Emmas Bokhylla

Skulle läsa på planet till Malmö vid halv åtta i morse, men den planen gick i stöpet - ögonlocken föll ihop på direkten... 

...det enda jag gör är att läsa i badkaret! 

I går kväll blev det soffläge och romantiska varulvar. Samt smågodis. Smågodis is da shit när man är lite hängig. 

I går gick jag och lade mig väldigt tidigt, utpumpad av olika anledningar. Med mig hade jag klassikern "Carmilla" av Sheridan Le Fanu, i nyutgåva av Bakhåll förlag. Mycket bra läsning, måste jag tillstå! 

....men det finns ju gott om andra aktiviteter att sysselsätta sig med! 

Min recension av "Ensam på Mars" av Andy Weir finns nu uppe på LitteraturMagazinet: 

Älskar när jag har läst ut en del i en serie och bara kan kasta mig över nästa del i serien! Nu hugger jag "Unmade" av Sarah Rees Brennan, del tre i The Lynburn-Legacy. Älskade, underbara sommar! 

..."Untold", del två i The Lynburn Legacy-trilogin, av Sarah Rees Brennan. Ett kärt återseende, då ettan var toppenbra! 

Ny recension ute: Johanna Strömqvists Urban Fantasy-roman "Smittad". Recension hittar du här!

Jaha, så var det slut på den första säsongen om Game of Thrones och min sambo och jag har redan abstinens. Har hört rykte om att det redan finns en hel del material i en teaser på Facebook, så det är väl bara och ge sig ut och leta.

 

Men, men, båda två vill vi veta redan NU hur det kommer att fortsätta och därför skall vi i helgen ge oss ut på jakt efter George RR Martin på A Novel Ideas butiker. Någonstans måste väl "A Clash of Kings" finnas?! Vet att jag har sett den här nere, men det var ett tag sedan, man får bara hoppas att den finns kvar!

 

Sedan kommer ju diskusisonen, VEM skall få börja på den? Jag eller sambon?! Tror faktiskt att jag skall ge walk over den här gången, för jag funderar redan på hur jag skall lägga upp mina Läsutmaningar för 2012 och då skulle kanske ett Martin-marathon kunna passa bra?

 

Dessutom, så har jag redan spanat in den här fina boxen, den vore väl något att hitta under granen?

 

Har ni funderat något på vilka läsutmaningar ni vill delta i under 2012?

 

 

Det som fastnade mest i minnet när jag läste "Sången om Is och Eld" för en herrans massa år sedan så var det slutet av boken som jag mindes mest. Och Khal och hans Khalessi. De blev mina absoluta favoriter, det är fortfarande dem jag tänker på när jag tänker på  boken (och nu också TV-serien Game of Thrones) och jag sörjde djupt hur det gick för dem. Visst, jag mindes också den stora väggen, familjen Stark och vargarna, men mest av allt dem.

 

Utan ge en alltför stor spoiler så kan jag bara säga att det blev så vackert och sedan blev det så fel. Och slutet, det magiska slutet, det har jag alltid velat se i filmversion.

 

 

Så här såg det första omslaget ut på den översatta versionen.
Kutym på 90-talet var att man delade upp i princip alla engelska böcker i minst två delar när man översatte
till svenska, så för att vara mer exakt så är det här första delen av första boken.

 

I går såg jag och sambon första avsnittet av TV-versionen av "Game of Thrones" som har blivit bejublad och älskad inom bokbloggarvärlden under året som gått. Det väckte en massa gamla minnen och jag satt och drömde mig tillbaka till åren då jag var som mest fantasyfrälst (12-17 år) och jag läste allt jag kunde komma över. I förra veckan bloggade jag om hur fäst jag var vid David Eddings och hur jag läste nästan all jag kom över i fantasyväg (jag måste skriva nästan, för jag erkänner att jag inte läste vare sig Robert Jordan eller Katherine Kerr, trots att de också peakade samtidigt som David Eddings. Jag vet inte riktigt varför) och var medlem i B. Wahlströms Fantasybokklubb och följde noga vad som kom ut.

 

Det måste ha suttit någon riktigt beläst och skarp på B. Wahlströms fantasyavdelning på den tiden, för fantasyfloden drogs igång rejält och även andra förlag drogs med och gav ut några riktiga pärlor som jag minns än i dag! Dock sinade floden efter ett tag, eller, om jag skall vara helt korrekt, blev mer mainstream och jag tappade lite intresse, vilket innebär att jag nu har ett par oavslutade seirer där hemma - gaaa, det finns knappt något värre om man är fast i bokserieträsket. Och flera serier kom bara ut med ett par böcker, sedan fick man vända sig till engelska utgivningen. Och, trots att engelska var ett av mina favoritämnen, så klarade jag på den tiden inte övergången mellan svenska-engelska när flera serier avbröts mitt i översättningen och hamnade därför onekligen på efterkälken. Nu har jag däremot inga problem med det språnget och har till och med bestämt att när jag flyttar hem till Sverige så skall jag ha en äkta fantasy revival och läsa igenom alla mina gamla favoriter, se till att komplettera alla avbrutna serier (OBS! Mycket viktigt! Jag hade till och med svårt att sova i går av ren irritation på mig själv över att jag inte visste hur det hela slutade....) och gå igenom sprången till engelska - sådana petitesser stoppar mig inte längre!

 

Så, igårkväll nqr jag hade lite svårt att sova så gick jag igenom alla de böcker som jag älskade som yngre och som jag känner att jag gärna skulle vilja läsa igen. En del är serier som jag aldrig avslutade av olika skäl (språk, lathet, tappat intresse), men som egentligen var riktigt, riktigt bra...

 

Några favoriter som måste återupplevas (de som jag minns just nu, alltså, minnet blir kortare med åren...);

 

Roger Zelazny och hans Amber-serie. Serie på tio böcker på svenska. Hur kunde jag inte kopa de två sista böckerna? Hur tänkte jag egentligen? Det här var fantasy på ett helt nytt sätt för mig när jag laste det första gången. Återigen, hur kunde jag?

 

Dave Duncan och hans A Man of His Word-serie. Serie på fyra böcker. De två första kom ut på svenska och jag var fast. Underbart! Men, sedan höll kanske inte projektet för bok tre och fyra kom aldrig på svenska utan en av bokklubbarna jag var med i erbjöd de två sista delarna på engelska och jag köpte dem, men var helt enkelt inte tillräckligt bra/motiverad att läsa dem på engelska så de blev liggande. Fy skäms! Dags att läsa om alla!

 

Tad Williams och hans Minne, Sorg och Törne-serie. Nio eller tio böcker på svenska och jag har alla utom den sista. Hur tänker man där egentligen? Tänker man överhuvudtaget? De var ju bra, dessutom! Måste införskaffas och läsas om!

 

David Eddigs. Älskade, hatade David Eddings. Borde försöka läsa om dem för att se om jag möjligtvis tycker att han fortfarande är lika bra. Risken är stor att jag inte gör det, men där och då, då var han kung!

 

Raymond E. Feist & Janney Wurts skrev den underbara Imperiets dotter-serien (sex böcker på svenska). Jag läste alla och älskade dem - politik och maktspel i en magisk värld, går det att inte tycka om?

 

Margaret Weis & Tracy Hickman har haft flera serier i Sverige med fokus på drakar; en som blev superpopulär och en som de slutade översätta (eller, blev det bara ett jättehopp och jag missade den sista delen? Måste snoka reda på!), som jag fkatiskt inte ens kommer ihåg vad den heter. Självklart fastnade jag för den mindre poulära som var mörk och underbar och hur det nu blev med slutet, så fick jag inget ordentligt avslut och tjurade ordentligt över det. Tillräcklige för att inte läsa den efterföljade, superpopulära serien...

 

Och så klart, George RR Martin, som där på 90-talet bara kom ut i en enda bok (eller, rättare sagt, två böcker, man delade ju nästan alltid upp dem på svenska, trodde väl inte att den svenska  publiken skulle orka med mastodontverk?) och jag minns att jag verkligen gillade den. Att jag väntade ett bra tag på den och till och med snokade runt på SF-bokhandeln i Sthlm efter dem. Hittade den engelska versionen, men blev lite avskräckt, måste jag säga. Hade precis börjat på universitetet, var överlastad med kurslitteratur och hade inget självförtroende när det gällde att läsa på engelska, så det fick vara. Tills nu. Nu jäklar skall den läsas från början till slut!

 

Det var en liten kavalkad av minnen som skall återupplivas och jag ser verkligen fram emot det, men till och med jag inser att det kommer att ta ett tag - alla böckerna ligger nämligen nedpackade i lådor, alternativt står i bokhyllan längst in i min lilla friggebod hemma hos mina föräldrar, och den är så överfylld att man knappt kan öppna dörren. Behöver ett riktigt hem i Sverige innan jag kan börja rota där....

 

Och TV-serien Game of Thrones?

 

Jo, det var ju faktiskt riiiktigt bra. Men jag satt nästan hela tiden och försökte minnas boken, trots att det är tio-femton år sedan jag läste den, och försökte pussla in de olika händelserna och gestalterna. Glada tjut när jag kom ihåg (yay, Karl Drogo!) och besviken tystnad när jag inte gjorde det. Måste sluta upp med det där, annars kommer jag att sabba hela serien... Som kommer att bli BRA, jag känner det i hela kroppen!

 

 

 

När jag var yngre så hade jag en period då jag endast läste fantasyböcker. Jag läser och uppskattar (och älskar!) fortfarande fantasy, men inte 24/7 365 dagar om året som jag gjorde då. Jag hade läsorgier fram till fem-sex på morgonen och om jag läste en serie och klockan bara var runt halv tre när jag slutade på den ena, ja, då fanns det väl inget som hindrade att man fortsatte på den andra...?


Det hela började när jag upptäckte David Eddings och hans böcker om Belgarion, Belgarat, Polgara och de andra. I efterhand har jag förstått att jag inte var den enda som fastnade i hans grepp (hell, det är väl den enkla förklaringen till att han var så populär?! Böckerna greppade tag i människor över hela jorden!), men också att Eddings var någon som många såg ner på. Visst, mycket mainstream, enkla dramaturgiska grepp som tilltalade en stor publik och med ett koncept som ständigt upprepade sig (jaga ondska i grupp till häst där det finns någon alla kan identifiera sig med, magi, kärlek och lyckliga slut?), men i alla fall den första bokserien har ändå bidragit till att många har tagit steget över till annan, mer avancerad fantasylitteratur.


Själv läste jag Sagan om Belgarion (5 böcker), Sagan om Mallorea (5 böcker), Sagan om Elenien (3 böcker, Sagan om Tamuli (3 böcker) och ytterligare ett antal böcker om de olika karaktärerna innan jag lessnade totalt på upprepningarna. För trots allt fanns det en charm som inte gick att komma ifrån och aningen om den är första, underbara känslan över att ha hittat något alldeles speciellt som den 12-13-åriga Emma upplevde där i början.


Och visst har Eddings lämnat spår hos mig. En del av dem försvann rätt fort (som uppfattningen om att det måste finnas en cool kung eller drottning för att fixa en bra fantasystory, det försvann rätt kvickt), medans andra stannade kvar för alltid.


En idé fantiserar jag fortfarande om sådär lite småhemligt ibland, och vilka underbara saker man skulle kunna åstadkomma med den. I en av serierna (Elenien eller Tamuli, jag minns inte riktigt) så  är gruppen som reser kraftigt försenad och de magiska personerna stannar tiden mellan två sekunder, släpper in sällskapet och låter dem vandra i något som uppfattas som flera veckor - men när de kommer ut igen på andra sidan så har inte mer än en sekund förflutit.


Redan när jag läste den här boken så insåg jag vilka möjligheter en sådan teknik (eh, magi) skulle kunna medföra. Och jag kan inte släppa tanken. Utan större problem skulle man kunna läsa alla böcker man ville - jag skulle till exempel kunna läsa hela min hög med olästa böcker utan några större problem. Och om man förberedde sig så skulle man kunna beta av en rätt rejäl bit av all litteratur som man skulle kunna läsa. Av all litteratur genom tiderna. Och sedan bara kunna fokuera på allt nyutgivet istället. Jag dreglar nästan vid tanken.


Synd bara att sådan magi bara finns i böckernas värld....

 

OBS! Innehåller spoilers!

Del två i serien om Besty Taylor, nyligen avskedad sekreterare, skofetischist och halvkorkad blondin som en kväll blir påkörd av en bil och stendör, för att tre dagar senare vakna upp i sin kista och inse att hon är odöd. Efter den inledande obehagligheten så inser hon inte bara vilka henne riktiga vänner är (de som är glada åt att hon återkommer), utan även att hon genom att bli vampyr utan att blivit gjord (dvs. biten) har uppfyllt en urgammal vampyrprofetia som gör henne till Vampyrernas Drottning. Genom lite hjälp och lurendrejeri från vampyren Sinclair och hanns anhängare så lyckas Betsy inte bara döda den tillfälliga kungen, utan även gifta sig med Sinclair för de närmaste tusen åren, något hon inte är alltför glad åt.

I den andra delen kämpar Besty fortfarande med identitetskrisen över att vara vampyr, samtidigt som hon försöker uppfostra sin vampyrskara till att uppföra sig mer humant och sluta skada människor i tid och otid. Mitt i alltihopa så är det någon som mördar kvinnliga vampyrer i hennes område och hur mycket hon än vill undvika det, så är det Betsys ansvar att sätta stopp för deras framfart. Mitt i alltihopa så förföljs hon av sina ekonomiska bekymmer, men möter lyckan då hon får jobb (kvällsskiftet, of course) på skobutiken Macy´s, något som möts av misstro av de andra vampyrerna.

Det här är oerhört lättsmält vamplitt och jag finner det underhållande, speciellt när jag har det lite segt med läslusten. Ok, Besty är lite väl korkad ibland, men i alla fall kul som karaktär och rätt annorlunda. Språket är oerhört lätt och att läsa ut går rekordsnabbt!

 

Det kommer (förmodligen) att komma ett mer detaljerat inlägg om "hush, hush" av Becca Fitzpatrick lite längre fram här på bloggen, men lite snabbt bara, nu när jag precis har lagt ifrån mig den;


- Okej, den knepiga skolpsykologen fick en bra förklaring som jag till och med gillade en hel del - men det var fortfarande klumpigt beskrivet.


-Jag kan inte komma ifrån att tycka att den är rätt slarvigt skriven och skulle ha mått bra av en (eller två) vändor till på redigeringsbordet. Kom igen, bara för att det är en ungdomsbok är det inte okej att den i vissa passager har ett språk/en handlingsbeskrivning som är såpass dålig att jag stönar högt (på ett dåligt sätt, vill jag tillägga här).


-Kan inte komma ifrån känslan av att den stressades fram för att bli The Next Big Hit efter Twilight och Harry Potter. Nu har jag inte läst Twilight-böckerna men kan i alla fall konstatera att den är miljoner ljusår efter HP. För änglar skulle vara det nya svarta, eller hur?


- Kan inte heller släppa den doft av nymoralisk hålla-på-en-armslängds-avstånd-mentalitet som yr om den, det är väääldigt många "åhsånäraochjagbliralldelestillmigitrosorna"-tillfällen innan det ens blir en kyss. Typiskt lära-ungarna-att-hålla-på-sig-moral som jag inte gillar. Missförstå mig rätt, det är inte smäktande älskog á la Jude Deveraux jag vill ha, men nog skulle det ändå vara på sin plats med lite hångel i alla fall? Eller gör man inte sådana saker längre? Eller är det bara nymoraliska amerikanska författare som vägrar att skriva om närmare fysiska beröringar av sexuell natur innan pojken i frågan i alla fall har visat sig vara en God och Fin Människa?!


-Och trots alla dessa negativa bulletpoints (det skulle säkert kunna komma fler, vi har inte ens gått igenom karaktärerna, Vee till exempel, som gick från att vara en frisk fläkt till psyco?), så kan jag inte låta bli att gilla den lite. Jag gillar storyn, jag gillar att Nora tar sig samman och visar lite jävlaranamma och jag har en känsla av att jag komemr att läsa nästa bok i serien. Jag gillar nämligen serier, trots allt.

Ariels bokhylla påminde mig om ett oerhört irriterande fenomen - när svenska förlag ger ut de första böckerna i en serie och skiter i att översätta resten. För det har jag råkat ut för ett flertal gånger. I dag är detta inte ett problem, eftersom jag nufötiden läser rätt hyffsat på engelska, men  i mitten av 90-talet, då jag var vild och galen över fantasy och slukade det mesta som Fantasybokklubben (Wahlström, om jag inte minns fel) och lite senare även SF-bokhandeln i Gamla Stan i Stockholm rekomenderade, då var det ett problem. Stort problem.


Jag hade några år där då jag nästan bara läste fantasy. Inte helt, men nästan. Och allt som kom nytt på svenska kastade jag mig över. Ett exempel är George RR Martins serie A Song of Fire and Ice (Sagan om is och eld på svenska...allting hette "Sagan om..." på den tiden...) som Ariel bloggar om. Då kom bara första delen på svenska,uppdelad i två delar (misstänker jag att det var,det var praxis på den tiden fast jag tror att den har kommit i nyöversättning nyligen i en enda del) och jag älskade den. Väntade på resten. Och väntade. Och väntade. Glömde bort den, tills jag för bara ett par år sedan sprang på dem på engelska och satte upp dem på min att-läsa-lista.


Liknande var det med David Duncan och hans serie som jag faktiskt inte ens minns namnet på längre (någon som minns? Eller måste jag hem och rota i lådorna för att reda ut det?). den skulle komma i fyra delar, men det blev bara två. Det kom ett erbjudande om att läsa dem på engelska och jag köpte till och med dem, men de blev aldrig lästa. Jag gjorde ett tappert försök, men det blev inte riktigt bra och projektet avslutades väldigt fort.


Nu är som sagt det här inte längre ett problem, jag läser obehindrat på engelska och tänker, när tillfälle ges, läsa om både David Duncan och George RR Martin, men all den här tiden det har kostat mig. Och förtvivlan över att inte bemästra språket ordentligt. Och att man kände sig så lurad. Här byggde man upp förväntningarna, fixade och trixade, ställde in sig på spännande serier som man sedan aldrig fick veta hur de slutade.

Som sagt, det här är löst för mig,men hur funkar de för kidsen i dag? Har de samma problem? Skiter förlagen fortfarande i att översätta alla böckerna? Eller läser alla kids i dagens samhälle flytande på engelska på grund av Harry Potter-effekten?

A Novel Idea hade rea när jag var där sist och vem kan motstå "Köp 3 för 10,000Tshs"? Inte jag i alla fall! Hittade lite roliga saker i högen, bland annat tre böcker som jag direkt passade in i kategorin "litteratur som försöker slå mynt av Bella/Sookie-trenden".  De fick följa med mig hem, dels för att jag är intresserad av genren, dels för att jag kan tycka att det är intressant med uppsjön av litteratur som kommer efter en riktig hype av en annan bok. Och så har jag aldrig läst böcker som tydligt deklarerar att de är del av stora marknadsföringskampanjer. Vanligtvis  så skyr jag sådana konstallationer som pesten, men man skall ju utmana sina fördomar, ergo, de fick följa med mig hem.

Men, när jag satte mig ner för att skriva det här inlägget och återigen läste på baksidorna av böckerna, då frunderade jag igen på om det var så jäkla smart att köpa dem...


Wereworld - Rise of the wolf av Curtis Jobling
På baksidan står det något som fick det att krypa längs ryggraden på mig,

"From the marketing and PR Team who brought you Eoin Colfer, Percy Jackson, Wimpy Kid and Timeriders, get ready for a genre-busting, fantasy adventure campaign to explode the WEREWORLD brand..."

Gaaa, låter rent ut sagt fruktansvärt! Måste se om det verkligen är det! Och se om jag får svar på frågan om hur man kan producera en bok teamwise och sedan välja EN författare....?


the eternal ones - what if love refuse to die? av Kirsten Miller

Baksidetexten BÖRJAR med att förklara att boken är en del av Razorbill, " Penguin's trailblazing new teenage list,must-read-now, unputdownable young adult fiction, proudly launches with a global bestseller-to-be....". sedan kommer det 2,5 rader om bokens innehåll och sedan fyra mycket informativa punkter om denna AMAZING marknadsföringskampanj som följer boken (släpp samtidigt som i USA, medverkan på FB, Twitter och YouTube, en online-värld som konstant uppdateras för att tillfredsställa fansens hunger (their words, not mine...), övergripande konsumtionskampanjer och massor av information på bokförlagets hemsida.

GAAA, vem i helvete (pardon) kom på att sätta marknadsföringsstrategin på BAKSIDAN av boken man skall sälja? Skall man inte fokusera på att sälja in storyn? eller räcker dem med att rabbla upp en lista över vart man kan hitta extramaterial för att få folk att läsa den?! Tänker folk liksom " coolt, jag kan kolla boken på FB, då vill jag läsa"?!


Beautiful Creatures av Kami Garcia & Margaret Stohl

Framsidan visar tydligt vart de vill komma. Där står det nämligen vad de jämför sig med...

Romeo loves Juliet  Rhett loves Scarlett   Edward loves Bella    AND NOW     Ethan loves Lena....

Jaja, man måste ju vara tydlig med vad man menar, annars kan ju folk missupfatta.... Baksidetexten är väldigt lik föregående bok, de kommer nämligen från samma organisation inom Bok-Pingvinen, Spinebreakers. Här är det dock en förkortad version av marknadsföringsplanen som finns med, resten av baksidan täcks av citat från 3 14-15 åriga tjejer som lovebombar boken.


Alla tre böckernas baksidor väcker kräkreflexerna i mig, men samtidigt... Också ett intresse för vad som finns innuti. Om man satsar SÅ hårt på något, så måste man ju ändå vara övertygad om att det inte är skit man säljer, eller hur? Eller kör man på devisen "allt säljer med mördande reklam"?


Jag jobbar själv med marknadsföring (visserligen inom helt andra produktgrupper, i andra priskategorier), så jag är medveten om att rätt sorts kampanjer kan man sälja det mesta, i alla fall en gång. Sedan är det upp till produkten att skaffa nya kunder och skapa förtroende (okej, det finns tusen nyanser av det här, men vi kan vara lite grova med detaljerna i dag). Böcker tillhör även en kategori med billigare produkter med högre konsumtionshastighet, för många fungerar det som så att blir man inte superbesviken utan lite halvnöjd av en författare/genre, så ger man dem gärna en chans till, det handlar ju inte om så mycket pengar år gången,vilket gör att det finns en stor sjö att fiska ur för förlagen. Men ändå, kampanjer som är så totalt (och öppet!) fokuserade på alla omkringliggande detaljer? Well, well, vi lär ju se om de verkligen blir nya Bella och Edward.


Men, vet ni vad som är läskigast med de här böckerna?
Tänk om jag faktiskt gillar dem...?