Otyget med att inte översätta hela serier
Ariels bokhylla påminde mig om ett oerhört irriterande fenomen - när svenska förlag ger ut de första böckerna i en serie och skiter i att översätta resten. För det har jag råkat ut för ett flertal gånger. I dag är detta inte ett problem, eftersom jag nufötiden läser rätt hyffsat på engelska, men i mitten av 90-talet, då jag var vild och galen över fantasy och slukade det mesta som Fantasybokklubben (Wahlström, om jag inte minns fel) och lite senare även SF-bokhandeln i Gamla Stan i Stockholm rekomenderade, då var det ett problem. Stort problem.
Jag hade några år där då jag nästan bara läste fantasy. Inte helt, men nästan. Och allt som kom nytt på svenska kastade jag mig över. Ett exempel är George RR Martins serie A Song of Fire and Ice (Sagan om is och eld på svenska...allting hette "Sagan om..." på den tiden...) som Ariel bloggar om. Då kom bara första delen på svenska,uppdelad i två delar (misstänker jag att det var,det var praxis på den tiden fast jag tror att den har kommit i nyöversättning nyligen i en enda del) och jag älskade den. Väntade på resten. Och väntade. Och väntade. Glömde bort den, tills jag för bara ett par år sedan sprang på dem på engelska och satte upp dem på min att-läsa-lista.
Liknande var det med David Duncan och hans serie som jag faktiskt inte ens minns namnet på längre (någon som minns? Eller måste jag hem och rota i lådorna för att reda ut det?). den skulle komma i fyra delar, men det blev bara två. Det kom ett erbjudande om att läsa dem på engelska och jag köpte till och med dem, men de blev aldrig lästa. Jag gjorde ett tappert försök, men det blev inte riktigt bra och projektet avslutades väldigt fort.
Nu är som sagt det här inte längre ett problem, jag läser obehindrat på engelska och tänker, när tillfälle ges, läsa om både David Duncan och George RR Martin, men all den här tiden det har kostat mig. Och förtvivlan över att inte bemästra språket ordentligt. Och att man kände sig så lurad. Här byggde man upp förväntningarna, fixade och trixade, ställde in sig på spännande serier som man sedan aldrig fick veta hur de slutade.
Som sagt, det här är löst för mig,men hur funkar de för kidsen i dag? Har de samma problem? Skiter förlagen fortfarande i att översätta alla böckerna? Eller läser alla kids i dagens samhälle flytande på engelska på grund av Harry Potter-effekten?
Vet faktiskt inte hur det är, men jag känner till ett par fall där böcker för vuxna översatts i fel ordning eller inte alls, nämligen Peter Robinsons serie om kriminalkommissarien Alan Banks samt Dennis Lehanes serie om radarparet Kenzie/Gennaro.
Nu har jag själv läst Lehane på engelska, men det här oskicket blir helt galet för dem som läser på svenska eftersom det förutom själva deckarplotten händer saker i privatlivet för huvudpersonerna och det vill man ju gärna inte läsa om i fel ordning. Förstår inte riktigt motiven bakom sådana beslut.
Åh jag upprörde mig över detta för ett tag sedan också, Identitet X av Francine Pascal översatte de bara 8 delar av när det finns runt 25, Pascal är ju hon som skrivit Tvilling böckerna, som till skillnad från Identitet X är fristående böcker. Slutade mitt i bara sådär och nu är de inte i tryck på engelska längre så jag vet inte hur jag skall ta mig för med att få läsa hur det slutar.
Men nu för tiden tycker jag att alla serier blir så hypade så att de är illa tvungna att översätta alla delar. Men kanske därför också får vara lite mer selektiva med vilka serier de väljer ut. Att de inte översatte Tales of the Beedle the Bard som hör till Harry Potter världen är skandal även om, som förlaget sa, alla läser Harry Potter på engelska först ändå.
Alla som läser harry potter läser faktiskt inte på engelska. Har elever på skolan som surat över det där. Visst, de kommer att kunna så småningom förmodligen, men det är ju nu suget är där.
Stöter inte på det så ofta...men det var ett stort på problem när jag var liten! Fast att fortsättningarna inte fanns översätta berodde oftast på att böckerna inte hunnit bli skrivna än ..det var inte många serier jag hann läsa klart innan jag helt plötsligt hade växt ifrån dem.
Enders spel var väl iofs en sådan bok där jag tvingades läsa resten i översättning, dock är det en fristående bok med avslut ( nu när jag tänker på det så var det nog i samband med den serier jag började läsa böcker på engelska :))
Själv hade jag inga problem med det då jag inte läste fantasy då. Nu har jag hittat och uppskattar fantasy riktigt mycket.
Just nu läser jag George RR Martins Saga om is och eld, på svenska. Har plöjt igenom dom två första och håller på med den tredje.
Jag kan förstå frustrationen över att böckerna inte kommer iordning och så vidare. Själv känner jag frustration över att biblioteket inte plockar in böcker snabbare och att jag inte hinner först att låna dom. Har ofta en vill-läsa-lista men många böcker tas inte in. Jag vet att jag kan köpa böckerna men plats och pengabrist är alldeles för stor.
a-lo: Jag haller med, det ar oerhort storande och man tappar bort sig helt! Forstar inte varfor de gor sa, det borde ju vara lattare att borja fran borjan? Som lasare tror man ju att forlagen tar hansyn till sadana saker!
Clara: Ja, precis. Sa far man ine tag i dem och kan inte avsluta serien! MYCKET irriterande!
Bokomaten; Precis, man kan ju inte alltid engelska pa en tillrakcligt bra niva i den aldern. Det gjorde i alla fall inte jag!
Emma-Johanna: precis, nu for tiden ar det lattre.
illernettan: Harligt, da har du en massa udnerbara lasuppleverlser framfor dig - i spraket ar itne ett problem! ;-) ja, ibland kan lassuget vara sa stort! Men jag haller med, plats och pengar...
