Kyssande vind av Hjalmar Gullberg
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid, om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.
Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.
Någon som kommenterade på ett tidigare inlägg med poesi nämnde den här och jag hade faktiskt nästan glömt bort den här. Jag tror att jag var 13-14 när en lokaltidning i Örebro tryckte den här dikten som utfyllnad tillsammans med en bild av en syrénkvist och jag fastnade direkt. Visst hade jag hört talas om Hjalmar Gullberg innan, men inte läst just den här dikten. Jag klippte ut den och fäste på min anslagstavla så att jag kunde läsa den i omgångar, vilket jag också gjorde. Dock hängde jag den lite för lågt ner, för den blev till slut sönderriven av en av våra kattungar som inte kunde stå emot lockelsen av det svajade pappret....
Fint! :) Har inte läst så mycket av Gullberg, men denna är fin!
Ja, visst ar den? Jag har lovat mig sjalv att lasa mer poesi!
den här är underbar! hade legat i glömska hos mig i åratal, när en kollega plötsligt reciterade den när vi satt på londonkontoret och väntade på att en regnskur skulle dra förbi.
precis som du led (?) jag av sverigelängtan vid tillfället och b´lev mkt berörd : )
