Emmas Bokhylla

Flög hem till Dar es Salaam i morse, tidig morgon och det kändes både trist och härligt att åka tillbaka. Karibu Fair har varit fantastisk kul och lite stressigt, men det gick över förväntan och jag är väldigt glad!

Det kyliga (alltså kyligt, det går ner till kanske +17C om nätterna för tillfället, men blåser det så blir det riktigt kallt. Om dagarna daremot är det varmt och skönt, dock är luften frisk och klar!) klimatet där upp har gjort mig riktigt gott, har varit på topp i fem dagar och känt mig oerhört pigg! Nu, efter bara ett par timmar i Dar så känner jag mig onekligen rätt seg, varm och trög...(kan ju dock ha att göra med att jag klev upp 04.45 i morse...? Nej, nnu har jag bestämt att det är klimatet det handlar om!)

Men, vi säger så här, skulle jag få en förfrågan om förflyttning till Arusha så skulle jag stoppa in sambo och katt illa kvickt i min lilla Starlet och sträckköra hela vägen dit!

Och så har jag hunnit läsa ut två böcker, varav en på planet i morse. Jag har bara läst en bok av Kajsa Ingemarsson förut, "Den ryske vännen", och tyckte att den var okej, men ingen fullträff direkt, tyvärr, jag ville verkligen gilla den. Så därför har jag dragit lite på att läsa den här, men eftersom jag köpte den när jag var i Arusha sist (April) så tänkte jag att det kanske vore kul att läsa den just där. Och jag måste säga, "Bara vanligt vatten" gick verkligen hem hos mig.  Jag gillade den något enormt (den innehåller ju en hel del av mina favorit ingredienser, om man säger som så...) och varje gång jag var tvungen att lägga ifrån mig den så svor jag lite inombords. Helst hade jag velat stanna i hotellsängen och bara lääääst. I morse på planet så svor jag även lite över Kajsa också (även här inombords, annar skulle jag ha väckt mannen som sov brevid mig...), när boken tog slut och jag ville ha mer . Mycket mer. Det var faktistk länge sedan jag kände så och det var en skön känsla.

Man kan ha många olika djur som husdjur, bara man vill.

Man kan ha en get som heter Ferdinand.

Eller en föräldralös kattunge som heter Katten.

Själv håller jag mig till Katti.

We were all sitting an listening to the speech when the lecturer used the famous quote;

"behind every successful man there's a woman"

and he also added;

"behind every unsuccessful man there's TWO!"

I turned to the Ladies I was sitting with and I asked them;

"What is behind every successful woman, then?"

We all thought for a while and then one of them said with a smile;

"Behind every successful woman is her matako!*"

We all laughed until we almost cried.

*For those of you who don't know, 'matako' means 'Ladies bum', uften used when describing ladies.

There's a saying in kiswahili that says;

"Your behind sometimes get your front hammered!"

Hence, the matako is very important!

Trevlig helg, ta hand om er!

...är allt det roliga, viktiga, som man missar.

Bland annat bröllop. Dop. Födelsedagskalas. Vin med kompisarna. Släktkalas.

Jag vet, det visste jag ju när jag flyttade, att det skulle bli som så - inte kan man åka hem när man vill, man måste anpassa sig efter semesterdagar, ekonomi etc.

Men, ibland...

Jag har hittills missat 4 bröllop där nära vänner gifter sig och i år är det ytterligare 3.

Det svider lite i hjärttrakten. Eller, rätt mycket, faktiskt.

Alltså, jag klagar inte. Eller, bara lite...

Jag träffade precis en kollega som kom direkt från det största statliga sjukhuset där hennes morbror ligger (förmodligen) inför döden och hon var förtvivlad. Hans lever och njurar har kollapsat och alla de privata sjukhusen (dvs. de bättre) har nekat vård (ingen försäkring, kanske?) och nu fanns bara det här alternativet kvar.

Hon berättade att när de kom med honom till Akutavdelningen så nekades de att ta in honom och personalen vägrade att registrera hans närvaro, det var fullt, sade de. Tills de trollade fram 15, 000 Tshs (ca 75 kr), då kunde personalen tänka sig att registrera hans närvaro. Sedan betalade de för ett privat rum, men blev ändå placerade i allmänsalen (och här betyder det att det är folk överallt, golv, skrymslen, vrår, jag har sett det själv) och när de klagade så svarade sköterskan förnärmat att de kunde gå till ett privat sjukhus om de nu hade problem med deras och de verkade ju bada i pengar.

Efter ett dygn utan någon närmare vård, kontontroller eller medicinering så kontaktade de chefen för avdelningen (som de som tur var kände) och då blev det liv i luckan och nu har han både dropp och smärtstillande. Som man kollega sade; vi inser att han är döende, men vi vill att han skall få dö i frid, i lugn och ro, inte i smärta och total ignorans bland folk som skiter i honom. Skóterskorna tjurade eftersom de tyckte att familjen hade tjallat på dem.

I samma sal låg en man som dog igår. Han låg död i nästan tre timmar innan hans familj kom och upptäckte att han var död och larmade personalen och krävde att han skulle tas till bårhuset.

Jag vet att den svenska sjukvården inte är den bästa i alla lägen, att köerna är långa och att det finns många komplikationer. Men jag är tacksam över den, så oerhört tacksam.

Häromdagen så gnällde jag över att det skulle bli några rejäla strömavbrott längre fram, från och med i torsdags, men då fanns det i alla fall ordentligt med tid att förbereda sig. Dock kunde jag krasst konstatera att det tyvärr inte helt och hållet var rätt information när jag kom hem i går - och lägenheten låg i mörker. Som tur är så har vi en hel del stearinljus samt gasspis, så middag blev det.

Inspirerade av min trevliga kollega, så bestämde jag mig självklart för att laga hamburgare!

Den blev god!

Sedan försökte jag blogga lite med hjälp av mitt mobila modem och min laptop, men det gick sådär. Jaja, gå och lägga sig kl 21 är det väl inget fel på, eller hur?

Så kommer jag, i god tid till jobbet, glad efter en trevlig helg och peppad inför en ny vecka till jobbet, extra glad för att jag kom ihåg att göra en frukostmacka hemma och slipper köpa slabbiga och oljiga chapati eller mandazis på jobbet. Hälsar på min kollega, packar upp min smörgås och går för att koka te.

Min kollega stirrar med illa dåld skadeglädje på lådan med min smörgås och utbriser:

- HAMBURGARE, Emma?! Jag trodde att du försökte gå ner i vikt?! (skrattar överseende) Men VAD tänker du med?!

-Eh, det är en smörgås... försöker jag förklara, som dessutom är jätthungring och försöker minnas om jag någonsin har nämnt för kollegan något om vikt, eller om det är något han fabulerar ihop för att han har taskig humor. Jag röstar för det senare.

-Jahadu, skrattar han.

Taskmörtar är det sista jag behöver en tidig måndagsmorgon.

Men smörgåsen var jäkligt god, trots allt.

God morgon allihopa, hoppas att ni har en underbar start på den nya veckan!

Det har nu officiellt tillkännagjorts att perioden 19-26 Maj så kommer det att vara strikt ransonering av elen. Det vill säga, ca 16 timmars strömavbrott om dagen. Jag tror jag dör en liten smula... Och ber till Gud att det inte skall gälla ALLA bostadsområden, VARJE dag, men jag har en otäck känsla av att det är precis så det kommer att bli...

Jag har nämligen 3 event, 29e Maj, 4e Juni och 3e - 5e Juni, som jag behöver tyrcka material till; fliers, banners etc. och om det inte finns el i industriområdena om dagarna, då blir allt pissigt försenat. Och folk berättar inte att det blir det, utan istället så får man ringa 20 gånger om dagen och fråga om ens varor.

Dessutom, om det inte finns el så förstörs allt jag har i kylen/frysen, det blir svårt att sova om nätterna (varmt som fasiken) och man blir skrynklig - inget strykjärn att fixa kläderna med. Och när i katten skall jag hinna LÄSA?! Och skriva?! Det är egentligen största problemet...

Dock ser jag en sak som positivt - det var betydligt varmare i januari/februari hur det Stora Elkaoset härjade och det överlevde vi ju, och jag fick en massa läst och njöta av det också, så då borde vi klara det här! Men, myggen börjar komma nu, och som innehavare av ett icke helt tätt och isolerat hem så ser jag det som ett litet problem. Menmen, jag har ju haft malaria tidigare, det där borde jag ju överleva! Dessutom, skulle jag hamna på sjukhus den här gången så har jag en jäkla massa lästid!

Det här är Afrikas färger för mig;
Klarblå himmel
Kritvita hus
Lummigt grönt
Mörk, röd jord.

Slänger man sedan in lite vattenpussar, en sliten fotbollsplan samt en äldre Landcruiser
så är man kanske på TCC Club, DSM?

Tiggare, kåkstäder, Rolex, svält, torka, Toyota VX Landcruiser, parfymer, prostituerade, vattenbrist...alla delar vi samma stad, vilken av de olika kategorierna vi tillhör, men kontrasterna, speciellt inne i businessdelen av citykärnan, där glas- och stålkonstruktioner trängs med ambassader och banker, bara 300 meter längre ner längs Ali Hassan Mwinyi sover kollektivet av hemlösa kvinnor (och deras småbarn) tillsammans om nätterna, i mittengrenen av en av stadens mest trafikerade gator, för att inte riskera att bli utsatta för våld om nätterna.

Det hemska är att även om man ser det, så blir det lite blurrigt i kanterna efter ett tag. Man vänjer sig vid det som man trodde var omöjligt att vänja sig vid. Eller, inte vänjer sig, det svider till i hjärtat varje gång jag åker förbi...

Hittade inga bra exempel på de extrema kontrasterna  i Tanzania, men här kommer några från Uganda;

Uganda Millionaires

och

barnhemmet Våra Skitungar.

Sedan var det ju ett par dagar på Lions Konferans (Multiple District 411 Convention) i Arusha, vilket också var en hqrlig upplevelse - klimatet är superskönt och naturen är så vacker!

Busstationen i Tanga där vi påbörjade resan till Arusha.

Kände mig onekligen lite som Stig-Helmer när jag tog bild genom badrumsfönstret på hotellet, men vad fasiken, det är inte varje dag jag har en parktutsikt när jag tvager mig. Här är Mount Meru.

Det var den här vi besökte, om det var någon som undrade.

På kvällen efter prisutdelningen, innan galamiddagen.

Bästa sättet att fira på!

Jag älskar Arusha, skulle lungt kunna tänka mig att bo där om tillfällse skulle ges!

Vi hann med en hel del under dagarna i Mombasa, massor rent ut sagt, men alla trehundrafemtioelva bilderna är nog inte av något större intresse och jag glömde att ta med kameran/det var inte lämpligt att fotografera på en del ställen och tur är väl kanske det (annars hade det blivit plaskbilder från vattenrutchkanan och chockbilder från kenyanska nattklubbars dansföreställningar....). Men, här kommer lite i urval:

Vi besökte Fort Jesus, som byggdes i slutet av 1500-talet av portugiserna. I slutet av 1600-talet erövrades fortet av araberna, som höll det fram till sent 1700-tal då britterna invarderade och de hade det fram till självständigheten. Fortet användes både för förvaring av slavar och som fängelse. I deras Museum såg jag den här tallriken som har bärgats av dykare från ett skepp som sjönk i mitten av 1600-talet. Jag älskar museum och historia och blir alltid fänglsad av detaljer som den här. Vem var 'M'? Vem har gjort tallriken? För vem beställdes den? Vad var dess syfte? Tyvärr fanns det inga svar i montern.

Ett stycke levande historia, en ca 150 år gammal sköldpadda.

Dagen efter besökte vill Heller's Nature Park, ett gammalt gruvomrade som övergavs på 1960-talet och efter att ha skapat en massa problem för lokalbefolkningen (stillastående vatten som gav malariamyggen en massa plats att föröka sig på och utsläpp av en massa stendamm som orsakade sjukdomar i de närliggande byarna) så beslutade gruvföretaget att omvandla området till en ekopark under tidigt 1970-tal. I dag är hela området ett naturreservat med oerhörda mängder djur, fiskar, träd och växter.

Krokodil, okänd ålder.

På väg till Malindi (mindre stad norr om Mombasa, full av tjusiga villor tillhörande rika européer, vanligtvis italiernare) så passerade vi butiken Dancing Elephant som sålde bland annat gårdsprodukter.

På väg till Malindi svängde vi av och tog en drink nere vid stranden. Amazing, trots att det finns massor av läckra stränder här i DSM så är det alltid nägot speciellt när man är på en semesterstrand. Inte samma sak, liksom.

Kenyansk katt.

Älskar katter. Den här ser dock lite djävulsk ut, måste jag erkänna.

Sabaki Bridge

För några år sedan (5-6 skulle jag tro) så skedde här en olycka där en buss med 60+ passagerare krachade igenom räcket och ner i floden. Tydligen är den både djup, slammig och full av krokodiler och trots ett specialteam med dykare inkallade från Sydafrika så hittades inte bussen och inte en enda passagerare. Sedan dess säger lokalbefolkningen att Djävulen bor under den bron, vad skulle annars ha kunnat orsaka sådana hemskheter?

Lunch i centrala Mombasa.
En Irländsk Pub är alltid en Irländsk Pub, vare sig den ligger i London, Stockholm eller Mombasa.

Efter 5 nätter i Mombasa, 1 i Tanga och 4 i Arusha så anlände jag till DSM i natt, runt 02.15. Bussen  (privathyrd, tack och lov, då släpper de av alla passagerarna vid deras bostäder) var ca 5,5 timmar försenad efter problem med radiatorn (eller, vad heter det på svenska...?). Dock tillbringades största väntetiden på en resturang på rastplatsen i Segera, så det gick ingen nöd på oss. Stort minus: jag lämnade boken på bussen när den åkte på "en snabb koll på en verkstad, det tar bara 30 minuter". Den kom tillbaka efter lite mer än fyra timmar.... Borde ha lärt mig sådana saker vid det här laget!

Dock var det en fantastiskt utsikt, det är ju alltid något!

Utsikten från Segera Rastplats. Tafflig bild i jämföresle med verkligheten.

Nu har jag massor av tjatter att dela med mig av, så jag hoppas att era öron är ordentligt utvilade!

Så är det i alla fall när det regnar här, som om man har slagit på duchen på det högsta läget och sedan bara väntar.

Så har det varit i snart två timmar och jag fruktar att the flood from Hell kommer att komma och vi kommer ha svårt att komma hem i kväll på grund av att vi kommer att fastna med bilen i ett vattenfyllt hål någonstans.

Om det händer så kommer i alla fall roliga bilder upp på bloggen lite senare i dag eller i morgon.

On request;

Tanzanian lions, as seen in Selous Game Reserve in October 2008.

Selous Game Reserve September 2009

I do have pictures from 2007 and 2010, but I can't seem to find them right now.....

I dag, precis innan lunch, började det att regna. Ingen direkt chock, med tanke på att det är regnperiod här - men det har varit lite av en väntan i år. Några sporadiska surprise-regn sedan februari och knappt ett smack nu när det faktiskt SKA regna. Så det var skönt att väntan är över och att de äntligen har kommit.

När det regnar på riktigt här så är det som att stå i en dusch med rejält tryck i. Nu har det hållit på i ca 45 minuter och vattet ute på baksidan (som faktiskt är en betongplan), är nu så högt att det når en bra bit över fotknölarna. Förmodligen kommer det att ta en rejäl stund att ta sig hem i kväll, eftersom det alltid blir trafikkaos när det regnar alltför mycket.

Det här regnet triggar igång mina höstkänslor, så just nu är jag extremt sugen på trattkantareller och varm choklad... vilket tur att båda (tack vare finurlig hjälp!) finns att tillgå här nere!

Min söndag spende jag här. Jag hade förhoppningen om att träffa den här mannen där, men han var upptagen för tillfället, får försöka få till ett möte någon annan gång.

Jag är väldigt förtjust i hans Kipepeo Collection, men AfroGlam Collection är fantastisk den med. Du kan titta på dem här.