Emmas Bokhylla

Ohne Dich

Ich werde in die Tannen gehen
Dahin wo ich sie zuletzt gesehen
Doch der Abend wirft ein Tuch aufs Land
und auf die Wege hinterm Waldesrand
Und der Wald er steht so schwarz und leer
Weh mir, oh weh
Und die Vögel singen nicht mehr

Ohne dich kann ich nicht sein
Ohne dich
Mit dir bin ich auch allein
Ohne dich
Ohne dich zähl ich die Stunden ohne dich
Mit dir stehen die Sekunden
Lohnen nicht

Auf den Ästen in den Gräben
ist es nun still und ohne Leben
Und das Atmen fällt mir ach so schwer
Weh mir, oh weh
Und die Vögel singen nicht mehr

Ohne dich kann ich nicht sein
Ohne dich
Mit dir bin ich auch allein
Ohne dich
Ohne dich zähl ich die Stunden ohne dich
Mit dir stehen die Sekunden
Lohnen nicht ohne dich

 

Lyrics ©2004 Rammstein.

 

 

Jag har sagt det tidigare, vill bara säga det igen, många musiktexter är precis som poesi och ibland är jag bara fast på repeat. Just nu med tyska industribandet Rammsteins "Ohne Dich", den rullar konstant i bakhuvudet. Jag som inte ens kan tyska tycker att det låter så vackert att håren i nacken reser sig. Och självklart blir det lite bättre om man förstår vad det betyder.

 

Översättning finns hos Herzeleid och om du vill höra låten i sitt sammanhang så finns albumversionen här och den officiella musikvideon här. 

 

...och tack vare hörlurarna jag fick i födelsedagspresent av Mr. Bokhylla så stör jag ingen när jag lyssna på samma sak igen och igen och igen. Förutom när jag sjunger högt, såklart. 

 

 

Dead?

From a window?

Was she very depressed?


The receiver reposes.


The drop of silence
Becomes a lake.

 

I am the son
and the heir
of a shyness that is criminally broken
I am the son and heir
of nothing in particular

you shut your mouth
how can you say
I go about things the wrong way
I am human and I need to be loved
just like everybody else does

I am the son
and the heir
of a shyness that is criminally broken
I am the son and heir
of nothing in particular

you shut your mouth
how can you say
I go about things the wrong way
I am human and I need to be loved
just like everybody else does

there's a club if you'd like to go
you could meet somebody who really loves you
so you go, and you stand on your own
and you leave on your own
and you go home, and you cry
and you want to die

when you say it's gonna happen "now"
well, when exactly do you mean?
see I've already waited too long
and all my hope is gone

you shut your mouth
how can you say
I go about things the wrong way
I am human and I need to be loved
just like everybody else does

 

 

När jag bad om tips på bra poesi så blev jag påmind om musiktexter och hur de kan vara minst lika poetiska som "vanlig poesi". Såklart. Mina tankar gick direkt till den här låten, den var den första som poppade upp. Jag hade en period av mitt liv då jag lyssnade dagligen på Paradise Lost och många av deras låtar är fortfarande det bästa jag vet.

 

If I should die, 
And you should live,
And time should gurgle on,
And morn should beam,
And noon should burn,
As it has usual done;
If birds should build as early, 
And bees as bustling go,--
One might depart at option
From enterprise below!
'Tis sweet to know that stocks will stand
When we with daisies lie, 
That commerce will continue,
And trades as briskly fly.
It make the parting tranquil
And keeps the soul serene,
That gentlemen so sprightly
Conduct the pleasing scene!

 

 

När jag efterfrågade tips på bra poesi så fick jag ett om Emily Dickinson av Miss Eery, så just nu läser jag henne och njuuuter!

 

 

Som några av er kanske har märkt så har jag under den senaste veckan återupplivat en del gamla poseifavoriter och det har var härligt! Men jag, som vanligtvis läser ganska lite poesi, upptäckte att de som jag kan och känner till och gillar är svenska klassiker (okej, inte Sid Vicious då...) som jag för det mesta kom i kontakt med när jag gick på högstadiet/gymnasiet. Efter det har det inte hänt så mycket och det vore det trevligt att ändra på!

 

Läser ni posei? Vilken slags poesi? Och har ni några favoriter som ni kan rekomendera till mig?

Det behöver inte vara nysrkivet/modernet etc., utan det ni gillar bäst!

 

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

 

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid, om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

 

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

 

Någon som kommenterade på ett tidigare inlägg med poesi nämnde den här och jag hade faktiskt nästan glömt bort den här. Jag tror att jag var 13-14 när en lokaltidning i Örebro tryckte den här dikten som utfyllnad tillsammans med en bild av en syrénkvist och jag fastnade direkt. Visst hade jag hört talas om Hjalmar Gullberg innan, men inte läst just den här dikten. Jag klippte ut den och fäste på min anslagstavla så att jag kunde läsa den i omgångar, vilket jag också gjorde. Dock hängde jag den lite för lågt ner, för den blev till slut sönderriven av en av våra kattungar som inte kunde stå emot lockelsen av det svajade pappret....

 

 

 

 

 

 

 

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.

Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.

 

Även här en dikt som jag förälskade mig i i mitten av tonåren.

Jag vet egentligen inte varför, eftersom jag är emot prostitution i alla dess former, men samtidigt, ångesten...ångesten!

 

 

 

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.

Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.

Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.

När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.

 

 

 

 

På gymnasiet så fastnade jag för den här dikten, det gick så långt att jag hade en uppklistrad (tillsammans med den rad andra) på de tråkigt gråa garderobsdörrarna som jag hade i hallen i mitt studentrum som jag bodde i när jag pluggade i Uppsala.

You were my little baby girl
And I shared all your fears
Such joy to hold you in my arms
And kiss away your tears

But now you're gone there's only pain
And nothing I can do
And I don't want to live this life
If I can't live it for you.

To my beautiful baby girl
Our love will never die

 

 

Som 14-15 åring läste jag "Inte som andra döttrar"av Deborah Spungen och blev oerhört fascinerad över Nancy Spungens uppväxt, liv och död. I mitt naiva,unga,  svenska medelklasssinne var hon annrolunda, men till och med jag förstod att hon förmodligen led något fruktansvärt och mådde oerhört dåligt. Minns att jag lärde mig dikten utantill.

 

 

 

Den dära stugan vid ån är Hagen,
där gamle Anders i Hagen bor
- jag minns, hur Elin, den enda dottern,
gick förr och trallade hela dagen
i mon därborta med Hagens kor.

Hon var den gladaste bland de glada,
i lek och dans var hon alltid bäst,
och flink i spisen och flink på logen
- men ofta ser en, att det tar skada,
som växer vackrast och lovar mest.

Det kom en främmande man till dalen,
han mötte Elin i skogen titt,
och det gick rykten omkring i bygden,
och stackars Elin blev vild och galen
- i våras dränkte hon barnet sitt.

Jag minns den stunden, då hon blev tagen,
hon skrek ej, grät ej, blev bara vit
- till fyra år blev hon dömd av lagen
- en kan förstå, det är sorg i Hagen,
och det är ingen, som nänns gå dit.

Och gamle Anders han står vid skjulet
betryckt och krokig och hugger ved.
Han var en gubbe, som log beständigt,
- nu är hans ansikte skyggt och mulet,
hans läppar skälva, han tittar ned.

Han viker undan för folkets blickar,
han talar icke med någon mer,
han går och grämer sig djupt i själen,
han ser åt sidan, när någon nickar,
och gråter bittert, när ingen ser.

 

 

 

För att vi jobbade så mycket med den när jag läste Svenska C på gymnasiet, jag älskar den och blir fortfarande vemodig när jag läser den.

 

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.

 

Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

 

 

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.

 

The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.

For nothing now can ever come to any good.

 

 

By W. H. Auden

 

 

Jag bara kände att den passade min sinnesstämning i dag. För den passar bra för en dag då man har förlorat en god vän.