Khal & Khalessi
Det som fastnade mest i minnet när jag läste "Sången om Is och Eld" för en herrans massa år sedan så var det slutet av boken som jag mindes mest. Och Khal och hans Khalessi. De blev mina absoluta favoriter, det är fortfarande dem jag tänker på när jag tänker på boken (och nu också TV-serien Game of Thrones) och jag sörjde djupt hur det gick för dem. Visst, jag mindes också den stora väggen, familjen Stark och vargarna, men mest av allt dem.
Utan ge en alltför stor spoiler så kan jag bara säga att det blev så vackert och sedan blev det så fel. Och slutet, det magiska slutet, det har jag alltid velat se i filmversion.
Haha, där ser man, själv tyckte jag kapitlen om Danys var mer som ett nödvändigt ont man måste ta sig igenom för att kunna läsa resten :) Fast det är klart, man vill ju veta vad som händer.
Jag som inte sett klart serien fasar... för varje avsnitt faktiskt. Alltid är det någon som dör eller råkar illa ut.
Mary SaintMary: ja, tank, sjalv satt jag som klistrad da!
Bokomaten:jag vet, alla bara dor hela tiden! Men, jag underar lite, om det fortsatter i den har takten tar inte huvudfigurerna slut snart...? Antar att flera tillkommer.
Jag tycker det är ett intressant sätt att skriva en bok på, att inte ha EN protagonist utan hoppa runt lite, och låta alla sidor komma till tals. Japp, det kommer nya "huvudpersoner". I böckerna märks det ännu mer tydligt iom att varje kapitel utgår från någons point-of-view. Allt från Starks till Lannisters!
