Emmas Bokhylla

Underbaraclara bloggar om att hennes bok snart är klar och jag blir alldeles till mig i trasorna! Jag.Vill.Ha.

Av någon anledning är jag, som under de senaste åren knappt hunnit med/haft möjlighet att pyssla i hemmet (möblerad företagslägenhet som skall återlämnas i originalskick den dagen vi åker), fixa och dona, alldeles totalt fast vid Clara Lidström, UnderbaraClara. Jag finner henne och hennes blogg oerhört inspirerande, peppande, glad och full av tips. Hon (tillsammans med vistelsen i Afrika, en sund uppfostran och lite andra källor) har bidragit till att jag för första gången i mitt liv funderar på att starta eget inom en hyffast snar framtid och det är en enorm bedrift.

 

Jag kan inte sätta fingret på det men jag bara gillar henne! Ett år när jag kom hem och upptäckte att min mor, som tar han om min post, hade råkat slänga hennes Påsktidning och de var slut i lager så började jag nästan gråta. Men bara nästan.

 

 

Och nu så skall hon stå på Bokmässan i Göteborg till hösten! Jag hade redan bestämt mig för att om jag är i Sverige så MÅSTE jag dit och nu finns det ytterligare en anledning!

Det är alltid en massa längtan efter böcker som kommer ut, vinter, vår, sommar som höst. Det spelar egentligen ingen roll vilken årstid det är, det finns alltid något nytt på hyllorna som är extra intressant och som man nästan längtar ihjäl sig över. Dock har jag märkt att det faktum att jag bor på andra sidan klotet (nåja, nästan) så är det en hel del som jag missar i mediebruset, vilket har gjort att jag för tillfället har lite dålig koll på exakt vad som strömmar in i bokfloden, men en sak har jag lagt märke till och finner oerhört intressant, nämligen "Felicia försvann" av Felicia Feldt dotter till det så kallade uppfostringsoraklet och författaren till "Barnaboken", Anna Wahlgren. Hennes bok kritiserar tydligen hennes uppväxt något enormt, till och med berättas det om fysisk och psykiskt misshandel.

 

Jag har inga egna barn, jag har inte läst "Barnaboken" och har egentligen ingen uppfattning om den (dock har jag tagit del av en hel del kritik i media om den), men det är alltid intressant när någon som har försörjt sig de senaste 40? 50? åren på att tala om för andra människor om hur de skall uppfostra sina barn blir kritiserade av sina egna. det kanske säger en del om hennes metoder?

 

Vet inte, just sayin'!

 

Läs mer om boken på Litteraturmagazinet och om Anna Wahlgrens reaktion på Aftonbladet!

... att inte tänker likadant som en själv när det gäller böcker och ägandet av dessa.

Personligen vill jag ha alla mina böcker omkring mig, nqra, och planerar ett framtida bibliotek där jag kan sitta om mysa med dem alla.

 

Andra tänker inte likadant, jag måste komma ihåg det. Och lära mig att utnyttja den situationen. Ordentligt.

 

Exempel:

Vi står i kön till gaten till flyget från Amsterdam till Dar es Salaam. Precis intill i kön står två damer och den ena läser en bok, en chick-litt av omslaget att dömma. Jag försöker kika titeln men kan inte riktigt avgöra vad det är.

När vi senare går förbi sittplatserna vid utgången så ligger boken där, alldeles ensam och övergiven. Eftersom jag har händerna fulla så ber jag min sambo plocka upp den och vi tänker ta med den tills jag inser att det är precis utanför toaletterna och att det äldre damen förmodligen har lagt den där medans hon är där inne. Ve och fasa! 
-Lämna den! utbrister jag och sambon tittar förvånat på mig.
Vi hastar vidare och sambon frågar förvånat över varför boken inte fick följa med oss. När jag förklarar så himlar han med ögonen och utbrister;
-Men du, förstår du inte att den låg där för att hon inte ville ha den längre och vem som helst fick ta den?
Då ville jag springa tillbaka och hämta den på direkten, men det var för sent, vi var redan inne i planet och ajg grämde mig som tusan.
Sambons kommentar var enkel:
-Se det som att den kom någon annan till godo, någon som inte har lika måna böcker som du har....
Så kan man också se på saken, eller hur?

 

I stället läste jag "Den odödliga Henrietta Lacks" av Rebecca Skloot på planet och nu är jag helt fast i den, en liknande vetenskaplig bok har jag inte kommit över på mycket länge. Den okända chick-litten får ursäkta, jag tror verkligen inte att den kan matcha den här!

 

 

Jag läste nyligen klart Stefan Tegenfalks triologi om Walter Gröhn och Jonna de Brugge vid Stockholmspolisen och sörjde lite över att den nu var slut - trots att Walter egentligen uppfyller alla klyshor inom den fiktiva polisvärlden så gillar jag verkligen honom och tyckte onekligen att det var rätt trist att han nu försvann. Det var fart och fläkt i böckerna, jag är ju rätt förtjust i blod och konspirationsteorier, så mig föll det på läppen.

 

Därför blev jag glad över att höra att Tegenfalk planerar mer Walter-litteratur! Hösten 2012 kommer nämligen den första boken av flera kommande fristående böcker om Walter! Mums! Hoppas att Jonna också finns med, jag gillar henne. Hon påminner mig lite om en tidig Carl Hamilton, fast lite valpigare (på ett bra sätt, dock)

I dag (och i gårkväll)  är det lite tomt i huvudet, har inte riktigt lyckats få ner att jag funderar på i skriven form.

 

Därför hänvisar jag lite till Lotta Olsson som funderar över väldesignade omslag och dåligt skrivna baksidetexter. Jag håller fullständigt med henne, men kunde inte säga det bättre själv. Word. En dålig baksidetext kan störa mig rakt igenom hela boken, om den ens får mig att öppna den från första början. Och det värsta jag vet är utdrag ur recensioner från författarens tidigare böcker, det är fanimig ännu värre. Men jag skall inte gå in på detaljer, Lotta säger det bättre. Häpp.

 

 

 

 

Något som jag verkligen uppskattar med Google Analytics är att jag kan se vilka sökord som har använts för att hitta min blogg. Lite kul att se, folk som har sökt på boktitlar, författare, Nobelprisspekulationer, Bokmässan i Göteborg etc. Mycket intressant, för det är sådant jag själv googlar med jämna mellanrum. Det enda jag är lite förvånad över är att jag väldigt sällan har Afrikarelaterade sökord kopplade till mig, jag bloggar ju ändå rätt mycket om mitt liv i Tanzania, fattigdom, jämställdhet, religiösa skillnader etc, men det finns säkert mer nischade bloggar som man kan vända sig till, antar jag.

 

Men, tillbaka till sökorden. Intressanta, absolut, men roliga, det är mina sökord inte. Jag brukar alltid fnissa glatt när andra bloggare listar vad de hittar för sökord till sin blogg. Roligast i bokbloggarvärlden var ändå Lingonhjärtas som hon delade med sig av på Facebook, "lingon porr" (nej, jag tänker inte spekulera i vad den googlingen var ute efter och det gjorde inte hon heller), men förövrigt är det, av naturliga skäl, rätt sparsmakat på alltför vidlyftiga sökningar. Som, en bloggande vän till mig, hon får alltid sökningar på ordet "bajs" till sin blogg. Man kan ju reflektera över varför just det händer....

 

Samtidigt funderar jag, det borde ju finns en massa intressanta sökord som man kan koppla till bokbloggar? Förutom just "bok + blogg". Inte för att det är något fel med det, absolut, men söks det inte på mer detaljeraedes saker?  Lingvistik, filosofi, religionsanknytningar etc? Eller är det bara jag som bloggar så trist att dessa sökningar inte hamnar hos mig?

 

Och en rejäl andel rätt oanständiga... sexiga bibliotikarier, bokhylleporr, erotisk läsning?

 

Vad är det roligaste sökord som du någonsin har fått?

 

Jonas Thente sätter lite ord på vad jag tänker om Bokmässan.

 

Ni som läser här regelbundet vet ju att jag drömmer om att driva ett litet bokfölag som ger ut (i Europa) bortglöm afrikansk litteratur. Då blir jag väl en av dem som står där och svär och fixar med min monter i sista minuten, med stora förhoppningar om att kunna sälja in min litteratur till bibliotikarier, bloggare och bokklubbar.

Jag brukar ofta hävda att jag inte skäms för några av de böcker jag läser, men att jag ibland kan inse att andra skulle dömma mig utifrån dem (deras omslag, författaren, förutfattade meningar etc. Hänger ni med? Men, förförsta gången på länge läser jag nu en bok vars framsida skulle få mig att vilja sjunka genom jorden. 
Ärligt talat.

 

 

 

Har ni någon läsning som ni skäms över?

 

 

Just nu surrar hela Göteborg på grund av Bokmässan, nästan hela bokbloggarvärlden är där och shoppar, träffas, minglar, intervjuar, lyssnar och Gud vet vad. Jag intalar mig själv att jag inte alls är avundjsuk och läser andra bokbloggare som också sitter och trånar, tänker att jag är i alla fall inte ensam.



Fast egentligen är det ine alls så synd om mig, sambon fyller 30 i dag och snart skall vi ut och äta en god middag för att fira. Och jag bor ju faktiskt i ett land som går mot varmare tider istället för ytterligare en vargavinter. har fullt upp på jobbet och senast i dag slog det mig att jag älskar det jag gör. Ibland kan man inte både ha kakan och äta den.


Och sedan blev det lite bättre när jag fick sms från världens bästa B, som jag tidigare har besökt Bokmässan med. Hon skrev att om jag är hemma nästa år, så slår vi på stort med flerdagarsbiljett, fint hotellrum, gott vin, massa snack och shopping. Vi tänker precis lika, hon och jag, och då kändes det ytterligare lite bättre.


För vad är väl Bokmässan 2011 i Gbg, när 2012 redan har potential att bli mycket, mycket bättre...?

Det var ett tag sedan jag gick på bokmässan, ganska länge sedan, till och med. Minns inte exakt, 2003-2004, kanske? 2006? 2007? Eller kanske ännu tidigare? Minns i alla fall att jag älskade det big time. Vi gick och gick och gick tills fotterna var ömma, ryggsäckarna fulla och vi nästan såg i kors. Och jag älskade det. Köpte böcker i mängder, såg upplevde och bara njöot. Sedan, om kvällarna, satt vi hemma hos henne  och drick vin och diskuterade våra inköp. Och njöt.

 

Jag saknar det och när jag kommer hem till Sverige så har jag lovat mig att då jäklar, då skall det bli Bokmässa i Göteborg tills jag bara kräks på fenomenet.

 

Så, ni kan förstå att jag, åter igen, är lite avundsjuka på alla er som skall dit i nästa vecka. Ni som kommer att få skavsår, trötta fötter, sönderpratade huvuden och tomma plånböcker. Men jag skall inte klaga, förra året satt jag på Nungwi Beach på Zanzibar under Bokmässan, och det kändes som jag i alla fall det året drog det längesta strået. I år skall jag fira min sambo som fyller 30 år, det är inte heller helt fel. Så sååå synd om mig är det kanske inte.

 

 

Tur med dhow utanför Nungwi, norra Zanzibar, september 2010.

 

Men, i alla fall, om det finns någon där ute som skall åka för första gången (som a-lo på The Book Pond!), här är en liten checklista på saker som är bra att komma ihåg;

- Klä dig både bekvämt men snyggt, du skall gå och stå en (flera?) hel dag och det gör ont i fötterna efter ett tag! Dessutom kanske du springer på just din favoritförfattare, då kanske man vill känna sig lite fin?

-Det kommer att bli varmt som attan i en del av lokalen, semtidigt som det blir rätt kallt i alla. Ha en kofta med dig som du kan slänga både av och på!

- Ta med dig en ryggsäck. Bära i bokkasse i all ära, men den blir också tung och otymplig efter ett tag, med ryggsäck slipper du det problemet. Ryggen är oftast starkare än armarna.

- Ta med både vatten och något som snabbt kan höja blodsockret. Fikaplatserna/matställena är ofta överfulla och ibland behöver man något just NU. Varmt blir det också, håll vätskenivån!

- Ordna med kontanter innan du kommer till mässområdet - jag har själv stått och stampat i köerna i bankomaterna precis utanför entrén och det är verkligen inte roligt. Långt ifrån alla på mässan tar kort och cash in hand är ett måste.

-Prioritera vad du vill se, det finns sjukt mycket roliga saker att göra, men oftast orkar man med långt ifrån alla.

 

Och glöm inte, ta med er ett jäkligt glatt humör och njut av mässan!

 

Eh, jag vet att man inte skall vara kräkmagad och försöka sätta in händelser i litteratur i ett större sammanhang och ofta är jag jäkligt bra på det, men ibland går det mindre bra. Väldigt mindre bra.

 

Som i går, när jag innan mitt möte satt på Mövenpick och fikade (nej, det fanns ingen el hemma och fika är nästan obligatoriskt om man kommer till Mövenpick) och läste Torgny Lindgrens "Hummelhonung". Hade precis ätit en ganska otäck bit White Forrest (sååå besviken) och var lite däst av den.

 

Då kom jag till avsnittet när Olof ligger på sin kökssoffa med en tesked och pressar ut var ur sina bölder som han sedan äter (tre får plats på varje sked!). Och höll nästan på att kräkas upp den där trårtbiten. Fy satan, då mådde jag riktigt illa, faktiskt. Yuck. Trodde nästan att tårtbiten skulle komma upp....

 

Alltså, uppstod det verkligen en debatt om Fredrik Reinfeldts läsvanor nu i somras? Jag läser en intervju med Camilla Läckberg på dn.se som jag tyckte var väldigt bra (rubriken "Drottingen av fulkultur" av rätt sorglig dock), som inleddes med att berätta att Statsministern hade gått ut i somras och sagt att han hade läst fyra Läckberg-böcker på raken och gillat det, vilket hade utlöst en debatt i 'det kulturella etabillsemanget'. Om att Statsministern läser 'fulkultur'.

 

Ursäkta mig, det här missade jag totalt? När hände det? När jag var på semester och inte läste tidningarna så regelbundet, antar jag.

 

Det som är med intressant är frågan, VARFÖR hände det? Varför bryr sig folk om Reinfeldt läser Läckberg eller Proust? Får inte han läsa vad han vill? Alltså, när jag pluggade som mest så läste jag knappt icke-kurslitteratur överhuvudtaget, jag läste serietidningar och dagstidningar, något mer orkade inte hjärnan med förutom på sommaren (då jag visserligen arbetade en hel del, men ändå). Hur är det inte då för Statsministern som konstant jobbar, har familj och förmodligen läser milvis med rapporter varje dag. Det vore konstigt om han orkade dra igång stora läsprojekt när han för en gångs skull ligger i hängmattan.

 

Men frågan består, VARFÖR stör sig folk på att han läser det?  Inte fint nog? (andra statsministrar kanske håller sig till internationellt godkänd statsministerlitteratur? och vi får skämmas för att vår inte gör det?) Tror de att han fördummas? (oj, läser man deackre hela semestern så klarar man inte att styra landet efter det!)

 

Eller är det helt enkelt så att vi är kvar i den gamla fin- och fulkulturdebatten? Jisses vad trött jag är på den.

 

Och...

 

...JA, jag gillar Läckberg i lagom doser.

...JA, jag ser skillnaden mellan 'mer seriös' och 'mer lättsam' litteratur, men måste det nödvändigtvis innebära att den ena är sämre ån den andra?

 

 

 

 

Aftonbladet rapporterar att det så kallade kristna amerikanska bokförlaget Shepherd Press saluför böcker om barnuppfostran där aga ingår i rekomendationerna och ondgör sig över att dessa säljs via Bokus och Adlibris i Sverige.

 

En del av mig blir väldigt upprörd, att aga barn är bland det värsta jag kan tänka mig och att ens föreslå det som en 'bra' uppfostringsmetod gör mig mörkrädd och eventuellt lite sjösjuk och att boken säljs i Sverige gör mig arg.

 

En annan del av mig rycker bara på axlarna, tragiskt visserligen, att boken finns tillgänglig i Sverige, men inte mer än så. För det är fanimig så mycket värre att praktisera det som står i boken än att 'bara' sälja den.

För de metoder som Aftonbladet beskriver att boken förespråkar har jag hört en del av mina kollegor diskutera i lunchrummet och en av mina kollegor, som specifikt uttrycket sig att "man kan ju inte slå barnen med samma hand som ger dem kärlek, det gör dem bara förvirrade, utan du måste i stället använda en käpp så att de förstår skillnaden när du slår dem"  och därmed i princip citerade ur boken Aftonbladet rapporterar om, är oerhört kristen och har förmodligen läst sig till metoden på liknande vis. Vid tidpunkten för den här diskussionen så var hans dotter endast två år.

 

Nämnde jag att jag inte längre äter i lunchmatsalen? Den upplyftande konversationen klarar jag mig utan.

 

 

När jag var hemma så hann vi med en tur in till Kalmar och jag lyckades till och med att klämma in ett
besök på mitt favorit-antikvariat (i Kalmar, alltså, jag har ytterligare ett i Örebro och ett i Uppsala, mer om dem någon annan gång!)
Som jag faktiskt inte vet vad det heter (det ligger brevid Kullzenska Caféet, om någon nu vill besöka det. Alla i Kalmar vet vart Kullzenska ligger.). Det har ingen tydlig skylt längre, utan bara en markis och ett överfullt inre. Inte mig emot. De hade sommarerbjudandet "3 Pocket för 50 kr" i lådorna utanför och jag hittade raskt tre JCO som jag inte hade läst tidigare. Synd bara att jag inte kom ihåg att fota dem innan jag åkte, för de fick tyvärr inte plats i väskan.
Jag var ju tvungen att skära någonstans, för att släpa flyttkartonger med böcker över hela två kontinenter med jämna mellanrum håller snart inte längre.

 

 

Elin Grelsson kommer ut med romanen "Du hasar av trygghet", vad glad jag blir (som sagt)!
Jag gillar hennes texter (och är lite avis, jag vill också kunna skriva som hon) och ser fram emot att läsa den här.

"Feministisk samtidsroman" står det i beskrivningen, det låter som mumma!

Jag läste någonstans (tror att det var Bokmania på Facebook, kan det stämma?) att läsningen i Sverige minskar.

 

Jag kan läsa och jag förstår ordens mening, men samtidigt fattar jag inte.

 

Bokfloden håller ju, sedan flera år tillbaka, på att översvämmas - över alla gränser. Det kommer hur många böcker som helst, varje år. I alla kategorier, för alla slags intressen, åldersgrupper och hobbies.

 

Ni som vet, var det likadant för 10, 20, 30 år sedan? Var det lika mycket böcker att välja på? Eller färre?

 

För det logiska borde väl vara "större utbud=mer läsning" och inte "större utbud=mindre läsning"?

 

Eller hur?

 

Som några av er säkerligen har märkt, så är jag oerhört förtjust i litteratur med lokal anknytning.
Så när jag besókte ICA i Källa så fick jag syn på något som gjorde mig riktigt glad - en hel hylla med bara
lokal litteratur!!

Tyvärr gjorde jag det dumm misstaget "jag har l"ite bråttom, men jag kommer tillbaka igen innan jag åker".
En klassiker, för man kommer ju nästan aldrig tillbaka....

 

 

Ibland blir man pamind om bocker man last och gillade for lange sedan, som man till och med kanske har glomt i dagslaget. Det brukar vara trevligt, till och med roligt.

 

I dag stod Ebba Witt-Brattstrom for den paminnelsen och jag tackar och bocker. Hon paminde mig namligen om "Man kan inte valdtas" av Marta Tikkanen och den hamndhistorie som den handlar om - for inte vet sa handlar dem om Tova som efter ett krogbesok blir brutalt valdtagen. Efterat fylls hon av en enorm sakm, men aven av ett vaxande hamndbegar. Och till slut sa bestammer hon sig for att hamnas pa valdsforovaren med samma mynt.

 

Mycket intressant lasning, maste jag saga.

Och fortfarande dagsaktuell, trots att den skrevs 1975.

Sa har sag min bokhylla ut nar jag hade packat ner allt som skulle hem.

Noga planerad lasning for hosten, alltsa. Dock var vaskorna tvugna att banta ca 10 kg, sa ganska mycket mer fick stanna kvar, men eftersom det var fullt pa hyllan fick de bockerna bo i garderoben.

 

Hittade dessutom bocker som jag letat efter som bland annat "Illusionen om Gud".

OCH till min stora fortjusning hittade jag min andra bok av Georgina Newbery, forfattaren bakom mitt 
favorithatobjekt "Catwalk", som jag inte hunnit lasa annu. "Sand and Slingbacks" skall jag
spara till en dag da jag verkligen behover gotta ner mig i skit, for jag har inge forvantningar pa att den skall vara battre an "Catwalk".

Anna pa Book Cover Girl tipsar om ett superbra antikvariat i Borgholm som jag bara dreglar over. DREGLAR!

BokAlvaret verkar vara riktigt, riktigt bra men det enda smolket i min gladjebagare ar att det stanger 11/8, bara ett par fa, ytte-pyttiga dagar innan jag ar hemma pa on.

 

Aja, man far se  det fran den goda sidan, jag knacker inte ryggen nar jag slapar ner lika manga bocker som jag slapar hem fran TZ. Alltdin nagot att vara glad over. Sedan sa finns det sakerligen kvar till nasta sommar, keeping my fingers crossed!