Emmas Bokhylla

Prableen Kaurs blogg om händelsen på Utoeya.

Fick ett grattisSMS, för att det är Emmadagen i dag.

Jag hade faktiskt glömt bort det totalt, det finns så mycket annat att tänka på i dag.

 

Jag hade tänkt fira med en flaska bubbel, men känns som om det får bli någon annan dag.

 

 

Jag såg i går på FB att något hemskt hade hänt i Norge men sedan dog mitt internet så i morse när jag kom till jobbet fick jag jordens chock när jag gick in på DN.se och läste bland annat det här. Bombdåd och massaker på barn i Norge? En (eller flera?) galning utklädd till polis som skjuter villt omkring sig, jagar och skjuter ner ungdomar som gömmer sig i buskar eller försöker simma iväg?!

Har världen blivit galen?!

 

BBC rapporterar att det är bland de blodigaste attackerna i hela världen.

 

 

...när man tillbringar sin kafferast på Hemnet/Holm&Co/andra mäklarfirmor och drömmer om ett litet torp i hembyn och funderar över hur man fort som fasiken skall få ihop 1, 500,000 kr, bara sådär. Fantiserar om en hammock, syrénbärså och saftstunder i skuggan av ett äppelträd. Och en jäkla massa utomhusläsning dårå. Fast det får jag verkligen inte brist på här, så det är inte så att jag klagar, inte alls. Dessutom är det +37 C och 96% luftfuktighet här i Dec-Feb, så det har ju onekligen vissa fördelar inom det området.

 

 

Men man är väl lite skadad och vill ha The Classic Scandinavian Summer lite då och då.

 

 

Allstå, jobbar men inom serviceyrken så träffar men en massa människor. De flesta av dem är glada, trevliga och alldles normala människor, men en liten del är faktiskt inte det. De är sura, påfrestande, ibland berusade och ibland rent ut sagt psykopatiska. I know, jag har sommarjobbat 8 sommrar i rad i ett gatukök med meterlånga köer om dagarna och nattöppet som låg mittemot ortens största pub och enda disco. Tro mig, jag vet.

 

Missförstå mig inte, jag gillade mitt jobb riktigt mycket. Jag träffade en massa trevliga, roliga och skitfina människor genom det och sörjde lite när den epoken i mitt liv gick i graven. Jag kan vara så oerhört serviceminded, trevlig, glad och skämtsam att du vill äta hamburgertallrik hela din semestervecka bara för att du får det där lilla extra av personalen i grillen. Jag lärde mig också att stråla som en sol när folk var direkt otrevliga och när man faktiskt fick säga ifrån på skarpen alternativt springa till vakterna på närmaste krog eftersom det var fullt slagsmål mitt ute i gatan. Det är alltså både himmel och helvete, men jag är oerhört glad att jag har den här erfarenheten, för jag lärde mig otroligt mycket genom åren.

 

Därför uppskattar jag en av mina favoritbloggar extra mycket, nämligen Arga Bibliotekstanten. AB får ta emot alla slags besökare, med de mest konstiga krav, tjat, aggressiva utbrott, hot och gnäll. Mest om hur dåååååligt allt är, eftersom det inte är just, exakt, precis som personen som klagar vill ha det. Och AB hanterar dessa människor med en ängels tålamod och en STOR portion humor, precis som man (enligt mig) måste gör för att överleva inom serviceyrken. Så jäkla skönt! Om ni inte läser den bloggen, ta någon minut och besök den, det är den väl värd!

 

 

Det går tydligen bra för HP 7:2, de slår kassarekord åt alla möjliga håll.

 

Och själv bara längtar jag, förhoppningsvis kommer den hit nästa vecka. Förhoppningsvis.

 

Tröstade mig med Transformers 3 i helgen, funkade sådär.

 

 

Alltså, återigen, förmodligen sista av alla, har jag hängt på en trend i bokbloggosfären, den här gången är det TV-serien Vampire Diaries. Jag vet inte hur många bloggar som har nämnt den, gillat den, ogillat den, längtat efter den, lottat ut den.... Men jag har inte haft någon närmare kontakt förens i förra veckan, då jag och sambon såg de tre första avsnitten. OCh jag måste säga att jag onekligen tycker att det var lite...B? Eller, väldigt mycket B?

 

Fast, man fastnade i alla fall.  Och jag tror att det växer en hel del, serien lyckades dra sig upp en hel del på bara tre avsnitt, mäste jag säga. Men till True Blood-status? Tror inte det, inte som det ser ut i nuläget...

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har, efter 2,5 år av handtvättande (knäskurande), äntligen köpt en tvättmaskin. En begagnad, men ändå. Dock har rörmockaren inte behagat att komma vid de två tillfällen som vi har bokat honom, så den är ännu inte inkopplad och används därför bara av Katti, som liggdyna. Eventuellet världens dyraste liggdyna? Äh, det finns säkert någon bortskämd Hollywood-katt som har en med guld och diamantar, och så dyr är faktiskt inte en begagnad tvättmaskin.

Jag och min sambo skall gifta oss nästa år och jag hittade en rad underbara bokiga bröllopstips hos Calliope Books, jag ser det som att absolut perfekt komplement till alla de tjusiga bröllopsmagasin som jag läser för tillfället.

 

Borde man inte kunna dekorera med böcker? Typ, en trave slitna, läderinbundna böcker pa varje bord, med en ljusstake på toppen? Hmm...vore inte det nagot?

 

Någon fyllde år i går, kom vi ju på, så den fettdrypande, kolhydratstinna middagen fick vänta tills på lördag och istället blev det traditionell födelsedagstårta - kraftig sockerkaka med sockerglasyr. När någon, för första gången i mitt liv, frågade om jag ville ha lite glass till tårtan, så tackade jag ja och det var riktigt gott.

 

 

I dag firar jag och min sambo att vi har varit tillsammans i nio år.

Nio år är rätt lång tid men shit vad snabbt tiden går! Och så mycket vi har hunnit med under den tiden, det är så att man blir alldeles nostalgisk....

 

Men än kan man förvåna och tur är väl det!

 

Som i går när jag i badrummet skrålade "Pling-plong sång" av Robban Broberg (som egentligen ganska ofta finns i mitt bakhuvud, men jag sjunger det tydligen inte så ofta) och sambon med panik i rösten frågar vem i helvete jag är och vad jag har gjort med Emma....Tydligen har han missat den delen av mig, haha.

 

 

Men, i alla fall, i kväll planerar vi att gå ut och äta något riktigt gott, gärna fettdrypande och kolhydratstinnt.

Jag röstar för italienska resturangen på Mövenpick, det är en ny favorit!

 

Yummy!

 

 

Som utlandssvensk i tropiskt klimat (eller kallas det sub-tropiskt såhär ute vid kusten? Minns inte längre) så lever man inte efter den svenska kalendern överhuvudtaget. När det är kolsvart och mulet i november så regner det lite och börjar bli stekande hett med klart solsken och när det (förhoppningsvis) är sommar i Sverige så är det vinter här, vilket betyder allt från växlande molnighet med lite regn till klarbla himmel coh stekande sol. Och ja, det är lite svalare nu, runt 28C. Här ändrar sig tiden då solen gar upp/ner kanske med 20 minuter beroende på årstid.

 

Men, jag vet ju inte hur det är för andra, men min kropp och min hjärna är fortfarande inställd på svenska årstider, mer eller mindre. Hade jag inte haft tillgång till en kalender och till internet, så hade det kanske varit annorlunda. Som det är just nu så följer jag vädret/jordgubbarna/snötillståndet och allt annat i Sverige ytterst noga, vilket onekligen påverkar mig en hel del.

 

Just nu så är hela min kropp inställd på sommarlov. Från allt, helst.

 

För att alla andra har det och allt jag läser handlar om strålande sol, jordgubbar, lata dagar med massor av läsning, leeedigt. Tyvärr blir det inte som så. Inte just nu i alla fall.

 

MEN, det blir faktiskt semester i augusti, Mashallah.

 

 

 

I dag (7/7) var det nationell helgdag och jag har tillbringat en lat dag på stranden med Sambon och underbara O som är här på besök. Inte många knop blev gjorda. Bilder kommer när jag har fått ur sanden ur håret!

...makes Emma a dull bookblogger.

 

Sawa?

 

 

Sitter i en fotölj i vardagsrummet med dörren till bakgården öppen och sniffar efter kvarvarande dofter av kattpiss, som trots skrubbning finns kvar vid dörren. Solen strålar in och Katti ligger och flämtar i värmen.


Jag dricker hibiskuste, äter en bit ganska dålig choklad och reflekterar över om jag skall öppna en ny bok, och vilken i sådana fall, fortsätta traggla mig igenom det feltryckta avsnittet i "Summertime" eller om jag skall försöka knåpa vidare på något som jag hoppas kan bli en roman en dag.


Funderar också på om man som författare kan se skillnaden i sina verk - skillnaden mellan pretto smörja och något som faktiskt fungerar. Och inser att riskerna är stora att jag absolut inte skulle kunna se det.


Funderar på att fortsätta med mitt hibiskuste och lämna skrivandet till en dag då saker och ting känns lite mera positiva.

Kommer hem och det luktar kattkiss i vardagsrummet.

 

Vår Katti är rumsren och har aldrig kissat inomhus, trots det kollar jag efter fläckar, måste hitta källan till lukten.

Hittar ingenting.

 

Tills jag öppnar dörren ut till bakgården, där finns det en tydlig pöl. På utsidan. OCh Katti har inte varit ute.

 

Jag misstänkter att marodören har varit i farten igen!

 

Skadegörelse, det kan man bli straffad med en hink vatten över sig, eller hur...?

 

 

 

 

Nu håller jag på att få tuppjuck på den skrangliga internetuppkopplingen som vi har för tillfälet här på kontoret - orsakat av femtioelva strömavbrott bara i dag.

 

Har kafferast och tänkte skriva ett inlägg om hur fantastiskt "Spelkortsmysteriet" fortfarande är efter alla år hur mycket jag njöt av den men att jag ändå störde mig på vissa saker i slutet.

 

MEN, nu har det försvunnit innan jag har hunnit klicka vare sig "Spara" eller "Publicera" och jag är arg som ett bi. Ett aggressivt bi. Och nu är min rast slut.