Mest spännande hittills
Det är alltid en massa längtan efter böcker som kommer ut, vinter, vår, sommar som höst. Det spelar egentligen ingen roll vilken årstid det är, det finns alltid något nytt på hyllorna som är extra intressant och som man nästan längtar ihjäl sig över. Dock har jag märkt att det faktum att jag bor på andra sidan klotet (nåja, nästan) så är det en hel del som jag missar i mediebruset, vilket har gjort att jag för tillfället har lite dålig koll på exakt vad som strömmar in i bokfloden, men en sak har jag lagt märke till och finner oerhört intressant, nämligen "Felicia försvann" av Felicia Feldt dotter till det så kallade uppfostringsoraklet och författaren till "Barnaboken", Anna Wahlgren. Hennes bok kritiserar tydligen hennes uppväxt något enormt, till och med berättas det om fysisk och psykiskt misshandel.
Jag har inga egna barn, jag har inte läst "Barnaboken" och har egentligen ingen uppfattning om den (dock har jag tagit del av en hel del kritik i media om den), men det är alltid intressant när någon som har försörjt sig de senaste 40? 50? åren på att tala om för andra människor om hur de skall uppfostra sina barn blir kritiserade av sina egna. det kanske säger en del om hennes metoder?
Vet inte, just sayin'!
Läs mer om boken på Litteraturmagazinet och om Anna Wahlgrens reaktion på Aftonbladet!
Jag bodde granne med henne för 30år sedan och jag tycker nog att Felisia har lite rätt i det hon säger. Hon var en ganska självmedveten och inte speciellt trevlig person.
Barnaboken av Anna Wahlgren läste jag när barnen var små, det fanns många vettiga synpunkter. Men det är som med allt annat, man får plocka russinen, inte svälja allt..
Och jag som har just beställt boken och ordnat så att den blir direkt skickad till Sara! Hade boken själva när barnen var små, och fann den intressant. Tydligen så levde Anna W inte efter vad hon själv förespråkade, hörde också rykten på 80-talet från grannar att Anna inte var så snäll.
Sedan så hade Anna många stormiga förhållanden med olika män, och att hon skulle vara opåverkad av dessa är inte troligt. Så Barnaboken kanske beskriver när det fungerar, och som det inte kanske alltid gjorde för Anna W. Hon var nog i obalans en del.
Det är nog så att boken inte alltid stämmer överens med författaren. Hon ville väl att det skulle vara som hon skrev. Jag minns att hennes barn fick vara ensamma en hel del. Men hon hade ju erfarenhet så boken behöver ju inte vara så tokig trots allt. Hon förstod väl hur det skulle vara när det var bra och skrev därefter.
Jag tror att ni har ratt, boken ar sakerligen inte dalig, det ar ju ett uttryck for hur det optimalt skulle kunna vara, men sedan ar det nog svart ibland att leva som man lar, speciellt under sa lang tid...
