Tiden mellan två sekunder
Det hela började när jag upptäckte David Eddings och hans böcker om Belgarion, Belgarat, Polgara och de andra. I efterhand har jag förstått att jag inte var den enda som fastnade i hans grepp (hell, det är väl den enkla förklaringen till att han var så populär?! Böckerna greppade tag i människor över hela jorden!), men också att Eddings var någon som många såg ner på. Visst, mycket mainstream, enkla dramaturgiska grepp som tilltalade en stor publik och med ett koncept som ständigt upprepade sig (jaga ondska i grupp till häst där det finns någon alla kan identifiera sig med, magi, kärlek och lyckliga slut?), men i alla fall den första bokserien har ändå bidragit till att många har tagit steget över till annan, mer avancerad fantasylitteratur.
Själv läste jag Sagan om Belgarion (5 böcker), Sagan om Mallorea (5 böcker), Sagan om Elenien (3 böcker, Sagan om Tamuli (3 böcker) och ytterligare ett antal böcker om de olika karaktärerna innan jag lessnade totalt på upprepningarna. För trots allt fanns det en charm som inte gick att komma ifrån och aningen om den är första, underbara känslan över att ha hittat något alldeles speciellt som den 12-13-åriga Emma upplevde där i början.
Och visst har Eddings lämnat spår hos mig. En del av dem försvann rätt fort (som uppfattningen om att det måste finnas en cool kung eller drottning för att fixa en bra fantasystory, det försvann rätt kvickt), medans andra stannade kvar för alltid.
En idé fantiserar jag fortfarande om sådär lite småhemligt ibland, och vilka underbara saker man skulle kunna åstadkomma med den. I en av serierna (Elenien eller Tamuli, jag minns inte riktigt) så är gruppen som reser kraftigt försenad och de magiska personerna stannar tiden mellan två sekunder, släpper in sällskapet och låter dem vandra i något som uppfattas som flera veckor - men när de kommer ut igen på andra sidan så har inte mer än en sekund förflutit.
Redan när jag läste den här boken så insåg jag vilka möjligheter en sådan teknik (eh, magi) skulle kunna medföra. Och jag kan inte släppa tanken. Utan större problem skulle man kunna läsa alla böcker man ville - jag skulle till exempel kunna läsa hela min hög med olästa böcker utan några större problem. Och om man förberedde sig så skulle man kunna beta av en rätt rejäl bit av all litteratur som man skulle kunna läsa. Av all litteratur genom tiderna. Och sedan bara kunna fokuera på allt nyutgivet istället. Jag dreglar nästan vid tanken.
Synd bara att sådan magi bara finns i böckernas värld....
Hahaha, vilka tankar! Ibland skulle det fasiken vara behövligt med sån magi. Speciellt med böcker...eller så skulle jag vilja vara sån som han på Criminal Minds som typ läser en sida per 10 sekunder eller nåt sånt...
Men gud, vilken grej. Jag tänker förstås också omedelbart "hej lästid" men med sådan bonustid skulle jag ju även kunna träna de där träningspassen som tydligen aldrig blir av och annat. Du tror inte du skulle kunna fila lite på det där och återkomma när du har en färdig prototyp :)
Och jag tackar för att du delade med dig av Eddings till mig och väckte mitt fantasyintresse... saknar våra boksamtal på syslöjden ;)
Jag älskade också Eddings böcker! Hade också en period av Fantasy.
Det skulle vara sååå bra om man kunde stanna tiden ibland. Sån magi skulle jag definitivt vilja ha!
Trillingnöten: ja, precis, man skulle hinna med så mycket mer i sådana fall!
A-lo: Det ahr ajg inte tänkt på, man skulle kunna bli sjukt deffad på samma sätt. jag hinner väldigt sällan träna för tillfället, skulle passa mig perfekt!
Emmelie:ja, det gör jag med, det var var så himla roligt! Prova Eddings om du kommer över honom, han kan riktigt suga in en sin sin värld!
Boktokig: visst blev man som besatt? ja, jag tror att man skulle kunna hinna med en massa vettiga saker om man bara hade tillgång till det! Nu gäller det bara att klura ut hur man gör....:-)
