En ängels tålamod
Allstå, jobbar men inom serviceyrken så träffar men en massa människor. De flesta av dem är glada, trevliga och alldles normala människor, men en liten del är faktiskt inte det. De är sura, påfrestande, ibland berusade och ibland rent ut sagt psykopatiska. I know, jag har sommarjobbat 8 sommrar i rad i ett gatukök med meterlånga köer om dagarna och nattöppet som låg mittemot ortens största pub och enda disco. Tro mig, jag vet.
Missförstå mig inte, jag gillade mitt jobb riktigt mycket. Jag träffade en massa trevliga, roliga och skitfina människor genom det och sörjde lite när den epoken i mitt liv gick i graven. Jag kan vara så oerhört serviceminded, trevlig, glad och skämtsam att du vill äta hamburgertallrik hela din semestervecka bara för att du får det där lilla extra av personalen i grillen. Jag lärde mig också att stråla som en sol när folk var direkt otrevliga och när man faktiskt fick säga ifrån på skarpen alternativt springa till vakterna på närmaste krog eftersom det var fullt slagsmål mitt ute i gatan. Det är alltså både himmel och helvete, men jag är oerhört glad att jag har den här erfarenheten, för jag lärde mig otroligt mycket genom åren.
Därför uppskattar jag en av mina favoritbloggar extra mycket, nämligen Arga Bibliotekstanten. AB får ta emot alla slags besökare, med de mest konstiga krav, tjat, aggressiva utbrott, hot och gnäll. Mest om hur dåååååligt allt är, eftersom det inte är just, exakt, precis som personen som klagar vill ha det. Och AB hanterar dessa människor med en ängels tålamod och en STOR portion humor, precis som man (enligt mig) måste gör för att överleva inom serviceyrken. Så jäkla skönt! Om ni inte läser den bloggen, ta någon minut och besök den, det är den väl värd!
Hahahaha, jag älskar den bloggen :) Och känner igen mig. Det finns så konstiga människor här i världen :)
Vilken underbar blogg! vilka bitande sanningar, vilka roliga reflektioner. Jag addar den med en gång till feeden och hoppas att jag inte varit en av de där urjobbiga kunderna hon skriver om...
Åh tack, gulle du... Men såå änglalik är jag inte, jag driver ju en ondskefull blogg ;)
Bästa bloggen! Och du är inte alls ondskefull, vill jag tillägga, utan helt normal enligt mig :)
Din blogg är inte ondskefull ska det vara...
Jelly: jag vet, folk är allt bra knepiga!
a-lo: gör det, den är så skön!
AB: neej, ärlig, inte ond! :-)
Lingonhjärta: jag håller med dig! Helt normala reaktioner på alla galna människor!
Jag älskar också den bloggen! På något sätt gör det att ens eget jobb känns lite lättare när folk är otrevliga och vrånga mot en. Man får ta det med en klackspark helt enkelt =)
Ååååh! Arga bibliotekstanten är min nya idol! Jag jobbar i mataffär så jag känner PRECIS igen mig! Jag avskyr folk mer och mer för var dag som går!
Tro mig Emma. Du strålar fortfarande.
Hmm, måste vare en av de få som inte tycker att den bloggen är särskilt bra. Läste den i början (och har sedan sporadiskt tittat in där någon gång) men tyckte att den gav lite obehagskänslor, skrattet fastnar liksom i halsen - alla biblioteksbesökare är faktiskt inte besvärliga idioter.
Stéphanie: precis, man skall ta det med humor!
Jenny:jag vet, men man far itne glomma alla som ar sa himla gulliga ocksa, aven om det ibland kanns som om de ar i minoritet.
Jessica: tack, vad glad jag blir!
Den luttrade bibliotikarien: man kan inte gilla alla och det ar helt okej! for mig var det dock ofta lattare att komma ihag de som staller till bekymmer an de som bara bestallde sin korv och var nojd oc h glad med det, tror nog att det ar samma har!
