Emmas Bokhylla

I dag på förmiddagen skall jag och min sambo sätta oss på en lugn plats och i sinnet följa med på en begravning som samtidigt sker hemma i Sverige, som vi gärna hade velat vara med på, då det är en mycket viktig person för oss.

 

Förra veckan var vi inbjudna på en begravning i Nairobi, som vi tyvärr inte kunde gå på.

 

Veckan innan dess var vi på begravning här i Dar es Salaam.

 

Det händer igen och igen och igen.

 

 

Nu hoppas jag på en lugn period, gärna en som sträcker sig över ett par år, då allt är lugnt, lyckligt och levande. Men samtidigt vet jag att döden är en del av livet och ju äldre man blir, desto fler dödsfall kommer det av naturliga skäl. Tyvärr. Men nu, för ett par år, får det gärna vara lugnt och skönt.

 

 

 

Har nu, i två dagar, gjort ett kardinalfelet som får det att krypa i hela kroppen på mig - jag har inte haft någon bok i handväskan! ...och har nu tillbringat X antal bilresor samt 1,5 h på banken när systemet var nere utan att HA NÅGOT ATT LÄSA! Ingen bok i handväskan och Egoboost hade jag lagt in i soffan.

 

Vet ni hur frustrerande det är?! Att se all potentiell lästid bara flyga ut genom fönstret?! GAAA!

 

Som tur var hade banken alla dagstidningarna och bilen har ju en väl fungerande radio, men ändå... 
*lyxproblem*

 

Och det som stör mig ännu mer är att det här stör mig, eftersom jag bor i ett utvecklingsland där människor har betydligt större problem i sina liv än brist på läsmaterial...

 

Dock hade the Guardian en oerhört intressant artikel om problemen med att hålla läsnivåerna i landet uppe.

 

 

Bara för att det är en sådan dag i dag. En tedag.

Och nej, inte kallt och ruskigt det minsta, här är det strålande sol och lite ulliga vita moln på klarblå himmel.

Utan för att det är mycket viktiga saker som skall göras i dag.

Och därför behövs försvarliga mängder te för att hålla igång maskineriet.

 

 

Jaja, klart att man trillade dit direkt. Såklart.


Njuter som fasiken och sitter och driver min sambo till vansinne med " ojdå, sådär var det inte i boken" och " ååååh vad snyggt det har gjort det där mycket bättre än i boken!". Snart vill han nog inte titta mer på True Blood med mig! :-)

För jag ÄR imponerad, jag är en typisk "boken är alltid bättre än filmen"- person (okej, självklart finns det undantag), så när det är snyggt gjort, då njuuuuter jag!

I morgon och på torsdag är det nu nationella helgdagar - Eidafton och Eiddagen!

Yay, det skall bli otrolgit roligt, som alltid! Är bjuden på Eid-festligheter (som kanske dock inte blir av, det har varit dödsfall i familjen) och planerar att tillbringa resten av dagarna med att...ta-da: läsa!

 

Är det någon som är förvånad?

 

Och umgås med sambon, laga god mat, ut och gå lite, kanske försöka skriva lite...ja, bara vara helt enkelt!

 

Alldeles, alldeles underbart att ha med sig hem till TZ.
Fått den av en fin vän hemma på Öland.
Jag och sambon brukar skämta om att vi nog har den lyxigaste svampen i hela DSM!

En kort sammanfattning av min semester.

Utsikten från min fästmans hem.

 

Hur mycket kan man sakna en bit mark?

Mina kusiners kohage.

 

Här har jag badat varje sommar i hela mitt liv.
Ja, förutom åren då jag bott i Afrika då jag inte alltid varit hemma på sommaren.

 

Grekisk öl på lokala resturangen.
Den var sådär, faktiskt. Tyvärr.

 

Vi tog några turer i hamnen.

 

Vi besökte Guntorps Herrgård i Borgholm med funderingar om att ha bröllopsfesten där.
Man skulle kunna sätta brudslöjor på änderna, vore inte det häftigt?

 

Min svärmor fyllde femtio och det firade vi rejält!

 

Kusinernas gosiga katt.

Upptäckte att jag faktiskt inte tog någon bild på mina föräldrars sötnos,
men vi har ju hängt ihop i över tio år, så det finns lite bilder i gömmorna, om man säger så...

 

Vinbären var mogna också, och varje år lovaar jag mig själv att jag skall plocka dem, så också i år.

Tyvärr blev det också, som nästan alla andra år, inte tid med det.

 

Sista frukosten i sverige, på ett café på Hornsgatan.
Brie- och salamimacka och blåbärsmuffins, yummy!

 

...som en sten i morse i DSM vid nastan exakt 08.00 och var pa kontoret innan klockan nio. Tankte kora hardcore och dra direkt till jobbet, vilket gor att jag sitter nu med X antal resvaskor omkring mig och borjar bli lite somnig sahar vid halvett-snaret.

 

Qatar Airways mellan Doha och Nairobi-DSM korde namligen 00.30-08.00 med full belysning och dagrutiner sa det var onekligen svart att sova.

 

Dock har resan rent lasmassigt varit bra, avlutade en bok, stracklaste en annan och laste lite over 100 sidor i en tredje innan det var dags att forsoka sova. Det maste vara nytt rekord!

 

 

Fast nu åt andra hållet. För nu skall jag NER igen. Och nästan allt som åker NER måste sedan UPP igen.

 

Ergo, välj vad som packas ner ordentligt.

 

Ergo, sambon har hotat att vittja väskorna om han måste släpa hem två flyttkartonger med böcker.

 

 

What to do?!!

 

Efter att ha flugit till Qatar och övernattat en natt i Dohan ( i ett hotellrum större än vår lägenhet) så landade vi alltså i Sverige i förra veckan. Och sedan dess har det varit alldeles underbart, i högt tempo. Knappt en sida har jag läst, men så otroligt mycket annat har hunnits med!

 

 

Hej allihopa!

Sjukt dalig uppdatering, men jag har flugit till Sverige, akt bil hela vagen hem till Öland och umgås nu så mycket jag kan med besökande vänner, syskon och familj.

Jag njuuuuter ut i fingerspetsarna och har varit usel på att blogga under tiden. Återkommer senare i veckan, men just nu är det så mycket annat som är på agendan.

 

Som att äta allt jag har saknat (makrill i tomatsås? check! Räkmacka? check! äppelkaka med vaniljsås? check! ostgrillare? check!), träffa alla jag saknar och njuta lite av livet.

 

Och så packa ur alla enorma mängder böcker som jag har släpat med mig hem samt gå igenom alla böcker som väntar på mig här hemma. Åhhh, life is beautiful!

 

 

...ar det exakt ett ar sedan min chef, Sanjay, dog i en bilolycka.

Tiden gar fruktansvart fort ibland.

 

 

Det finns knappt energi till nagot, mer an att jobba som en sork sa att allt skall bli klart innan jag aker och nu packa om de £$%^&&%£$ vaskorna som sjalvklart visar overvikt.

 

 

3,5 kg maste den har vaskan banta

 

Det ar darfor jag varken bloggar eller svarar pa kommentarer.

 

Sorry, jag blir en battre bloggare, arbetskamrat och manniska sa fort jag har fatt ner vaskorna till maxvikt, avslutat min enorma To Do-list (plus de jag gor for den dag jag atervander) samt somnat i min stol pa Qatar-flighten till Doha Airport.

 

Bara sa att ni vet, ifall ni nu skulle undra.

Min sambo och min katt gor det i alla fall.

 

Det har varit några hektiska dagar, komplett internetlösa med utomhuskampanjer, veterinärbesök, avskedsfest, bilköer och packning.


För i går och i dag packar jag frenetiskt. Huset ser värre ut än ett bombnedslag men jag har lyckats packa ca 60 av de 80 kilo som vi får ha med oss när vi flyger på torsdag. De 20 kvarvarande är min sambos...


Jag har slitit igenom all igenpackade skrymseln och rett ut det som skall packas, arkiveras, skänkas bort och i vissa, sällsynta fall, kastas. Jag brukar göra det här mer eller mindre varje gång vi flyger hem, men den här gången har jag tagit i från tårna för att få med så mycket som möjligt.


Katti blir riktigt stressad, känner att det är något på gång och sover tryckt mot mitt huvud nästan hela natten, vilket är ovanligt. I dag vill hon inte gå ut och smyger runt och nosar oroligt bland alla omrkingkastade saker orolig över vad den här förändringen kommer att medföra.


Sambon menar att jag  kommer att bli anklagad för boksmuggling på flygplatsen, men skrattar mest och hjälper till att hoppa på överfyllda resväskor.


Jag svär över att den där #%%(///)%% rörmockaren som fortfarande inte har kommit för att fixa tvättmaskinen och orkar inte tvätta allt det som jag vill ha med mig till Sverige. #packarsmutstvätt.


Skall nu bara ta mig i kragen och börja röra i allt som ligger på golvet innan jag skall åka och handla. Tur att det är nationell helgdag i morgon så att jag hinner läsa igen på alla bloggar som jag har missat de senaste dagarna!

Jag tillbringar den med sambon och böckerna. Tänker inte göra alltför många knop, trots att det är rätt stökigt hemma.



Anledningen till att det är stökigt är nämligen att tvättmaskinen fortfarande inte är inkopplad, trots femtioelva samtal till rörmockaren.



Hoppas att han kommer i veckan. Det blir onekligen lite lättare då, att slippa handtvätta och bara köra en maskin. Jag längtar! Och så mycket mer lästid det blir! Räknar kallt med att kunna hugga ner högarna med X antal procent!

I dag på min lunchrast när jag försökte kommentera på flera olika blogspot-bloggar så har jag stött på problem, är det något som inte fungerar i dag...?

 

...och Wordpressbloggar kan jag inte ens öppna, har de också problem i dag?

 

*funderar på om problemet ligger på den här sidan ekvatorn*

 

 

 

 

Mitt inlägg om medias retorik i samband med terroristattentaten i Norge och hur de förändrades i samband med att det avslöjades att gärningsmannen var en vit, norsk man (kristen) och inte arabisk man (muslim) väckte tydligen en hel del känslor. Intressant, måste jag säga - jag har själv studerat skillnader i språkanvändning i text baserat på individen som skildras, ergo mitt intresse.

 

Personligen lever jag i en kultur och arbetar på ett företag där andelen muslimer och kristna är ungefär lika och samexisterar och respekterar varandras religioner och det känns oerhört befriande. Snart är det Ramadan (börjar antingen på söndag eller måndag, beroende på månen) och det skall bli skönt, jag ser fram emot det.

Det här, en artikel där DN intervjuar Jesper Strömbäck, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet, var oerhört intressant och något som jag har tänkt på en hel del när jag har läst alla artiklarna om massakern på Utöya.

 

Varför behandlar man en kristen fanatiker annorlunda än en muslimsk fanatiker? Fanatiker som fanatiker!

 

Varför är det flera medier som har slutat kalla honom för terrorist? Det är ju det han är - kristen terrorist.

 

Varför är det ingen som har trängt in Fremskrittspartiet i ett hörn och frågat dem om deras påverkan av sina medlemmar i den här riktningen? Han har ju varit medlem i väldigt många år och de har en extrem hård tongång.

 

Varför är det ingen som har letat reda på hans mamma, ev. syskon, eller vad man nu kan hitta, och frågar dem om varför de inte har misstänkt något, hur de har varit med och format en psykopatisk terrorist? Det brukar de ju göra med självmordsbombare etc., vad är det för skillnad på den här gången?

 

Och slutligen, VARFÖR har ingen konfronterat Sverigedemokraterna för alla de puckade uttalanden som ett flertal av deras medlemmar har fällt sedan det hände? De har ju en liknande politik som Fremskrittspartet som har fostrat terroristen har, även om de inte vill kännas vid det och deras medlemmar glatt skyller det som har hänt på det multikulturella samhället i Norge.

 

Slutligen, läs Lisa Magnussons inlägg om kärleken. Så jäkla bra!

Sitter och väntar på att klockan skall bli 04.00 och en kollega skall hämta upp mig för tidigt event för pigga kunder. Bara Katten är vaken.

Tror dock att det blir en tupplur längre fram på förmiddagen. Och eventuellt lite läsning, för att komma till ro.

Efter att ha hetsläst allt jag kunde komma över om de oerhört tragiska händelserna i Norge till långt in på eftermiddagen i lördags (och blivit alldeles darrig över ondskan en enda person kan besitta) så åkte vi hem, åt middag och bestämde oss för att försöka tänka på något annat och åkte till Milimani City för att se sista, den allra, allra sista Harry Potter- filmen ( Harry Potter and the Deathly Hallows part 2).

 

 

Jag är ledsen, jag blev besviken. Jag tyckte att döden av alla de karaktärerna som vi har följt i flera filmer och böcker trivialiserades. Skräcken, ångesten och sorgen som jag grät floder över när jag läste boken tyckte jag lyste med sin frånvaro. Folk som offrar sig för det de tror är det rätta behandlades inte med den respekt som jag hade väntat mig.  Men det kanske var jag, kanske inte filmen. Jag vet inte.

 

 

ps. Mina schemalagda inlägg i helgen tickade på som vanligt. Jag funderade ett tag på att stänga av allt, precis som det kändes som om huvudet var avstängt. För det finns så mycket viktigare saker i världen än just blogginlägg och i situationer som den här så känner i alla fall jag det väldigt starkt. Men samtidigt blir jag så rasande jävla förbannad på att en idiot i Norge spränger, mördar och lekar Gud, avslutar så många unga liv, sättar så många människor i skräck, plågar en hela nation och chockar en hel värld att jag lät det vara. Eller rättare sagt, jag kunde inte bestämma mig för om de skulle vara där eller inte och till slut så bara blev det så. Rätt eller fel, jag vet inte.

 

Jag hoppas bara att ingen kande att de blev upprörda över det, det var aldrig min mening.

 

Samtidigt som allt det här hände så gifte sig en av mina bästa barndomsvänner på en strand på Gotland. Jag önskar att jag hade kunnat vara med och fått en dos av all den kärlek som råder en sådan dag.