Emmas Bokhylla

Nu tar jag mina böcker, min sambo och min katt under armen och flyttar hem till Svea rike. Närmare bestämt om en liten vecka, vilket får känslorna att svalla något enormt, från allt ifrån underbart till katastrofalt. Snart kommer jag inte längre att läsa böcker på den afrikanska kontinenten, utan kommer att förflytta den aktiviteten till den svenska. Det blir nog bra det med, eller vad säger ni?

 

Den här skylten passerar jag varje dag till och från jobbet.

My one stop shop?

Skulle inte tror att det blir det när det väl är klart. Anledningen är väl uppenbar...?

I dag tröstade jag en kollega var mor är i slutstadiet av sin sjukdom och förmodligen kommer att dö snart. Modern är sjuk i AIDS och här finns inga dyra bromsmediciner eller behandlingar, här finns bara döden.

 

Det var det värsta jag har gjort på väldigt länge, att se någons förtvivlan över att livet på någon man älskar kommer att ta slut relativt snart. Och på det långsamma, plågsamma sättet.

 

 

 

 

I går var Tanzanias Nationaldag och inte bara det - femtio år av självständighet firades dessutom runt om i landet!

 

Själv firade jag med att skriva lite på min novell-som-kanske-blir-något-mer, ta en tupplur på eftermiddagen och sedan dra på fantastiakt glöggmingel hos underbara vänner. Glögg, pepparkakor, Jansons frestelse, köttbullar, chokladkola och minttoppar har aldrig (och då menar jag ALDRIG) smakat så himla gott en stekhet fredag i December. Fantastiskt.

 

 

I tisdags hade The Hassan Maajar Trust (HMT)Gala Dinner i samband med att de drog igång sitt projekt "A Desk for Every Child" och hade stor fundraising. Målet med projektet är att se till att det finns fungerande skolmiljöer över hela Tanzania, något som (sorgligt nog) inte finns för tillfället.

Jag har sjalv aldrig besökt barfotaskolor (ergo, skola under ett träd), men jag har besökt lokala skolor som även om de har tak över huvudet absolut inte har plats för alla sina elever så att större delen av dem får sitta på golvet och skriva i knäet. Det måste vara rent extremt svårt att försöka koncentrera sig under sådana omständigheter!

Jag hoppas verkligen att HMT kommer att lyckas med sitt projekt!

 

...hander det i Sverige att man blir nedsmutsad av fladdermusbajs nar man ar ute och gar? Det hande i vintras och jag har berattat om det har pa bloggen tidigare, da tyckte jag ar det var attans synd om mig. Ett tag sa vagrade jag att promenera efter solnedgangen med tanke pa fladdermossen (det sved nagot oerhort i den svettiga, nedskitna armen kan jag meddela), men det lade sig ganska snabbt och sedan var vi ute igen om kvallskvistarna och pilade runt.

 

Haromdagen nar vi var ute och gick (vid Morogoro Road) sa stack det plotsligt till i armen, insidan av overarmen, utav bara katten, precis som en sprutnal och det slutade inte pa ett bra tag. Nar jag kom hem sa var det ett litet hal for ett stick, en svullnad samt alldeles rodmosigt omkring det. Eftersom jag tidigare har varit varddjur for parasiter som lagger agg i kroppen och annat skit sa forberedde jag mig pa det varsta. Att jag aterigen skulle behova pressa var, ga pa avmaskning (dos: medelstor katt, tack!) och smorja in med en massa salvor etc. MEN, tack och lov har inga konstigheter annu visat sig och jag ar saa glad for det!

 

Tacksam for det lilla i dag!

 

Jag fick väldigt roligt och trevligt respons från glada läsare på min fråga om vad de gärna vill läsa mera om här på bloggen och de flesta ville höra mer om livet i Tanzania! Mycket roligt och jag skall försöka hitta intressanta vinklingar att dela med mig av!

 

Det första jag kom att tänka på är just det här med döden. Det har jag tagit upp i omgångar då det faktiskt döden i sig är oerhört närvarande här i landet. Det sker olyckor, folk drabbas av sjukdomar, folk blir inte informerade om hur de skall sköta sina sjukdomar, folk blir felbehandlade på sjukhusen, det finns inte  ordentligt med mediciner alternativt folk har inte råd att gå till sjukhuset när de först blir sjuka utan väntar av ekonomiska skäl tills det är absolut nödvändigt och då ofta försent. Människor dör överväldigande ofta. Jag har aldrig varit med om att så många människor behöver gå på begravning så ofta.

 

Visst, en del av dem som dör är gamla och har kanske varit sjuka en längre tid, men ofta är de inte alls i en ålder som man vanligtvis dör vid - i Sverige. Här är livet för många kort och hårt och det känns rätt ofta förjävligt, om man skall tala klarspråk och det tycker jag att vi skall göra.

 

Stor del av de sjukdomar som jag träffat på här går det att skydda sig emot om man bara har kunskapen om hur. Alla är inte dödliga, men många är det, och alla orsakar problem för dem som får dem. Diabetes (nu menar jag sådan framkallad av matvanor och motion, det är ytterst vanligt i städerna här), AIDS (nej, alla vet inte att man inte kan skydda sig med en dusch efteråt, (Tack för den Jacob Zuma!)), olika hudsjukdomar (en väns dotter fick det på sin internatskola) etc. Och folk blir sjuka. Så jäkla sjuka, såklart. Vissa saker talar man inte om, som AIDS till exempel, medans andra är det helt okej att tala högt om.

 

Mycket tid går alltså åt till att besöka sjuklingar, sjuklingar av alla de slag. De som skall dö (och som också gör det inom kort) och de som lyckligtvis har fått behandling i tid. Det är fruktansvärt. Och det händer hela tiden. Överallt.

 

 

 

Lite vardagsfilosoferande så här på fredagsmorgonen.

 

I dag är det 11/11-11. Intressant. Vet ni om det finns någon domedagsteori som säger att jorden skall gå under i dag? Om jag inte missminner mig så fanns det massor inför 6/6 -06 och 7/7-07. Det begicks även en hel del självmord vid de här datumen. Här i TZ är det i alla fall tyst, hur ser det ut i resten av världen?

 

I dag vräker regnet ner, mycket härligt, måste jag säga. Snart kommer väl någon på idén att börja bygga en ark... Men, det får gärna regna ännu mer, ju mer desto bättre. Mer regn = bättre skördar = bättre liv. Även ekvationen mer regn = mer vatten i dammarna = mer el = mindre strömavbrott = mindre produktionstapp = bättre liv är populär.

 

I morgon har jag tagit ledigt från jobbet och åker med min Lions Club till Ngerengere utanför Morogoro för att i två dagar arbeta på ett Free Eye and Diabetes Camp för lokalbefolkningen. Ergo, det kommer inte att hända så mycket på bloggen i helgen. Trots mitt lovtal till regnet så hoppas jag att vägen ut till byn inte har regnat bort...

 

I dag är det första stora regnet sedan ombyggnationen av vägen utanför kontoret är klart. Det är den största huvudleden i staden och vid häftiga regn blir den alltid kraftigt översvämmad och trafiken kan stå stilla i timmar. Nu har de alltså byggt om den för att undvika översvämmningarna, vilket är bra. Frågan är bara, kommer deras dräneringssystem att hålla måttet? Eller kommer allt vattnet att hanmna hos dem som har sina kontor vid vägen? I klarspråk; kommer vi att bli översvämmade...?

 

 

Lite intressant så här på morgonkvisten.

Vad händer hos er i dag?

 

 

Något som jag har lärt mig sedan jag kom hit är att det finns oändligt många sätt att stava namn på.

Tro det eller ej, här är några smakprov på hur man kan stava 'Emma' (eller vad jag får för stavningar när jag säger att jag heter Emma);

 

Ema

Emah

Emmah

Emmi

Emi

Emii

Emmy

Emy

Emmaa

 

Jag har sett alla ovanstående versionerna med egna ögon! På ett sätt är det oerhört roligt, att det inte nödvändigtvis behöver stavas på det sättet som alla förutsätter. Möjligheterna vill personliga variationer är oändliga!

 

Har ni sett ytterligare någon variant som jag har missat?

Den Kenyanska kedjan Uchumi etablerade sig för första gången i Tanzania för några månader sedan och det tog ett tag för dem att komma i ordning, vilket ha gjort jag inte har varit där på ett tag, men för ett par dagar sedan (kan det vara en veckan sedan? Tiden går så fort...) gjorde jag ett besök och blev glatt överraskad över att de ÄNTLIGEN har fått in det viktigaste....

 

...nämligen BOKAVDELNINGEN! 
Okej, lite tunnt, men i alla fall en början!

Och i princip bara östafrikanska författare!

...förutom vissa översatta klassiker!

"Den lille prinsen" på swahili har jag sett på många ställen, mycket trevligt!

 

Ibland är det bara så fantastiskt att bli överraskad!

 

Den hinduiska högtiden Diwali närmar sig med stormsteg och i dag fick jag en present av en kund som skickade en hel hög med små påsar till alla han har kontakt med på företaget! Vilken alldeles underbar överraskning såhär på lördagseftermiddagen!

 

 

Att jag bor ca 35 minuters bilresa från den här stranden och inte har varit där sen i Juli.

Vad tiden går fort!

 

Chaga stammen uppe i området kring Arusha har en tradition kring bröllop som jag har fått uppleva vid ett par tillfällen, nämligen att man serverar helgrillad get, med huvudet och ibland klövarna kvar. Oftast har geten, precis som en julgris, något i munnen (blad? check! morot? check! osv.) och man serverar det på liknande vis som när man serverar tårta - man snittar upp sidorna (syns dock inte så bra på bilden), stoppar in tandpetare och delar ut dessa bitar lite ceremoniellt bland annat genom att be prominenta gäster att komma upp till brudparet på scenen och bli matade med grillad get. Detta anses ge tur och lycka och är ett väldigt uppskattat och viktigt inslag under festen.

 

Första gången jag och min sambo upplevde det här så uppfattade vi faktiskt inte att det var en get som skulle komma in - ordet för "bakad i ugn" är samma som man använder för tårta (och vår kiswahili är väl dock lite knagglig, måste jag medge) och vi var övertygade om att det var just en tårta som skulle komma in. När sedan ceremonin verkligen liknade den som man använder med tårtor så brukar vi skämta om gettårtorna.

 

 

Machete, anyone...?

 

...innan öronen trillar av.

 

I dag åt jag affärslunch men några besökare och vi pratade läsning och litteratur, det visade sig att alla fyra lästa mycket och det var spännande diskussioner fram tills av en av mina kollegor, superkristen, släppte en bomb som fick och att sluta prata böcker och läsning.

 

Vi kom nämligen in på Harry Potter (som jag ju älskar) och som en av besökarna, en medelålders man från Sydafrika tyckte var helt okej. Då kom bomben från min kollega. Han sade nämligen att han inte läste Harry Potter för att trollformlerna finns på riktigt och om man läser dem så hamnar de inom dig, vilket är skadigt och fel, eftersom trolldom är emot Guds vilja. Och kan utsätta en för svart magi.

 

Den sydafrikanske mannan höjde på ögonbrynen och utbrast något i stil med "men du skojar?" och eftersom jag känner min kollega och vet att han absolut inte skojar och att han skulle kunna driva på det här ganska så länge (och bli ganska så obehaglig, tyvärr) så började jag snabbt prata med en andra gästen. Det funkade, ämnet släpptes och kom inte upp igen.

 

Han får gärna tro vad han vill, men jag måste nog ta ett snack med honom om vad man pratar och inte pratar om med besökare som man inte vet om de delar ens religiösa övertygelser. Många tror på svartkonster här i Afrika, det är otroligt utbrett och inget konstigt med det här, men har man gäster utifrån, som kommer tycka att man är knäpp om man säger sådana saker, så kommer det att skada deras förtroende för oss.

 

Jag menar, nu var visserligen den här killen från Afrika, men jag kommer ihåg första gången jag hörde det, då tyckte jag också att det var konstigt.

 

 

 

Natten mellan fredagen och lördagen sjönk en färja med ca 800 passagerare som var på väg mellan Unguja (Zanzibars huvudö) och Pemba (nordö). Den sjönk vid klockan 01.00 (tanzanisk tid), vilket försvårade räddningsarbetet. Hittills beräknas att runt 620 personer har räddats, men man har inte säkra siffror.





BBC har bilder, som ger mig en tjock klump i halsen, massor av människor klamrar sig fast vid bråte för sina liv och väntar på räddningen! I BBCs artikel beskrivs hur höga vågar har försvårat för räddningen, allt från stora färjor till små, privatägda fiskebåtar att hitta de nödställda. Och hur döda kroppar dras upp ur vattnet på hela nordkusten... Jag har varit där uppe, jag vet hur det ser ut och jag hoppas bara att den där lilla armadan med båtar som finns där uppe drog upp så många de bara kunde och att de verkligen hittade alla....

I går var jag i möte med en välgörenhetsorganisation som planerar en stor kampanj för att samla in pengar till ett projekt för fattiga som skall gå av stapeln nu under hösten. De räknar med att få in en hel del pengar och alla var väldigt sporrade över de projekt som organisationen nu kommer att kunna genomföra.

 

De hade bestämt att i slutet av kampanjen så skall en stor cermoni annordnas för att öka medvetenheten om projekten här i staden.

 

Diskussioner bröt ut kring vem som skulle bjudas in som Hedersgäst och någon lägger fram förslaget att en hög chef för den myndighet som är involverade från statens sida i samma salgs projekt skall bjudas in, för att ge tyngd åt tillställningen.

 

Många protesterade högljutt och för första gången på rätt länge blev jag faktiskt lite chockad när jag hörde deras anledningar till att inte bjuda in en myndighetsperson till ceremonin - nämligen att om personen i fråga får veta hur mycket pengar som ar samlats in, så kommer det, som ett brev på posten, komma en begäran om i alla fall en rätt stor del av kakan. För att de ställer upp, för att de också behöver pengar till sina "projekt" (ny bil, kanske?) och för att man inte kan neka dem då de förmodligen kan ställa till en hel del trubbel om de inte får som de vill (inga fler godkända tillstånd för projekt etc.). Och för att de skiter fullständigt i att pengarna kommer att gå till att förbättra livet för de fattiga på landsbygden.

 

Som sagt, jag trodde inte att jag fortfarande kunde bli chockad.

 

Senare, på samma möte, föreslogs det att en del av pengarna inte skulle gå till projekten utan till ett barnhem som är i behov och då kom nya protester. Det har tydligen nyligen avslöjats att personalen på flera barnhem tackar och tar emot gåvorna (kläder, mat, leksaker etc) till barnen, för att senare, när de som donerar har gått, ta sakerna från barnen och sedan sälja på eget bevåg. Jag blev faktiskt inte lika chokcad av det, för det har jag hört rykten om tidigare.

 

Jag menar absolut inte att man inte skall skänka saker till välgörenhet, det skall man absolut (till och med mer just nu när det faktiskt är akut på Afrikas Horn), men man måste också vara medveten om att sådana saker händer. Och kanske välja mer vilka organisationer man väljer att stödja, att man väljer dem som man känner att man har förtroende för.

 

Personligen gillar jag den här!

 

I fredags var jag som sagt på Send off-party för en av mina kollegor, vilket alltid är en oerhört intressant upplevelse. Den här festen är alltså i klass med en vanlig bröllopsfest - i storlek på lokalen, i antal inbjudna, i festkläder och dekorationer och i presenter... Så, här kommer en snabbis i ett mycket fint arrangerat, och jäkligt lyckat, Send-off Party!

Tyvärr så lyckades vi glömma den sprillans nya kameran som vi köpte hemma i Sverige och 
istället blev det bilder med min gamla vanliga. 
Men inte helt fel det heller!

 

 

Temafärgen var blått, vitt och silver, vilket återspeglades överallt.
Här på det mycket tjusiga inbjudningskortet.

Hur mycket tid har de (festkommittén, alltså, det är så man jobbar här) 
egentligen lagt ner på alla kort? Det var ju flera hudra pers där? Och det är
minste 2-3 event? Mycket klippa och klistra blir det...

 

The Hall var mycket tjusigt smyckat!

 

Även inne var det fin och pyntat!

Stolarna hade fått rosetter!

 

Det dansades för bruden vid ett flertal gånger framme vid podiet!

 

Bruden, till vänster, och hennes tärna, var fantastiskt fint klädda.

Under middagen och alla talen så satt de (bruden och hennes tärna), självklart, på podiet, som sig bör.

Självklart bjöds det även på tårta, men faktiskt före middagen.

Men självklart räckte inte den stora tårtan åt alla, utan det fick bli en liten på varje bord.
För säkerhets skull, så att ingen blev utan!

 

Alltså, jag är i extas över hur fint och trevligt det var!
Men, kände även pressen på mitt eget kommande bröllop.
Man skall ju inte, kan inte jämföra, abbsolut inte, men tankarna kommer ju...

"...så dääär skulle jag också vilja ha det!"