Emmas Bokhylla

I går hade vi för första gången på flera månader middagsgästar och självklart gick elen precis när sambon dammsög och jag hackade grönsaker. Dock var det inte så mycket att göra åt saken - och vi är ju rätt vana vid det här laget, vi har ett antal vinflaskor runt om i lägenheten med stearinljus i, så det var bara att gå runt och tända dem. Vi fixade i ordning allt, välkomnade gästerna, lagade maten (tack gode gud för gasspis), åt och umgicks, vinkade adjö till gästerna, städade undan allt, skrapade bort utrunnen stearin, diskade, torkade och precis när vi satt oss ner en stund innan det var dags att sova, då kom elen tillbaka. Det var jag visserligen tacksam för, jag vill gärna ha det svalt i sovrummet om natten. Trött som attan och bestämde mig för att sova så läääänge jag vill, så blev jag väckt av katten runt åtta (jag vet, för många är åtta sovmorgon, men...). Och då var det lika bra att gå upp. Funderade på att äta överbliven äppelpaj och vaniljglass till frukost med insåg att det kanske inte var en bra idé. Det blev Scandinavian Rye Bread med avocado paté, hoummus och fetaost (allt från Italian Deli/Oysterbay Shopping Centre). Till det letade jag fram den tanzaniska ungdomsboken "Treeland The Land of Laughter" av Mkama Mwijarubi. det har precis börjat regna och det är efterlängtat! Och nu sitter jag här, katten är glad och utomhus, kläderna ligger i blöt, varmvattenberedaren är på, saltlagen till fetaosten är kokad, frukosten är uppäten, underlagen till alla de texter jag vill skriva i dag ligger framme och jag vill egentligen bara gå och lägga mig en liten stund till. Får man bestämma sådana saker själv på en söndag? Eller är det nu man plockar fram äppelpajen?