Emmas Bokhylla

Boken "Dra år helvete - en bok om gräl" av Malin Haawind hade releasefest i går i fantastiskt vackra Villa Adolfsberg på Kungsholmen här i Stockholm. I collaget nedan vill jag lyfta A) Malins hår+outfit - wow! B) omslaget är oerhört vackert och påminner mig om hur jag själv ber folk att dra åt helvete - lite pastelligt, blommigt med förhoppningsvis med stål i ryggen C) rött vin, yummy D) nej, ingen har tantrasex hela tiden (om de säger det så ljuger de bara!). Jag och mitt sällskap njöt av trevligt sällskap, mysiga miljöer och intressanta samtal. #bokendraåthelvete #DraÅtHelvete #MalinHaawind #VillaAdolfsberg #releasefest #bookstagram #releaseparty

Jag läser alldeles för sällan facklitteratur och bestämde mig i höstas för att det var något som jag ville ändra på, att det var dags att söka efter intressant och välskriven facklitteratur som kunde hjälpa mig att vidga mina vyer och mata mitt ständigt ökande omvärldsintresse med bränsle som håller lågan levande. När jag då fick ett erbjudande om att läsa"Den Odödliga Henrietta Lacks" så var det ett gyllene tillfälle att återanknyta med facklitteraturen.

Jag hade tänkt skriva något kort och kärnfullt om boken, men eftersom jag tycker att den återknyter till dagens samhälle och hur det har utvecklats på ett väldigt intressant sätt, så tänker jag tillåta mig att brodera ut lite, nu när jag ändå har en chans till det. Det blir nog lite spretigt, men i dag får det bli som så.

Men först, bakgrunden:

Henrietta Lacks föddes 1920 i delstaten Maryland i USA. Hon är fattig och svart i en tid då segregeringen håller landet i rejäla, fasta klor och växer upp i det lilla samhället Clover hemma hos sin morfar. Får tidigt barn med sin kusin som hon sedemera gifter sig med och när han får jobb inne i Baltimore så följer hon och barnen (för det blir fem barn till slut) med. Några månader efter att hon har fött sitt femte och sista barn,  känner hon att hon har en knöl i underlivet och går till John Hopkins Hospital's gratisklinik för svarta och det konstateras att hon har en cancertumör i livmodern. Hon får behandling för den, men dör trots det. Vad läkarna inte berättar, och vid den tiden är det inte heller olagligt, är att de tar cellprover från hennes cancertumör innan hon dör och lämnar dem vidare till forskaren George Gey, som genom dem blir den förste att lyckas med att odla mänskliga celler.

Detta är starten på något som revolutionerar forskningen då man helt plötsligt har tillgång till mänskliga celler som inte vill något annat än att dela sig igen och igen. Vaccin och mediciner som tidigare varit utom räckhåll blir nu framtagna av HeLa, som cellen döps till. Om man jämför forskarvärlden med Showbiz så är HeLa Madonna/MJ/Britney/Timberlake i ett, A SuperStar, helt enkelt. HeLa utvecklas efter ett par år till en miljardindustri och flygs världen över för forskningen. Men det är även starten på Lacks-barnen nya liv, utan sin mor, som blir betydligt mer komplicerat utan henne, vilket resulterar i att det blir hårdare, våldsammare, kärlekslösare och fattigt. Och de vet inget om HeLas famgångar i världen och ingen tänker ens på att berätta för dem och de får till slut reda på cellernas existens genom av en slump, mer än tjugo år efter hennes död. Familjen kan inte riktigt greppa vad exakt de här cellerna innebär, vilket leder till stor oro, en oro som kommer att följa dem fram till bokens tryckning (och kanske fortsätter, vad vet jag?). Tankar kring vad kloning, mutation och forskning egentligen innebär, och var deras mor finns i allt det här är ständigt närvarande och ångest, skräck och nyfikenhet blandas med harmen över att ingen egentligen tar sig tid för att förklara vad allt detta egentligen innebär, hur en cell fungerar etc., vilket spär på familjen osäkerhet.

Genom boken får läsaren följa HeLas utveckling (och vilka framsteg som den bidrar till, så som poliovaccinet), parallellt med familjen Lacks strävsamma liv samt hur författaren fattade intresse för kvinnan bakom HeLa och om hur hon kämpade för att vinna familjens förtroende för att kunna skriva boken. Vilket inte är helt lätt, eftersom familjen Lacks, med rätta, är oerhört misstänksamma (nej, det är fel ord, paranoida är nog mer rätt) mot alla som ställer frågor om deras mor. Och i och med den här blandingen så matas både mitt intresse för facklitteratur, eftersom det är mycket välskrivet och lättförståeligt för även om jag känner igen mycket av termer, tankesätt etc från gymnasiet så var det länge sedan och det är oerhört intressant att återkoppla till den kunskapen och utvidga den, men även mitt intresse för det mänskliga. För det är en mycket mänsklig berättelse Skloot har skrivit. Om människoöden i dåtidens och nutidens USA.

Det är ett ytterst segregerat samhället som blir synligt i berättelsen, då som nu. Familjen Lacks lever fortfarande i fattigdom, med de problem som tillkommer så som alkoholism, våld, drogmissbruk. Och berättelsen om vad som händer med den som är fattig och svart i USA återupprepar sig. Visserligen har raslagarna avskaffats och segregeringen i bussar, på sjukhus och i skolan finns inte längre där, men samtidigt så är de till stor del kvar på samma ställe som tidigare. Jag skulle bra gärna vilja veta vad den amerikanska staten har investerat för att få bort de klassklyftor som segregeringen, och innan dess, slaveriet, skapade. Hur lätt är det att gräva sig upp ur ett djupt hål på egen hand? Inte lätt alls, särskilt inte om det är ett hål som staten har byggt under hundratals år för att knuffa ned dig i.

Många av frågorna som väcks av familjen kan verka skrattretande för någon som har gått i det svenska skolsystemet och i alla fall fick Naturkunskap fram till 9e klass och har all den kunskap och kritiskt tänkande som krävs för att reflektera över celler och celldelning, men om man tänker sig att man har problem med hörseln och egentligen inte hör vad läraren säger, blivit brutalt uppfostrad att lyssna, inte tala, har en styvmamma som misshandlar, en kusin som upprepade gänger försöker våldta en och en frånvarande far som aldrig griper in och försvarar en samt aldrig har studerat Naturkunskap, då är det inte lätt att kunna ta till sig dylika ämnen, att ens greppa dem.  Och barnens förståelse för vad som egentligen har hänt, det tar tiotals år av spekulationer  om olika möjliga händelser som har lett fram till att cellerna lever världen över. Och vad menas egentligen med 'lever'? Lever Henrietta i cellerna? Lider hon genom det? Är det HON som lever? Frågorna är många och komplicerade. De har inte ens sett dem med egna ögon, och det krävs att Skloot själv ordnar ett möte med en forskare för att de skall få möjlighet att få göra det och genom det kunna bygga en egen föståelse för hur det fungerar. Kanske har det funnits tillfällen tidigare, kanske inte, men det är först då det verklgien blir av.

Skloot har kommit familjen och dess historia mycket nära och utan att vara sentimental eller på något sätt bli nedlåtande så berättar hon både om cellernas bidrag till den vetenskapliga utvecklingen och familjens resa från då till nu. För mig var det en gripande upplevelse och skriven på ett annorlunda sätt, vilket gjorde att jag kunde ta till mig berättelse och reflektera mycket över vad som egentligen berättades. En berättelse om hur ett samhälle som både var oerhört grymt samtidigt kunde vara fruktansvärt naivt har utvecklats till att ge mer frihet till sina medborgare, samtidigt som cynismen har gripit sina klor i mycket. Här tänker jag mest på skillnaderna i rassegregeringen och forskningssamhället. Förut var raslagarna hårda och obegripliga och forskarsamhället naivt och godtroget (bland annat så delade Gey på Johan Hopkins Hospital glatt ut gratis celler till alla som ville ha), nu är, tack och lov, raslagarna i alla fall borta och alla individer är fira, men den medicinska forskningen och utvecklingen har gått åt andra hållet, i dag drivs den mest av vinstorienterade organisationer som fokuserar på pengarna de kan tjäna och fokuserar sin forskning efter det (jag säger bara 'malaria', det hade kunnat botas för länge sedan enligt en mycket engagerad lärare jag hade för länge sedan, men vinsterna är mindre än om man forskar på västvärldens sjukdomar, ergo de flesta företag väljer att lägga sina pengar där). En mycket intressant notering, komplexiteten i ett samhälle som ständigt utecklas, ibland till det bättre, ibland till det sämre.

Ett problem som familjen själva funderade mycket över, och det kan jag verkligen förstå, är det faktum att HeLa har gjort vissa företag till mångmiljonindustrier, samtidigt som familjen inte ens har rad med sjukförsäkringar och vissa av dem bitvis inte ens boende. Jag har funderat över hur man löser en sådan situation, och det är verkligen inte enkelt. På 50-talet tillfrågades inte någon om det var okej att deras vävnader togs från dem och eventuella vinster informerades de aldrig om, det fanns inte på det sättet på den tiden. I dagens samhälle däremot är det orimligt att vinstdrivande företag skall kunna tjäna pengar på andra människor utan att betala för det. Det är snårigt och i princip omöjligt att förstå. Därför blev jag extra glad när jag läste att Rebecca Skloot har upprättat The Henrietta Lacks Foundation, dit delar av vinsten går till en fond till förmån för HeLa-släktingarna. Genom stipendium stödjer den utbildning, hälsovård och dylikt som familjen aldrig annars skulle ha råd med, och försöker på något sätt kompensera för alla de pengar som hamnade i någon annans ficka. Nu tror inte jag att Rebecca Skloot är godheten själv och gjorde det här helt utan vinstintresse (och efter allt jobb med att skriva boken så tycker jag också att hon förtjänar en engen vinst, vilket hon förmodligen har fått genom bokens enorma framgångar), men samtidigt är det verkligen en god gest till familjer som aldrig annars skulle ha fått något alls från pengarna som HeLa genererar.

Slutligen, en enkel kommentar, som jag, trots att det är januari står helhjärtat bakom;

Skall du bara läsa en faktabok i år, låt det bli "Den Odödliga Henrietta Lacks" av Rebecca Skloot.

Vill du veta mer om The Henrietta Lacks Foundation så kan du göra det här.

Bookis har också läst boken, läs recensionen här.