Emmas Bokhylla

För alla ni som följer bloggen så kommer det nog inte som en nyhet att jag är väldigt förtjust i söta bakverk. Oerhört förtjust, till och med. Jag brukar läsa lite bakbloggar i Sverige, har en del kokböcker (och dreglar ständigt efter fler!) och försöker få tid att baka varje gång jag är hemma i Sverige (här nere bakar jag sporadiskt, mer om det någon annan gång). Jag är helt enkelt en glad amatör, inte speciellt duktig, men det brukar bli hyffsat i alla fall. Till saken hör att min sambos familj har drivit bageri av det klassiska slaget i nästan 50 år och är oerhört duktiga på allt från grova matbröd till spröda marängbakelser till frallor till korintkakor ,så han är uppvuxen med bakandet i alla olika former. Dock är han inte längre speciellt förjust i att baka (säger han i alla fall. Men det är klart, det är skillnad på att knåda en 1 litersdeg mot 10 litersdeg) och brukar alltid säga att han hellre läser tidningen och dricker kaffe än att baka med mig, men nästan varje gång inträffar ungefär en och samma sak...

Efter en stund, då Emma har lyckats med att spilla mjöl på golvet/bränna sig på en varm kastrull/tappat smöret i golvet så står han där i dörröppningen och tittar misstänksamt på mig och alltid, alltid kommer kommentaren;

- Vad gör du? Egentligen?

Och sedan, alltid;

-Vänta, jag skall visa hur man gör.

Jag tycker att det är skitroligt att det aldrig står fel, sambon muttrar om att han minsann skall ta en prommenad nästa gång, fastän han blir lycklig som ett barn på julafton när han får knåda deg i ett par minuter. Sitter långt inne, kan jag säga.

Men i alla fall. Min intresse har gjort att jag i alla fall lite hänger med i vad som händer i konditoriSverige och därför blev jag ytterst glad när jag hittade följande låda på E'pidor;

Söta, eller hur?

Alla som inte har bott under en sten de senaste 3-4 åren KAN INTE ha missat cupcakes och macrons. Cupcakes finns det fullt av har nere, men macrons är det alltså första gången vi sprang på.
Jag och sambon har nästan missat dem, hittills. Jag har aldrig lyckats få tag i dem, men varit väl medveten om dem och längtat efter att få provsmaka. Sambon har inte lagt märke till dem alls och muttrade om "överskattat, dyrt skit" när boxen på bilden ovan införskaffades.

Ser rätt yummy, eller hur?
dock mäste jag medge att jag blev lite besviken när vi väl smakade. hade fått för mig att dess popularitet visade på smakupplevelser av fantastiska proportioner, och visst var det gott, men inte så gott att jag byter ut en god muffin.

Faaast, det växte på oss båda. Det var gott. Helt okej, till och med. Så okej att boxen faktiskt är slut.

Funkade bra ihop med min Agatha Christie, som jag faktiskt insåg att jag har läst tidigare, på svenska, för en Herrans massa år sedan. Åh, well, den är rätt bra i alla fall, måste jag tillstå.