Vilda, galna Bokhandlardrömmar
Min mor mejlade mig i lördags och berättade att bokhandeln i den lilla stad som ligger närmast byn där de bor är till salu.
Om bortser från att jag absolut inte har råd att köpa en bokhandel och att jag förmodligen skulle bli tokig efter ett halvår av att leva i ett samhälle med mindre än 6 000 innevånare, så väcktes ett inre, galet habegär.
Sedan jag fick mejlet har det susat i huvudet om hur man skall kunna utveckla en fysisk bokhandel, hur man skulle kunna dra igång bokcirklar och litteraturaftnar och hur alla smarta lösningar som jag har sett på olika bokhandlar runt om i världen skulle kunna implementeras för att göra stället till en oas. Vilka sidoaktiviteter som man kunde annordna för att skapa intresse. Det bara bubblade i hela mig.
Sedan kom verkligheten och träffade mig i bakhuvudet. Bokhandelsdöden. Bristande ekonomi. Och livsstilen som krävs för att framgångsrikt kunna driva ett sådant företag på en liten ort (antivkariatet fick slå igen för ett par år sedan). Byta Dar es Salaam med nästan 4 miljoner innevånare mot Mindre Svensk Ort med knappt 6 000 innevånare.
Jag tror att jag, trots min sjuka mage, skall unna mig en whisky i kväll för att sörja min bokhandel som jag aldrig hade. Och kanske aldrig kommer att få.
