morot? check! osv.) och man serverar det på liknande vis som när man serverar tårta - man snittar upp sidorna (syns dock inte så bra på bilden), stoppar in tandpetare och delar ut dessa bitar lite ceremoniellt bland annat genom att be prominenta gäster att komma upp till brudparet på scenen och bli matade med grillad get. Detta anses ge tur och lycka och är ett väldigt uppskattat och viktigt inslag under festen.

 

Första gången jag och min sambo upplevde det här så uppfattade vi faktiskt inte att det var en get som skulle komma in - ordet för "bakad i ugn" är samma som man använder för tårta (och vår kiswahili är väl dock lite knagglig, måste jag medge) och vi var övertygade om att det var just en tårta som skulle komma in. När sedan ceremonin verkligen liknade den som man använder med tårtor så brukar vi skämta om gettårtorna.

 

 

Det kanske är elakt av mig, men ibland är det upplyftande att läsa en riktig sågning.

Som DNs sågning av Niccolo Ammanitis 'Festen kan börja'. Men, som vanligt sa kniper det lite i hjqrttrakten, kan inte låta bli att tycka lite synd om honom, det måste, trots att man är en väletablerad författare, svida rätt hårt om man får något sådant på sitt verk. Man får hoppas att han inte får det översatt åt sig.

 

Samtidigt väcker den här sågningen lite andra intressanta känslor hos mig. Som att jag skulle vilja läsa den själv för att få det bekräftat att det verkligen är såpass dåligt...

 

 

Jag hoppas att vi hinner till Italien Deli i dag och kan införskaffa lite ost.
Det är nämligen svårt att få tag i god ost här nere (tror jag har gnällt om det tidigare) och en av de bästa butikerna ligger i andra änden av staden, är öppen 10-17 mån-lör, så det gäller att passa på.
Förut stängde de 15 på lördagar och för någon som oftast jobbar till 14.30 så blir det onekligen lite tajt, men idag blir det förhoppningsvis mumsig pastalunhc och sedan ostshopping!

...och så har ju A Novel Idea en butik i samma byggnad....

 

Ibland är det små saker som gör en glad.

 

Som innehöll det här:

Jag har släppt allt (dvs. läsning och skrivande) och är helt fast i Stefan Tegenfalks sista del i triologin om Leo Bragler och hans organisation. Damn you, Stefan! ;-)

 

...kom plötsligt till mig.

Mitt kanelte som jag letade efter när jag var hemma senast ligger sedan snart 4 år nedpackat i en kartong i min överlastade friggebod, typ längst in längst ner.

 

Tror ni att jag möjligtvis kommer att kunna dricka det den dagen jag gräver fram det?

Från den ljusa sidan; jag ville ju alltid bli arkeolog!

 

 

...som jag självklart vill vara med i!

Priset är Liv Strömquists "Ja till Liv" som jag har läst mycket om och blivit oerhört intresserad av!

Om du också vill vara med och tävla så hittar du tävlingen här!

Julen är min absoluta favorithögtid och jag älskar den.

Mycket.

Såpass mycket att jag egentligen vill ta ledigt hela December och mysa/pynta/baka/glöggmingla i all evighet. Ni kan ju tänka er hur det kommer att bli när vi har flyttat hem och jag akn leva ut alla mina behov i 110%.

 

I alla fall, Trillngnöten påpekade att det har kommti julmust i butikerna i Sverige (jag, den stora julfantasten, dricker faktiskt inte must, hör och häpna), vilket betyder att julen är precis runt knuten. Eehh, eller, snart i alla fall. Oktober är lite tidigt för mig också, jag brukar tycka att efter min fodelsedag (början av november) är det okej att köra så att det ryker.

 

Det hindrar mig inte att redan börja kika på julklappar, såklart. Jag köper böcker i mängder (och då menar jag mängder) och ger till familj och vänner. Senaste åren har det dock drygats ut med en hel del afrikanska hantverk. Den här gången är det dock bçoker jag kikar på och faktiskt till mig själv.

I jul vill jag ha en massa böcker, men först på listan står;

Gott att ge bort, ätbara presenter från Linnéas skafferi av Linnéa Seidel

Julens godsaker av Mia Öhrn

Supertanten av Elin Ek

 

Bland annat alltså. Sedan har jag ju en lista på adlibris på säkerligen 200 böcker....

 

 

För alla ni som följer bloggen så kommer det nog inte som en nyhet att jag är väldigt förtjust i söta bakverk. Oerhört förtjust, till och med. Jag brukar läsa lite bakbloggar i Sverige, har en del kokböcker (och dreglar ständigt efter fler!) och försöker få tid att baka varje gång jag är hemma i Sverige (här nere bakar jag sporadiskt, mer om det någon annan gång). Jag är helt enkelt en glad amatör, inte speciellt duktig, men det brukar bli hyffsat i alla fall. Till saken hör att min sambos familj har drivit bageri av det klassiska slaget i nästan 50 år och är oerhört duktiga på allt från grova matbröd till spröda marängbakelser till frallor till korintkakor ,så han är uppvuxen med bakandet i alla olika former. Dock är han inte längre speciellt förjust i att baka (säger han i alla fall. Men det är klart, det är skillnad på att knåda en 1 litersdeg mot 10 litersdeg) och brukar alltid säga att han hellre läser tidningen och dricker kaffe än att baka med mig, men nästan varje gång inträffar ungefär en och samma sak...

Efter en stund, då Emma har lyckats med att spilla mjöl på golvet/bränna sig på en varm kastrull/tappat smöret i golvet så står han där i dörröppningen och tittar misstänksamt på mig och alltid, alltid kommer kommentaren;

- Vad gör du? Egentligen?

 

Och sedan, alltid;

 

-Vänta, jag skall visa hur man gör.

 

Jag tycker att det är skitroligt att det aldrig står fel, sambon muttrar om att han minsann skall ta en prommenad nästa gång, fastän han blir lycklig som ett barn på julafton när han får knåda deg i ett par minuter. Sitter långt inne, kan jag säga.

 

Men i alla fall. Min intresse har gjort att jag i alla fall lite hänger med i vad som händer i konditoriSverige och därför blev jag ytterst glad när jag hittade följande låda på E'pidor;

 

 

 

Söta, eller hur?

Alla som inte har bott under en sten de senaste 3-4 åren KAN INTE ha missat cupcakes och macrons. Cupcakes finns det fullt av har nere, men macrons är det alltså första gången vi sprang på.
Jag och sambon har nästan missat dem, hittills. Jag har aldrig lyckats få tag i dem, men varit väl medveten om dem och längtat efter att få provsmaka. Sambon har inte lagt märke till dem alls och muttrade om "överskattat, dyrt skit" när boxen på bilden ovan införskaffades.

 

Ser rätt yummy, eller hur?
dock mäste jag medge att jag blev lite besviken när vi väl smakade. hade fått för mig att dess popularitet visade på smakupplevelser av fantastiska proportioner, och visst var det gott, men inte så gott att jag byter ut en god muffin.

 

Faaast, det växte på oss båda. Det var gott. Helt okej, till och med. Så okej att boxen faktiskt är slut.

 

Funkade bra ihop med min Agatha Christie, som jag faktiskt insåg att jag har läst tidigare, på svenska, för en Herrans massa år sedan. Åh, well, den är rätt bra i alla fall, måste jag tillstå.

 

Jag har faktiskt aldrig läst någon bok av Amanda Hellberg, men jag blev tipsad om hennes blogg och hittade där lite eminenta tips om bland annat hur man skall lagga upp sina manus innan man skickar dem till förlaget, hur man presenterar sig i sitt följebrev och hur man beskriver sin bok.

 

Jag blev jätteglad och inspirerad. Mest för att med Amandas teknik så har jag nu en novell på 12 glada sidor istället för på 5 trötta. Det kändes såpass bra att jag skrev en sida till. Och funderade lite på om det verkligen skall bli en novell, det kanske skall bli något längre...? Nu kanske man inte skall ropa hej innan man har kommit över bäcken, men glad blev jag i alla fall. Jäkligt glad, till och med.

 

Sedan kanske det aldrig mera blir något utöver de där 12 sidorna, men jag har i alla fall vetskapen om att 12 sidor finns där och det känns bra.

Jag har upptäckt onlinebokhandeln Billiga Boken, som till stor del säljer restupplagor till ett lågt pris, och överväger att pröva den inför hemresan till jul (ni vet, här shoppas det näst intill gränslöst precis innan jul, julklappar till alla och till mig själv). Själv är jag ju adlibrisfrälst, men vill gärna prova på nägot nytt.

 

Är det någon annan som har provat dem?

 

I sådana fall, vad tyckte ni? Hur funkade det?

 

Som jag har nämnt tidigare, så vill jag gärna se hela, och då menar jag HELA, världen och jag är förtjust i de flesta sätt att resa - varje resform har sin charm och för mig handlar det mycket om vilken inställning man har till situationen. Sambon och jag har åkt på en rad olika resor ihop och njutit av dem av just den anledningen att de är som det är. Charter till Kreta, tuktuk i Kambodja, bilat i Provence, familjeresa till Turkiet, båt på Mekongfloden, bilat till Mombasa, snorklat på Zanzibar, kryssat till både Tallinn och Riga osv.

 

Ena resan kan vara sjukt skönt att bara slappa vid poolen, nästa skall det vara lite action och upplevelser. Men allt är i princip lika roligt, det är ofta svårt att göra graderingar.

 

Så, det medför ju ett litet dilemma när det gäller att bestämma sig för vad nästa projekt är, för vi har inga klara favoriter. Vi har pratat en massa om att nästa stora resa skall gå till Indien, för det vore riktigt häftigt. Men nästa stora resa blir nog också vår bröllopsresa eftersom vi gifter oss nästa år och vi är inte riktigt säkra på vart/om vi vill åka någonstans.

 

Därför har jag nu på min terast (dricker inte kaffe) googlat olika passande alternativ, så som;

-Transibiriska järnvägen
-bila i USA
-weekend i Paris
-camping i Småland
-Victoria falls
-Inkaleden

 

Nu skall jag bara spara ner informationen  och skaffa mig själv lite kvällsläsning. Det är ju visserligen rätt långt tills dess, men det är väl bäst att börja i tid om vi skall lyckas bestämma oss.

Under en filt hemma i soffan låter också som ett mysigt laternativ....

 

 

Ett litet glädjetjut uppstod i förra veckan, men jag var för upptagen för att blogga om det egentligen.

 

Rikard Wolff har släppt en självbiografisk bok och jag bara dör en smula. Vill ha!

"Rikitikitavi" verkar oerhört lockande och i bakhuvudet hör jag en av mina absoluta Wolff-favoriter, "Det sitter en pojke på månen" på repeat.

 

Jag har ALDRIG mejlat ett bokförlag och bett om ett läsex, men nu kan jag faktiskt tänka mig att göra ett undantag, för jag skulle BUMS vilja bekanta mig närmare med den här boken!

 

...fast samtidigt så sägs det ju att tålamod är en dygd och något som det är bra att öva på, så jag skall nog köpa den till mig själv i julklapp när jag kommer hem till Sverige då. Den som väntar på nägot gott, eller hur...?

 

 

...så kommenterade jag aldrig Tomas Tranströmers Nobelpris speciellt mycket, jag satt nämligen i möte och smyguppdaterade Dagen Nyheters hemsida för att se vem det var som hade vunnit. sedan fórsvann hela dagen i ett virvel och jag kom hem vid halv tio på kvällen, så det blev inte mycket till firarinlägg.

 

Blev dock oerhört glad och kände mig au jour med Tranströmer - jag hade samma vecka läst ViLäsers Grattis-artikeln i värens nummer, plus en Hemma Hos-artikel på DN bara någon dag innan tillkännagivandet.

 

Dock måste jag erkänna att jag är näst intill poesi-analfabet, även om jag har arbetat en del på det på sista tiden, och det jag har läst av Tranströmer är försvinnande lite, men det skall jag arbeta på! Nu när vi för en gångs skull har en svensk pristagare (och det lär nog dröja till nästa), så skall det baske mig firas! Så det så!

Såg just att det skall komma en tidning som heter Skriva och som fokuserar (såklart!!) på skrivtips och att locka fram romanen inom mig.

 

Tja, tänkte jag, det kan väl vara värt stt prova, eller hur? Skrivas redaktion kanske vet hur man trollar fram den så kallade boken som finns inom mig? För just nu går det j-t segt, trots att jag har lagt otaliga timmar på personporträtt och storyline så hjälper ju inte det när bokhelvetet inte vill komma ut. Ingen vill väl läsa en bok som bara handlar om vad persnoerna X, Y, Z heter och vilka relationer de har till varandra, eller hur? Samt en tidslinje om hur deras liv långsamt går åt pipsvängen? Tror inte det. Att det dessutom är två historier som bökar där inne samtidigt och slåss om vem som skall få komma ut först, det gör ju saken inte lättare, eller hur?

 

*muttrar*

 

Så, tidningen Skriva, jag förväntar mig otaliga förlossningstekniker från er, ok?

 

 

Så här såg min underbara lunch ut förra lördagen. Jag hoppas på att få en lika fantastiskt lunch i dag, men det finns vissa tvivel, det kan komma att bli en lång dag på kontoret i dag. Men hoppas går ju.

 

Note: varje lördag jobbar jag till kl 13, men i princip aldrig går jag vid den tiden, någon gång mellan 14-15.30 brukar det bli.

I går när jag stapplade hem från en sjukt hektisk dag på jobbet och vad så trött att jag hade kunnat somna ståendes klockan halv åtta fullt påklädd (om jag bara hade fått ta av mig skoooorna), då trollade min sambo fram en bit jordgubbsmoussetårta (från Mövenpick), en iskall öl och Bridesmaids. Då var han världens bästa, alla kategorier, trots att jag både grinade och skrattade så jag höll på att hosta ihjäl mig till filmen.

 

Då kom onekligen plustecknet fram. Att någon orkar puffa en när man själv är beredd att bara läga sig ner och...naje, inte dö, men ge upp. Det är en alldeles underbar känsla.

 

 

...läser jag "After the Funeral" av Agatha Christie.

 

Tror att det kommer att bli bra, hittills verkar det mycket lovande.

Det här MÅSTE väl bli ett äkta "äntligen"?!

...läser jag "Victory a story of a young boy" av den rwandiska författaren Barassa (nej, det finns inget efternamn på boken). Det är berättelsen om Victory, en pojke i sena tonåren, vars mamma är Tutsi och pappa är Hutu. De har trotsat sina familjers och samhällets avsky för varandra och skapat en liten,kärleksfull familj. Men så kommer våren 1994 och Hutuernas folkmord på Tutsierna tvingar alla att ta ställning, vare sig det gäller grannarna, arbetskamraterna eller den egna familjen...

 

Språket är enkelt, rakt på sak, skulle nästan beskriva det på gränsen till barnsligt (liknande språk har jag träffat på hos andra östafrikanska författare, mer om det vid ett senare tillfälle) men ämnet är långt ifrån barnsligt och kombinationen är slående. Gripande till och med, måste jag säga. Hur det på ett enkelt sätt beskrivs om hur ett helt land kan braka ihop på bara några månader. Jag tror jag vet åt vilket håll det går för huvudrollsinnehavaren (käpprätt åt helvete...), eftersom jag kan historien rätt väl om vad som hände i Rwanda 1994, men ändå är det med en stenhård klump i magen som jag läser vidare, mot det slutgiltiga, blodiga slutet.

Om några timmar vet vi, spännande!!

 

En tanke bara, är det någon där ute som faktiskt spelar på det här? Unibet etc?

Kan man vinna en slant för att tippa rätt?

 

 

Själv skulle jag aldrig våga, möjligtvis en tjuga, för annars är det garanterat pengar i sjön....

 

Jag fick ju en Award i förra veckan av Trillingnöten, som jag blev väldigt glad över. Dock har det tagit mig lite tid att svara på den, dels för att det har varit en sjukt hektisk vecka, dels för att jag alltid vill fundera ordentligt på vem jag skall ge Awarden till, för jag har många favoriter som jag läser dagligen och som jag verkligen gillar, men enligt den här Awarden så är det enbart fem bloggar som får föräras med den. Marit, tycker jag. Och så brukar jag försöka att undvika att Awarden till någon som redan har fått den (sorry Trillingnöten och Duktiga Tjejen, ni är värda massor med Awards, jag skall snickra ihop egna till er för det förtjänar ni, men just den här har redan varit hos er och vänt), för att se till att spridningen maximeras. Så även denna gång.

 

I Awarden ingår det att man svarar på sex frågor och sedan skickar den vidare till fem bloggare som man tycker är bra, läsvärda, omvälvande, mysiga eller varför man nu gillar dem. Jättesvårt det med. Det är få frågor som enbart kan besvaras med "ja', "nej"eller "kanske". Skall utveckla lite utan att skriva den där romanen i svaren...




Frågorna lyder som följande:



1. Varför började du blogga?

Jag startade min första blogg 2007, den var helt anonym och mest for att "release some steam" om olika saker. Det fick aldrig speciallt många läsare, men jag har fortfarande kvar den och när jag riktigt jäkla förbannad, vad det nu handlar om, så skriver jag av mig där i rena ilskan. Jag brukar kalla den för min "Argblogg".

 

Jag började bokblogga 2010 och det var av många olika anledningar, men främst för att jag inte längre skrev speciellt mycket, och kommunicerade/diskuterade böcker enbart med min sambo (och nej, det är aboslut inte fy skam, men hans främsta intresse är faktiskt inte böcker) och kände att jag ville "säga mitt", tjattra med andra bokbloggare och få lite nya intryck. Och så självklart för att skriva vad JAG tyckte om böckerna! ;-)

2. Vad har du för mål med bloggen?

Att kommunicera med andra, att slänga ut åsikter och se vad andra tycker, att få skriva av mig ibland.
Tjattra lite. Umgås lite. Kommunicera med andra. Ha trevligt. Och så kanske utmana och utveckla min litteratursmak.

3. Vilka bloggar följer du?

"Inte så många" tänkte jag först, sedan började jag räkna i huvudet. Det blev rätt många, faktiskt.

Massor, massor, massor av bloggar.

Cissi Wallin, Mia Öhrn, Ingrids Boktankar, Hanneles Bokparadis, Duktiga Tjejen, Trillingnöten, Påhittade nöjen, Bokstävlarna, ...och dagarna går, snowflakes in rain, Och solen har sing gång, UnderbaraClara, Lady Dhamer, Arsinoe (Orakade flatfeministen Fanny), One-way Communication, Boktradition, Bloggkommentatorerna, Ebba von Sydow, Linus Fremin, Leagally Blonde, Linna Johansson, Book Cover Girl, AvAnna, Läsdagboken, Mitt Eget Jävla Narnia, Dark Places, Bokomaten, Tekoppens tankar, Vixxtoria, Linnea i USA, Enligt O, Våra Skitungar, Ketchupmamman, Dunia ni Duara, Pockethexan, Böckerx3, MarySaintMary...och jag skulle kunna hålla på hur länge som helst, för jag har massor (och då menar jag MASSOR) av bloggar som jag följer med stort intresse, så om jag har glömt just DIG så betyder det att jag inte läser/bryr mig, utan mer om att jag måste sluta någon gång...

 

(ja, jag använder Reader för det mesta, mitt modem som jag har hemma är lite långsamt så det är lättast att göra som så)

4. Vad har du förfavoritfärg?

På kläder?

Blått. Svart. Lila.

Sedan jag flyttade till Afrika har jag också utvecklat smak för rött, gult, grönt och orange.

 

5. Vad har du för favoritfilm?

Oj, det är en skitsvår fråga. Allt beror ju på när, var, hur filmen sågs, eller hur?
Broarna i Madison County (för att jag alltid gråter till den), WaterBoy (för att jag och min sambo såg den första gången jag kom  och hälsade på honom i hans studentstad och jag blir sjukt nostalgisk av den, inte för att den är bra), Billy Elliot (för att det kniper i hjärttrakterna) osv.

Så jag har inte en specifik favoritfilm, mina favoriter är kanske inte de som var roligast att se just där och då, utan de som stannar kvar i minnet och som jag kan återkomma till, igen och igen.

Dock har jag ibland väldigt dåligt minne. En av mina absoluta favoritfilmer kommer jag inte ens ihåg vad den heter, sorgligt nog. En koreansk film som jag har sett två gånger på små filmklubbar (en gång i Örebro, en gång i Uppsala) och som handlar om platsen man hamnar på när man dör. Där jobbar ett team med att återskapa varje individs lyckligaste ögonblick och som själen sedan får ro i, för all framtiden. Mycket, mycket vackert filmad och jag har sparat programmen för att komma ihåg vad den heter, men minns aldrig namnet. Sjukt störigt. Någon som möjligtvis vet vad filmen heter?

 

 

6. Vilket land/länder drömmer du om att besöka?

Alltså, kan man svara "resten av världen"?  För listan skulle bli så extremt lång.

Kina, Indien, USA, Mexico, Peru, Zambia, Chile, Nya Zeeland, Irland, Egypten, Rumänien, Polen, Ryssland, Filipinerna osv. i all evighet. Jag vill se ALLT. till och med sex månader på en forskningsstation på Sydpolen låter intressant i mina öron! Det här kan dock vara lite stressande för mig ibland, för ärligt talat, hur sjutton skall jag få ihop pengar till att åka jorden runt ett par varv...? Och tid? jag hoppas på en mångmiljonvinst och många, långa och friska pensionärsår!

 

 

Okej, så var det avklarat. Nu kommer vi till den riktigt svåra biten - att skicka vidare awarden till fem andra bloggare. Och att välja bara fem är som sagt sjukt svårt, så här kommer fem bloggar som jag gillar och läser regelbundet och som jag gärna vill tipsa om;

 

Bokomaten
Hon har Festligt varje Fredag, Harry Potter-månader, Italienskt bröllop, ett riktigt härligt språk och hittar alltid roliga vinklar på allt hon läser! LÄS!

 

Lingonhjärta
Bor i Argentina, bokknarkar, suktar efter böcker från Sverige och överlastar besökande släktningar (hey, that's me!), anstränger sig för att utmana sin läsning. Har för tillfället paus för bröllopsförberedelser, men återkommer om ca två veckor. LÄS!

 

Hellre barfota än boklös
Är snart klar med sin egen bok (spännande!), läser allt mellan himmel och jord, delar med sig av mycket personligt på ett väldigt bra sätt. Ser fram emot att läsa boken! LÄS!

 

Ingrids Boktankar
Skriver mycket och kunnigt om all slags litteratur mellan himmel och jord! Mycket kunnig och jag beundrar hennes bredd! Här kan man hitta allt, när jag startar bokförlag skall jag dammsuga hennes blogg på tips ! LÄS!

 

Och solen har sin gång
Ytterligare en bloggare med oerhörd bredd, ytterligare en plats som jag skall dammsuga när det blir dags att starta bokförlag (fast med provision, förstås!). Har intresse av författare från tidigt 1900-tal och jag läser med stor behållning! Välskriven och kunnig! LÄS!

 

Seså, iväg och läs dem, de förtjänar det verkligen!

 

 

 

Machete, anyone...?

 

...fick jag av The Ark med Clamour for Glamour och en kopp jordgubbste, nu är jag redo att möta en ytterst hektisk dag med humöret på topp.

 

Sörjer fortfarande att The Ark bestämde sig för att lägga ner. Minns fortfarande en svettig kväll på Contan i Örebro våren -01, det var första gången jag såg dem live och det var en upplevelse av religiösa proportioner. Det är inte så många band som fått mig att flyga vid spelningarna, det är väl The Ark, Asian Dub Foundation och några få till. Men hur man flög, det var magi det....

 

 

Ni som läser bloggen regelbundet vet att jag är ett tvättäkta Hercule Poirot-fan och samlar på Agatha Christie-böcker - målet är att ha en hel bokhylla  (gärna Billy-variant) med bara Christie!

 

Men i dag undrar jag om jag inte borde tagga ner lite. Upptäckte nämligen inne på damtoaletten att jag faktiskt ser ut som ett ägg i dag. Måste inbilla mig, eller så är det något konstigt med spegeln där inne, för i dag blev det bara...ägg? Ju mer jag tittade desto mer tyckte jag att det blev äggformat. Ansiktet lyckades att både bli avlångt och runt på samma gång osv. ner genom resten av kroppen. Och alla ni som också gillar Hercule Poirot vet ju att han alltid beskrivs som just äggformad.

 

Det var precis innan lunch, så jag röstar för att det var hungern som talade.

 

För även om jag gillar Poirot så gillar jag verkligen inte att se ut som ett ägg. Det finns roligare saker att se ut som, nämligen.

 

/Hon som skall gå hem och kolla om hon har börjat utveckla skal på ryggen.

 

Den tomma platsen i Svenska Akademin har tillsatts och valet föll på Tomas Riad. Jag vet faktiskt inte mer om honom än vad som står i Akademins press release; han är fil.dr. i nordiska språk och har varit verksam vid ett antal olika universitet runt om i världen. Jag är lite besviken dock. Missförstå mig rätt, han är säkerligen lämpad för uppgiften, det hyser jag inga tvivel om, men jag hade hoppas på, som jag tidigare bloggat om, på Karin Johannisson, som jag sedan tidigare gillar skarpt.

 

Menmen, det blir säkert bra det här, får man väl hoppas. Tror jag skall ta och googla Riad och se vad annat matnyttigt som finns om honom på webben.

Såå, helgen var full av mirakel, först hittade vi George RR Martins  "A Clash of Kings", sedan lät jag sambon börja läsa den före mig. Två mirakel på en och samma gång, är det möjligt?!

 

Vänta, det kommer mera...

Mirakel nr 3 - Vi lyckades, efter över tre månaders väntan, få tag i en vettig rörmockare som kopplade in TVÄTTMASKINEN! Vet ni hur underbart det är att helt plötsligt ha en ledig söndag, då man inte behöver ha diskussionen "vems tur är det att knäskura lakanen". I stället kan man bara luta sig tillbaka och använda tiden till att läsa.

 

Mirakel nr 4 - Sambon har äntligen lyckats övertala mig att se Millennium-triologin. Min motsrävighet grundar sig mest i att jag inte brukar gilla filmatiseringar av böcker. Och för att i alla fall två av de tre filmerna fick ganska dålig kritik. Men hittills är jag i alla fall positivt överraskad. Kors i taket.

...läser jag "The Sittaford Mystery" av Agatha Christie när hon är (nästan) som bäst. Vilken njutning! Lite som att suga på en riktigt god, hård karamell som man vet innehåller något extra gott i mitten. Som Marianne. *saknar Marianne*

 

Någon som har lust att skicka en påse eller tre?

Helgens mirakel nr 1 - Vi hittade det sista exet av "Clash of Kings" på A Novel Idea på Oysterbay Shopping Centre (den enda butiken som jag INTE kontaktade inför sambons födelsedag). Det kanske är det sista i hela Dar es Salaam?! Vi firade med ett glas vi och en muffins från Italian Deli (ja, jag har slagit sönder alla vinglasen oki? Grant's whiskeyglas är däremot i princip omöjliga att slå sönder...).

Helgens mirakel nr 2 - Jag lät sambon läsa boken först, eftersom det egentligen skulle ha varit hans födelsedagspresent. Jag vet, jag börjar bli mesig!

 

 

Grannens katt studerade nyfiket firandet.

 

 

Något som jag verkligen uppskattar med Google Analytics är att jag kan se vilka sökord som har använts för att hitta min blogg. Lite kul att se, folk som har sökt på boktitlar, författare, Nobelprisspekulationer, Bokmässan i Göteborg etc. Mycket intressant, för det är sådant jag själv googlar med jämna mellanrum. Det enda jag är lite förvånad över är att jag väldigt sällan har Afrikarelaterade sökord kopplade till mig, jag bloggar ju ändå rätt mycket om mitt liv i Tanzania, fattigdom, jämställdhet, religiösa skillnader etc, men det finns säkert mer nischade bloggar som man kan vända sig till, antar jag.

 

Men, tillbaka till sökorden. Intressanta, absolut, men roliga, det är mina sökord inte. Jag brukar alltid fnissa glatt när andra bloggare listar vad de hittar för sökord till sin blogg. Roligast i bokbloggarvärlden var ändå Lingonhjärtas som hon delade med sig av på Facebook, "lingon porr" (nej, jag tänker inte spekulera i vad den googlingen var ute efter och det gjorde inte hon heller), men förövrigt är det, av naturliga skäl, rätt sparsmakat på alltför vidlyftiga sökningar. Som, en bloggande vän till mig, hon får alltid sökningar på ordet "bajs" till sin blogg. Man kan ju reflektera över varför just det händer....

 

Samtidigt funderar jag, det borde ju finns en massa intressanta sökord som man kan koppla till bokbloggar? Förutom just "bok + blogg". Inte för att det är något fel med det, absolut, men söks det inte på mer detaljeraedes saker?  Lingvistik, filosofi, religionsanknytningar etc? Eller är det bara jag som bloggar så trist att dessa sökningar inte hamnar hos mig?

 

Och en rejäl andel rätt oanständiga... sexiga bibliotikarier, bokhylleporr, erotisk läsning?

 

Vad är det roligaste sökord som du någonsin har fått?

 

Alltså, måndag morgon och man möts av nyheterna att Marcus Birro vill bli ny partiledare för Kristdemorkaterna.

 

Jag känner inte Marcus Birro, jag har aldrig läst någon av hans böcker, inte heller hans blogg.  Min erfarenhet sträcker sig enbart till några av hans krönikor samt några av hans mediala utspel/debatter. Så jag vet verkligen inte. Men han verkar vara lite...känslig, kanske man kan säga. Klarar han verkligen av det hårda, politiska klimatet? Man kan ju inte säga upp sig som partiledare och dra till Rom varje gång man får sig en skopa (eller ett ton) skit över sig i media. Men, han kanske har oanade kvalitéer som kommer att lyftas fram inom politiken?

 

Kanske skall tillägga att jag inte är något fan av Kristdemokraterna och att favoritdekorationen i köket i studentkorridoren var en gammal Ung Väster-affisch av Alf Svensson där det stod "I'm not gay, but I'd sure like to be!". Alla skrattade åt den, oavsett vilken politisk tillhörighet de hade. Undrans hur den skulle se ut i ny tappning med Birro istället?

 

Vad tror ni, kommer Birro att hjälpa eller själpa Kristdemokraterna?

 

 

 

Uppdatering:

Och drar tillbaka den med nästan omedelbart. Ja, lite naivt kanske.
Var det TV4 eller det arga mediaflödet som sade sitt?