Emmas Bokhylla

Det låg på en tvärgata vid Stortorget, ned mot slottet och min pappa tog dit mig för första gången en varm augustidag, jag tror att jag var 11 eller 12. Det var en ganska sa liten lokal, vilket jag såhär i efterhand har lärt mig är rätt vanligt för antikvariat, och det stod papperskassar med böcker staplade lite varstans.

Vid hyllan för ungdomsböcker fastnade jag snabbt och till min stora lycka hittade jag en nästan helt komplett serie med Walter Farley’s Svarta Hingsten. B. Wahlströms hade precis kommit med nyutgåvor av de 4-5 första böckerna i serien och jag hade inte den blekaste aning om att det var mer än så och glädjen över att ha funnit en guldskatt finns fortfarande med mig, ibland när jag hittar böcker som jag verkligen älskar, då brukar jag drömma om den där känslan, känslan att hitta det som man inte trodde fanns. Men den gången var det sant, och jag övertalade min pappa att åka dit så fort jag hade fått min veckopeng (och sedan belånade jag de inkommande så att jag hade tillräckligt med pengar) så länge det behövdes för att köpa alla böckerna som jag saknade och jag hade en av mina första riktiga läsorgier tillsammans med Svarten, Satan, Argbiggan och Eldfuxen. Sedan dess älskade jag Bergslagens antikvariat med ohöljd glädje.

Sedermera så flyttade de till en ny lokal på Drottninggatan, i två plan, där de även sålde restupplagor. Jag hittade mina första Steven King-böcker där(skräckhyllan nere i källaren var bland det första jag tittade på när jag kom dit så ofta jag kunde), rotade bland fantasyböckerna och upptäckte Sig Claesson när ett lass med pocketar kom in. När jag behövde böcker till skolprojekt så var det alltid det första stället jag gick till och när jag hungrade efter mer än det som stod i läroböckerna när det gällde poesi och filosofi så var det där jag botaniserade. Jag har ingen aning om det finns kvar ännu, för jag har inte varit i Örebro på ganska så många år, men jag hoppas verkligen det. Och jag hoppas att den dag jag flyttar tillbaka till Sverige och kan ta mig tid att åka till Örebro och bara vara ett slag, att Bergslagens antikvariat finns kvar där, och att jag har möjlighet att gå ner i källaren och fynda en ny Stephen King!

När jag var liten så gjorde min avdelning på mitt dagis regelbundet utflykter till det närmaste större bibliotek, Vivallabiblioteket, och lånade böcker som vi sedan läste i den stora röda plyschsoffan i lekrummet. Om och om och om igen. Jag kan i efterhand inse att lärarna förmodligen hade lust att bränna en del av de där böckerna, och önskade hett att ingen skulle plocka upp Lilla nollan och alla de andra eller Hattstugan en gång till, efter att ha läst dem sjuttioelva gånger på raken de senaste två veckorna. För det är klart att det fanns vissa favoriter som alltid åkte med i högarna som lånades.

Det var oerhört spännande att sitta bland de små, barnanpassade lådorna och bläddra runt bland böckerna. Det var alltid viktigt med bilderna, hur de olika bilderna tilltalade en, och på så vis fick följa med tillbaka till dagiset.

Vissa av de där bilderna har jag ständigt kvar i bakhuvudet, och det har hänt flera gånger att jag har stannat till på loppmarknader och köpt böcker vars nostalgivärde har varit så högt att jag på intet sätt har kunnat undslippa.

Vissa författare har jag fortfarande intensiva kärleksrelationer med, och jag tror att de kommer att vara livet ut. Så som Sven Nordqvist. Han är min guide i mycket här i livet, till exempel är jag helt övertygad om att hans underbara bilder har påverkat mig i min inredningsstil – det skall gärna vara massor av små och roliga detaljer. Och gärna lite lagom stökigt, så att man aldrig liksom vet vad man hittar.

Min mamma tog också med mig till Vivallabiblioteket och där fick jag en av mina första kapitelböcker genom en kampanj av En Bok För Alla. Det var en pocketutgåva med utvalda texter om Krakel Spektakel och den skattar jag fortfarande högt. Den innehöll bland annat avsnitt där Krakel Spektakel och Kusin Vitamin glider omkring på ett tomt varuhus och gör som de vill (godisavdelningen är helt fantastisk – möbler av knäck och gardiner av marsipan!), eller när Krakel Spektakel åker skidor på månen – som är gjord av glass. Underbara historier som jag fortfarande njuter av!

Tyvärr så flyttade biblioteket och även om jag lånade flitigt från det under mina högstadieår så blev det aldrig det samma, av någon anledning. Men i minnet är det ett riktigt guldkorn!