Emmas Bokhylla

OBS! Innehåller spoilers!

Det finns tre så kallade ’tantsnusk’ - författare (porr) som har varit med i gamet under en längre period, mer än nästan alla andra, och som är mer kända, mer ökända alt. erkända, än i princip alla andra. De har varit Månadens Bok i fler bokklubbar än jag ens vågar tänka på, och har förmodligen tillsammans sålt fler böcker än vad som skulle räcka till ett vanligt, hederligt bokbål.

Jag pratar självklart om Sidney Sheldon, Jackie Collins och Danielle Steel. Fram tills för åtta månader sedan så hade jag inte läst någon utav dem, och hade inga planer på att göra det heller. Ett flertal gånger har jag stått på loppmarknader, utförsäljningar och antikvariat och tittat på dem, utan det minsta intresse av att köpa deras alster. MEN, så besökte jag dels en väninna som säljer böcker till förmån för ett barnhem hon arbetar på, dels Little Theater’s Christmas Bazaar där Dar Animal Haven säljer böcker för struntsummor, och så såg jag dem där, och tänkte at ” man skall inte kasta skit på det som man inte vet något om” och införskaffade därför slitna ex av ” Hollywood Wives” av Jackie Collins och ”Second Chance” av Danielle Steel. Bestämde mig för att ta reda på Vad Det Är som både hatas och hyllas så otroligt av en stor del av världen. Och jag måste säga, jag blev både förvånad och besviken.

”Hollywood Wives” var bra mycket roligare och underhållande än vad jag hade tänkt mig och det var en glad överraskning. Lätt språk, snabb handling och lagom mycket romantik/sex. Ingen rocket sience eller speciellt intellektuellt utmanande, men roligt och underhållande. Jag läste den här boken precis före jul och eftersom jag vid den tidpunkten var ganska så trött i huvudet, så njöt jag otroligt av den underhållning som den bjöd på.

”Second Chance” däremot, påminde mig om tillfället då jag försökte läsa nyskrivna (de äldre är mycket bättre och mer välskrivna!) Kitty Drew-böcker i vuxen ålder (OBS! varning för spoilers!); jag ville slänga skiten i väggen! Det hjälpte inte ens att jag var trött och längtade till julledigheten. Historien är rätt så enkel, huvudpersonen är 45+, chefredaktör för en stor modetidning och lever ett hetsigt med glamoröst liv. Hon träffar en tjusig advokat som hon inleder en affär med, och han attraheras av hennes exklusiva, annorlunda livsstil, vilket leder till att han friar till henne inom en kort period. De gifter sig, allt är frid och fröjd! MEN, sedan träffar hon hans döttrar, som självklart hatar henne, och han börjar inse att hennes livsstil inte alls passar ihop med hans. Efter en löjligt kort period så väljer han att skilja sig och hon brakar ihop, slutar sitt jobb, säljer sin lyxiga lägenhet i New York och flyttar till Paris, där hon isolerad (och utan tjusiga modekläder) börjar skriva en bok och komma i kontakt med sitt inre. Skilsmässan skyller hon helt och hållet på sig själv och sin livsstil, och plågar sig själv med den inställningen för att kunna bli en bättre människa. Självklart så söker han upp henne i Paris, inser att hon har blivit en annorlunda och bättre människa, blir kär igen och boken slutar med att de åter igen gifter sig med varandra.

Vanligtvis (och i framtiden) så tycker jag inte om att berätta hela historien, inklusive slutet, men den här boken gjorde mig så upprörd att jag orerade om den i minst en 30 minuter efter jag hade läst klart den. Jag var så arg att jag slängde den i väggen, hämtade den och slängde tillbaka den. Tjafs och könsrollscementerande skitbok! Genom hela boken så tänker han knappt på att han kan ha en del i deras problem, medans hon ständigt ältar sina fel och brister, hur hon skulle kunna bli en bättre maka, bättre partner, bättre människa. Jag hade en inre lust att skaka henne och skrika ”du duger som du är”! Han skyller allt på henne och får ju rätt när han inser att hon har ändrats till en bättre människa och därmed blir förälskad i henne igen! Själv behöver han inte ändrats något nämnvärt….

Min slutgiltiga kommentar; Tacka vet jag Jackie Collins, där män och kvinnor betar sig som nästan likadana svin! ALDRIG mera Danielle Steel! Möjligtvis om jag befann mig på en öde ö, utan något annat att läsa (alt. att göra upp eld med…).

Nu återstår som sagt bara Sidney Sheldon….