Emmas Bokhylla

...fick jag av The Ark med Clamour for Glamour och en kopp jordgubbste, nu är jag redo att möta en ytterst hektisk dag med humöret på topp.

 

Sörjer fortfarande att The Ark bestämde sig för att lägga ner. Minns fortfarande en svettig kväll på Contan i Örebro våren -01, det var första gången jag såg dem live och det var en upplevelse av religiösa proportioner. Det är inte så många band som fått mig att flyga vid spelningarna, det är väl The Ark, Asian Dub Foundation och några få till. Men hur man flög, det var magi det....

 

 

Ni som läser bloggen regelbundet vet att jag är ett tvättäkta Hercule Poirot-fan och samlar på Agatha Christie-böcker - målet är att ha en hel bokhylla  (gärna Billy-variant) med bara Christie!

 

Men i dag undrar jag om jag inte borde tagga ner lite. Upptäckte nämligen inne på damtoaletten att jag faktiskt ser ut som ett ägg i dag. Måste inbilla mig, eller så är det något konstigt med spegeln där inne, för i dag blev det bara...ägg? Ju mer jag tittade desto mer tyckte jag att det blev äggformat. Ansiktet lyckades att både bli avlångt och runt på samma gång osv. ner genom resten av kroppen. Och alla ni som också gillar Hercule Poirot vet ju att han alltid beskrivs som just äggformad.

 

Det var precis innan lunch, så jag röstar för att det var hungern som talade.

 

För även om jag gillar Poirot så gillar jag verkligen inte att se ut som ett ägg. Det finns roligare saker att se ut som, nämligen.

 

/Hon som skall gå hem och kolla om hon har börjat utveckla skal på ryggen.

 

Såå, helgen var full av mirakel, först hittade vi George RR Martins  "A Clash of Kings", sedan lät jag sambon börja läsa den före mig. Två mirakel på en och samma gång, är det möjligt?!

 

Vänta, det kommer mera...

Mirakel nr 3 - Vi lyckades, efter över tre månaders väntan, få tag i en vettig rörmockare som kopplade in TVÄTTMASKINEN! Vet ni hur underbart det är att helt plötsligt ha en ledig söndag, då man inte behöver ha diskussionen "vems tur är det att knäskura lakanen". I stället kan man bara luta sig tillbaka och använda tiden till att läsa.

 

Mirakel nr 4 - Sambon har äntligen lyckats övertala mig att se Millennium-triologin. Min motsrävighet grundar sig mest i att jag inte brukar gilla filmatiseringar av böcker. Och för att i alla fall två av de tre filmerna fick ganska dålig kritik. Men hittills är jag i alla fall positivt överraskad. Kors i taket.

Alltså, måndag morgon och man möts av nyheterna att Marcus Birro vill bli ny partiledare för Kristdemorkaterna.

 

Jag känner inte Marcus Birro, jag har aldrig läst någon av hans böcker, inte heller hans blogg.  Min erfarenhet sträcker sig enbart till några av hans krönikor samt några av hans mediala utspel/debatter. Så jag vet verkligen inte. Men han verkar vara lite...känslig, kanske man kan säga. Klarar han verkligen av det hårda, politiska klimatet? Man kan ju inte säga upp sig som partiledare och dra till Rom varje gång man får sig en skopa (eller ett ton) skit över sig i media. Men, han kanske har oanade kvalitéer som kommer att lyftas fram inom politiken?

 

Kanske skall tillägga att jag inte är något fan av Kristdemokraterna och att favoritdekorationen i köket i studentkorridoren var en gammal Ung Väster-affisch av Alf Svensson där det stod "I'm not gay, but I'd sure like to be!". Alla skrattade åt den, oavsett vilken politisk tillhörighet de hade. Undrans hur den skulle se ut i ny tappning med Birro istället?

 

Vad tror ni, kommer Birro att hjälpa eller själpa Kristdemokraterna?

 

 

 

Uppdatering:

Och drar tillbaka den med nästan omedelbart. Ja, lite naivt kanske.
Var det TV4 eller det arga mediaflödet som sade sitt?

 

När Emma springer som en skållad råtta är Emma ingen bra Bokbloggare.

När råtteriet är avklarat så återgår, förhoppningsvis, allt till det normala.

 

Mungo Akipenda.

(Om Gud Vill)

 

*fortsätter att springa i galen takt*

 

 

...på tredje delen i Stefan Tegenfalks triologi. Mycket, alltså. För jag sträckläste del ett & två och gillade verkligen och nu vill jag gärna veta hur det slutar. Den kom ut 22/9, i förra veckan alltså.

 

Frågan är bara, när får JAG läsa den?

 

Aja, om inte berget kan komma till mig så får jag väl komma till berget!

 

Den här lilla busen hittat något som hon tycker är supermysigt - att dra ner husses kläder ur tvättkorgen och sedan sova på dem. Hon gör, av någon anledning, inte det med mina och föredrar husses strumpor, as you can see. Och hon vet att hon egentligen inte får, men jag har inte hjärta att skälla på henne där hon ligger i sitt lilla strump-bo och myser om mornarna när vi går till jobbet. Men ser hon inte lite skyldig ut på bilden?

 

 

Alltså, ibland tappar man verklighetsuppfattningen. Som den här månaden, jag har verkligen känt att jag inte har prioriterat läsningen, det har varit så mycket annat roligt; bröllopsfester, Game of Thrones, filmkvällar etc. Så jag drog slutsatsen att jag faktiskt inte har läst så mycket och det kändes okej.

 

Sedan kollade jag min läslogg (där jag skriver ner allt som läses) och upptäckte att jag faktiskt ahr läst fem böcker den här månaden. Utan att jag knappt har tänkt på det. Tur att jag har min läslogg, annars skulle väl jag inte har någon koll alls!

 

...med hemligheter inför morgnondagen då sambon fyller 30 år. Tur att han ligger och sover.
Det är ändock lite roligt att bli överraskad trots att man är vuxen, eller vad säger ni?

Att många människor faktiskt är ganska...elaka?
På riktigt, alltså.

 

Vuxna människor,kollegor, föreningsbekanta, så kallade vänner, som borde veta bättre är regelbundet arroganta, spydiga, lynniga, otrevliga och till och med direkt elaka.

 

Visst, vem har inte sina mood swings, det har jag också, men känslan av att man trodde att allt är fina fisken och sedan får man ett mejl/telefonsamtal/konfrontation som lämnar en helt naken. Så högstadiet!

 

Tur att man i grund är optimist...

 

 

Ytterligare intervju med Camilla Läckberg som faktiskt är bra.

 

Har helvetet frusit till is?!

 

Du kan läsa den på SvD här!

 

En hetsig måndag.

 

I dag tog det fyra timmar att få liv i min jobbdator. I fyra timmar hade jag alltså inre panik för att över tre års arbete och rapporter skulle vara borta puts väck.

 

De räddades, som tur var, och i kväll skall jag ta med mig den hem och göra jordens back up på den, så att nästa (?!) gång det händer så kan jag slippa i alla fall lite av ångesten.

 

Det betyder dock att jag ligger lite efter med typ allt i dag, och jobbar därför över ett par timmar för att täcka frånfallet på förmiddagen.

 

Sedan skall jag åka hem till en god vän och beklaga sorgen, henne mor har precis gått bort i en hjärnblödning, 56 år gammal.

 

Bra start på veckan, eller vad säger ni?

 

 

På fredag 23/9 har journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i tio år! TIO ÅR!


Och vad gör svenska regeringen?!
Det är en skam att Eritrea får ha kvar sin ambassad i Sverige samtidigt som de har en svensk medborgare inlåst utan rättegång eller ens laglig grund för att hålla honom där.

Ställ lite krav, för i helvete!
Jag skulle gärna vilja läsa de rapporter som måste finnas om vad de ha gjort för att få honom fri, det skulle nog bli en intressant läsning!


Jag kokar bara jag tänker på det!

I går när jag inte kunde siva så lång jag och tänkte på en klassisk fråga;

Om du kunde äta middag med fyra författare, svenska som utländska, döda som levande, vilka skulle du välja?

Har alltid tänkte att "det är väl lätt", men kunde inte spika fyra favoriter på en gång.


De två första var enkla, Agatha Chrisite och Jonas Gardel, lätt som en plätt! Men sedan...? Jane Austin och Donna Tartt är bubblare, men jag är faktiskt inte hundra. George Orwell?

Eller varför inte ta det piano och ta med Margit Sandemo och Charleine Harris?

Selma Lagerlöf...?

Nej, nu msåte jag sluta och fundera på saken!

Vilka fyra skulle du vilja äta middag ihop med?
Och vad skulle ni prata om?

För några dagar skrev jag om att ett avsnitt i Torgny Lindgrens "Hummelhonung" väckte stora äckelkänslor hos mig, ja, nästan så att jag verkligen kräktes (det vändes både in och ut i magen, mycket intressant upplevelse, det var länge sedan det hände).

 

Nu har Hermia hittat en bok som väcker liknande känslor, nämligen Kioskvridning 149 grader av Peter Törnqvist, där det rensas huvudsvålar. Jag kan bara tänka mig vad man kan hitta där (brrr, nu mårrar det i äckelnerven).

 

 

Men, det måste ju finnas mer där ute? Vad väcker ert äckel? Och har ni någon bok som har fått er att vilja kräkas, skrika eller må riktigt obehagligt på andra sätt? Dela gärna med er!

Just nu befinner jag mig i lunchkoma (ja, fortfarande. ja, jag vet att klockan snart ar tre (tanzanisk tid)) efter att blivit bjuden pa braklunch av en god van.

 

Ar man van att ata ett kokt agg samt en rejal mangd gronskar boner och en skvatt ost till lunch sa blir man nast intill utslagen av biff med potatismos. Sa gott. Ar.sa.matt.

 

Tankte nu knarka lite (mycket) te for att administrera mitt ateruppvaknande. Under tiden kan val ni, som behover stimuleras, lasa en fantastisk artikel om Tanzania som jag hittade i garkvall.

 

 

M.G. Vassanji skriver om Tanzanias korruption och bristen pa utveckling. Mycket intressant.

Jag satt och funderade här om dagen, lite över vad som skulle kunna vara det ultimata drömjobbet.

Missförstå mig rätt, jag trivs väldigt bra med mitt jobb, men om jag själv fick designa ett jobb, en tillvaro, vad skulle det bli?

 

Klart, jag vill bli publicerad författre, jag vill driva bokförlag, gärna få uppdrag som frilansjournalist (gärna litteratur och resereportage) och jag vill läsa massor av böcker. MASSOR av böcker. Så jag funderade. Och funderade.

 

Och kom på att det bästa vore att bli provläsare för typ adlibris. Alltså; läsa böcker och recensera dem genom en blogg/mejlutskick/specialsidor på hemsidan och genom det göra reklam om dem. Alltså, reklammakare och läsare i ett! Det skulle ju vara heeelt perfekt! (Hallå, adlibris, bokus, här ÄR jag!), läsaläsaläsa och sedan skriva om dem, underbart!

 

Dock har jag inte löst frågan om hur man skall göra med böcker som faktiskt är, eh, mindre bra? Om man skall sälja dem så vill man kanske hylla dem, men om man hyllar dem och de är dåliga, då litar ju ingen på ens omdöme. Lösa det genom att bara läsa bra böcker?

 

Och så gick jag in på adlibris och kollade om de hade tänkt samma tanke som mig, men det hade de tyvärr inte. Dock fanns det en mycket intressant tjänst som Marknadsassistent. Tja, man kan ju inte få allt, eller hur?

 

 

Det blev en hemmasöndag med texter som skall skrivar, rapporter som måste ses över och
lite mys som blev myst.

På söndagen var det slut på våra ljus, vi måste skaffa flera.
Men, de räckte i alla fall till middagsbjudningen på lördagen och det var då för väl.
Det är ju hela 20 meter till butiken mittemot där man kan köpa nya...

 

 

Vi hade köpt fetaost på Italian Deli på Oysterbay Shooping Centre och den behövde saltlake till den,
så på söndagen kokade jag den. Det är skitenkelt, bara koka upp salt och vatten. Men att så lite kan få mig att känna mig som UnderbaraClara, det var inte illa!

 

Jag är väldigt förtjust i närodlat och just nu är det hqr det närmaste jag kan komma.

Tror jag i alla fall.

Scandinavian rye bread, hemmagjord hummus och avocadopaté samt fetaost från Iringa.
Allt inköpt på Italian Deli, mums!

 

Och så lite olja i håret när man ändå sitter inne och ugglar.

 

Känner mig som en ny människa i dag!

 

 

I går hade vi för första gången på flera månader middagsgästar och självklart gick elen precis när sambon dammsög och jag hackade grönsaker. Dock var det inte så mycket att göra åt saken - och vi är ju rätt vana vid det här laget, vi har ett antal vinflaskor runt om i lägenheten med stearinljus i, så det var bara att gå runt och tända dem. Vi fixade i ordning allt, välkomnade gästerna, lagade maten (tack gode gud för gasspis), åt och umgicks, vinkade adjö till gästerna, städade undan allt, skrapade bort utrunnen stearin, diskade, torkade och precis när vi satt oss ner en stund innan det var dags att sova, då kom elen tillbaka. Det var jag visserligen tacksam för, jag vill gärna ha det svalt i sovrummet om natten. Trött som attan och bestämde mig för att sova så läääänge jag vill, så blev jag väckt av katten runt åtta (jag vet, för många är åtta sovmorgon, men...). Och då var det lika bra att gå upp. Funderade på att äta överbliven äppelpaj och vaniljglass till frukost med insåg att det kanske inte var en bra idé. Det blev Scandinavian Rye Bread med avocado paté, hoummus och fetaost (allt från Italian Deli/Oysterbay Shopping Centre). Till det letade jag fram den tanzaniska ungdomsboken "Treeland The Land of Laughter" av Mkama Mwijarubi. det har precis börjat regna och det är efterlängtat! Och nu sitter jag här, katten är glad och utomhus, kläderna ligger i blöt, varmvattenberedaren är på, saltlagen till fetaosten är kokad, frukosten är uppäten, underlagen till alla de texter jag vill skriva i dag ligger framme och jag vill egentligen bara gå och lägga mig en liten stund till. Får man bestämma sådana saker själv på en söndag? Eller är det nu man plockar fram äppelpajen?

...i dag har jag nog lite hemlängtan. Det händer viktiga saker hemma just nu, jag skule gärna vara där.

 

 

Vad gör jag för att bota det?

På min kafferast googlar jag friggebodar och trädgårdsskulpurer.

Drömmer åter igen om en Biblioteksfriggebod. Och utanför den skall det stå en gipskopia av Venus från Milo. Men henne tänkte jag måla som en av de indiska gudarna, jag har bara inte kommit fram till vilken ännu.