Emmas Bokhylla

Vi har alla böcker som man har läst, och som sedan följer en genom livet, antingen som en ledstjärna i livet eller något som ligger skvalpar i bakhuvudet. Jag har flera sådana själv, och jag är väldigt nyfiken på andras – varför är det just den boken som ligger där? Vad är det som gör att man fortfarande kommer ihåg just den?

En av mina ”skvalpare” är Jessamy av Barbara Sleigh. Jag hittade den här boken i skolbiblioteket på Lundbyskolan när jag var 11 eller 12. Det var en ganska så sliten pocketutgåva och omslaget var vitt med en bild på en mörkhårig flicka med röd klänning och en lila bakgrund, jag minns det fortfarande. Jag har precis haft en galen Narnia-period och mitt intresse för det övernaturliga hade precis vaknat, då visst jag inte att det kallades fantasy.

Handlingen är inte längre knivskarp i mitt minne, men jag minns det mest väsentliga och det sitter liksom fast hus mig, det är en berättelse som verkligen har följt med mig!

Handligen i korta drag (OBS, spoiler*!), flickan Jessamy skickas ut på landet under sommarlovet (60-70 tal, skulle jag tro) och hamnar i ett stort hus som i princip är tomt och lätt förfallet, vilket kanske inte är det roligaste stället att tillbringa sommarlovet på. Jessamy undersöker det, både under dagarna och nätterna och när hon undersöker en garderob (hej Narnia-stöld) fullt med längdmarkeringar efter barn som har bott i huset för länge sedan så händer det något konstigt. För när hon kliver ut ur garderoben så är hon visserligen kvar i samma hus, men i ett helt annat sammanhang, det är nämligen runt sekelskiftet, huset är bebott av en herrskapsfamilj med en drös ungar, komplicerade släktingar och tjänstefolk och ingen är det minsta förvånad över att se henne – det bor nämligen en flicka som ser exakt ut som Jessamy i huset och ögonblicket som Jessamy kliver ut så blir de till en.

Den nya världen och alla vännerna är en underbar upplevelse och under sommaren skickas hon, genom huset, fram och tillbaka mellan de två tidsperioderna. Vid den sista så sker det en stöld i huset, vilket gör alla oerhört upprivna. Jessamy råkar höra en konversation mellan de två som har medverkar i stölden och när de upptäcker henne jagar de henne genom huset och hon tvingas gömma sig i samma garderob som tog henne dit. När hon kryper ut är det henens egen värld och hur hon än försöker, så går det inte att komma tillbaka.

Genom att snoka runt lite så upptäcker hon att det som stals fortfarande inte har hittas och genom lite detektivarbete så lyckas hon hitta godset. Ägaren, en mycket gammal man, som ligger inför döden på ett vårdhem vill gärna träffa henne och när de träffas så blir de båda förvånade, Jessamy inser att den gamle är den yngsta sonen i familjen, hennes bästa vän, och den gamle mannen förundras över att hon ser precis ut som hans gamla lekkamrat.

Den här boken ligger nog kvar av många olika anledningar. Det är en av mina första övernaturliga läsupplevelser, den är välskriven och oerhört spännande, och jag gillade att det handlade om en tjej i min egen ålder. Den fastnade verkligen och jag har kikat runt lite på internet om det möjligtvis går att få tag i den, gärna i samma upplaga som mitt skolbibliotek hade. Visserligen med risken att jag läser den och min upplevelse totalförstörs, men i det här fallet tar jag chansen. Hittills har det inte gått så bra att hitta den, men än har jag inte givit upp. Målet är att ha alla böcker som skvalpar runt i mitt huvud, lättillgängliga i en hylla, så att jag alltid kan friska upp minnet!

*Jag kör hela handlingen den här gången, mest för mitt eget höga nöjes skull.