Emmas Bokhylla

...läst ut tegelstenen "Rivals" av Jilly Cooper och har huvudet fullt av mullvadar (mullvader?), jakthästar, whiskey och brunstiga, konstnärliga överklassbritter. Yummy.

 

 

Men. Lite innan Cooper läste jag "Flickan på kyrkogården" av Maria Gustavsdotter och trots att jag nästan har forlorat sinnet för fram och bak på grund av alla champangeorgier i Rupert Campbell-Black's regi så ligger den fortfarande kvar i bakhuvudet. Gustavsdotter, alltså. Jag skall bara ta mig i kragen och skriva om den, för den var himla bra. Stay Tuned.

Fråga bibliotikarien på dn.se.

Hur gör man för att bli författare?

You made my day!

 

 

Den här skylten passerar jag varje dag till och från jobbet.

My one stop shop?

Skulle inte tror att det blir det när det väl är klart. Anledningen är väl uppenbar...?

Som vanligt så slalomläser jag för tillfället ett par böcker, för tillfället bara två, men ändå.

 

Det är "Hypontisören" av Lars Kepler och "För herr Bachmanns broschyr" av Carl-Johan Vallgren som jag slirar runt med just nu.

 

Vallgren har länge varit en favorit och fram till rätt nyligen trodde jag att jag hade koll på hans utgivning, men för ca sex månader tog jag tag i det hela, rotade runt lite på internet, och det visade sig att så inte var fallet, det fanns ett flertal böcker som jag inte hade koll på (exakt alla fyra som gavs ut före den 'Dokument rörande spelaren Rubashov'som jag har läst, samt Bachmann - hoj, där flög min tanke om att jag hade koll på Vallgren rakt ut genom fönstret). Ergo, "För herr Bachmanns broschyr" och "Nomaderna" hamnade i min julklappssäck.

 

Och Bachmann är mycket intressant läsning, måste jag säga. För er som inte vet så handlar det om en svensk författare (Vallgren själv) som bor utomlands och som har kontaktats av en viss herr Bachmann i syftet att få ett bidrag till en broschyr om Sverige. Och svar får han, dock förmodligen inte riktigt som han har tänkt sig. Ett svidande svar över det kulturlösa, förfallna, lumpna folk som svenskarna faktiskt är, men på olika sätt har lyckats dölja för utlänningar. Jag har hunnit ca 25 sidor och skrattar bitvis så att jag nästan gråter, samt läser högt för min sambo som reagerar likadant. Oerhört underhållande, måste jag säga.

 

Dock väcker den frågor, intressanta frågor. Till exempel VEM är den kvinnliga litteraturkritikern på DN (eller möjligtvis Svenskan) som sågade Vallgrens bok 3, 4 och 5 (den sista på mitten av 90-talet) så totalt att hon får ett nidporträtt på ett flertal sidor och bland annat blir jämförd med en get? Någon som vet? I sådana fall får ni gärna dela med er och tillfredsställa min nyfikenhet!

 

 

Eftersom jag har haft det lite hysteriskt på sista tiden så har bloggen blivit lidande.
Tur att det finns text av mig på annat håll istället!

Från LitteraturMagazinet:

Författarpresentation av Malin Biller

och

Recension av 'Om någon vrålar i skogen' av Malin Biller.

Tur, eller hur?

Om ni ursäktar mig en liten stund, jag skall bara gå och nysa en sväng, strax tillbaka!

Det har varit en helvetesvecka med en inflammerad tand, förkylning, 9 timmars-möten, kollegor som har slutat, krockande besök från olika leverantörer samt mitt i allt ihop, Mycket Viktigt Möte med Lions.

Dock är det en sak som jag inte har kunnat missa, trots att jag knappt kollat vare sig mejlen eller Google Reader. Nämligen Jens Ganmans dissining av "Ja till Liv" av Liv Strömquist. Och jag baxnar lite.

Alltså, man får tycka vad man vill om böcker. Man får recensera hur man vill, det är också tillåtet. Man får göra ganska mycket i land med yttrandefrihet. Faktiskt. Men det betyder inte att man måste säga det, alternativt kan man nog få det man vill sagt på ett hyffast sätt utan att använda vissa ord. Jag antar att det var meningen att väcka uppmärksamhet, det är väl hela grejen. Men attans så barnsligt.

Hannah på One-way communication sade det sååå mycket bättre än mig, alltså så slutar jag här. Läs henne i stållet, det kan du göra här. Jag skall yla över min nylagade tand istället.

...läser jag 'Samtidigt på ett tak i Chinatown' av Ingrid Rudefors.

Jag tror att jag är kär. Och vill definitivt åka till New York så fort jag bara kan.

Det är ett ganska bra betyg innan man ens har hunnit läsa ut boken, eller vad säger ni?

...försöker jag mig på att läsa "Hypnotisören" av Lars Kepler, sisådär en halv evighet efter alla andra.

 

Hittils verkar den bra, förutom att jag insett att jag inte bör läsa obduktionsscener på tom mage innan frukost. Kunde ha slutat illa. Och jag som utan problem kan kolla på Dexter på full mage...

 

Det är Indokina, sent 30-tal och tidigt 40-tal. Vår huvudperson (hjältinna? Marguerite, I presume) är uppvuxen i Kambodja, Vietnam och södra Kina, dotter till franska kolonialister som på senare år har hamnat rejält på glid. Eller, rättare sagt, fadern har dött, moderna har flyttat runt med sina tre barn, investerat dåligt och förlorat sina pengar, och försörjer sig nu genom att arbeta som lärarinna. Dottern och den ynste sonen går i skolan, den äldre, den obehaglige och ansvarslöse, driver mest omkring i sus och dus.

 

Marguerite själv går på flickskola i Saigon, är 15,5 år och har börjat utmana den inskränkta världen med sin klädsel och sin sminkning, något som hennes stränga med mentalt instabila moder inte verkar registrera alternativt tillåter henne att göra, med tanken på vilka dörrar det kan öppna, och börjar bli medveten om sin egen sexualitet. På vägen tillbakak efter ett skollov, på färjan över Mekongfloden, träffar hon en ung, rik, kinesisk man som hon inleder en relation med.

 

Hon är inte säker på om hon älskar honom eller inte, hon vet bara att hon njuter något enormt av vad som händer i hans lägenhet som de tillsammans åker till varje kväll efter att han har plockat upp henne utanför skolan. Han verkar däremot förhäxad av henne, den magra, rödhåriga flickan, och tänker på henne, bara på henne.

 

Han stödjer familjen ekonomiskt, bjuder ut dem på fina middagar och tjusiga klubbar som de aldrig hade haft råd med själva, och trots det (eller på grund av?) så tilltalar de inte ens honom. Han är som en bit luft för den fattiga, snorkiga franska familjen som inte ens kan kan prata med honom av på grund av hans rikedom och deras fattigdom. Och det faktum att deras lilla syster har ihop det med honom. Och på grund av att han är en rik kines och de är fattiga fransmän. Det är bara för tjaskigt i deras ögon, men pengarna tar de gärna emot och talar aldrig om vad det är flickan gör ihop med honom, för nämner man det högt så blir det sanning.

 

Men han faller också handlöst för den franska flickan med det vackra håret, men när han ber sin far om lov att få gifta sig med henne så är det slutet på relationen och enkelbiljetter till Frankrike inhandlas på direkten.

 

Det här är en kort berättelse, bara runt 120 sidor, ändå är den otroligt fängslande och väcker en massa tankar hos mig. Framför allt tankar om klass och rasism, rädslan från de vita fattiglapparna som känner sig hotade av den rike, kinsiske unge mannen och som genom sitt vidriga beteende försöker hävda sin 'rätt' att vara härskare, kolonisatörer, överklass.

 

Jag tycker mig känna igen det, det där föraktet folk har som gör att de tror att hudfärg och pengar kan köpa allt och jag tycker mig ha sett det på ett antal klubbar och barer här i Dar es Salaam, även om det oftast är vita män som försöker framställa sig som de uppsatta, de rika och framgångsrika. De som insett att de automatiskt ingår i en särskild klass när de kommer till ett nytt, fattigt land där vit hudfärg automatiskt innebär rikedom och som spelar högt på det. Det är sjukt svinigt och jag har fått massor av exempel på det sedan jag kom hit. Både berättat för mig av andra och sett det med egna ögon. Berättelser om den trevlige forskaren som lånar en soffa hos någon och som drar hem prostituerade. Om den vanlige killen som helt plötsligt är en SuperStar och lovar sin nya tjej inte bara guld och gröna skogar, utan även bröllop, nytt liv och framgång. Om den gråe småbarnsfarsan som helt plötsligt inser att han kan få vem han vill och ser till att göra det, så fort tillfälle ges. Och i det flesta fallen så åker forskaren/svennebanankillen/småbarnsfarsan hem till vart-de-nu-än-kommer-ifrån och lämnar spillrorna kvar. Inte helt samma situation, men människoföraktet är i grund och botten det samma.

 

Ingen av de här karaktärerna är speciellt trevliga att ha och göra med, men kan vara svåra att upptäcka. Jäkligt mycket svårare än de franska kolonialisterna som i alla fall öppet visade sitt människorförakt öppet. I dag måste man gräven lite djupare i folks inre för att hitta det som luktar illa. Det säger egentligen inte mycket om människan, mer än att de flesta inte öppet skyltar med det, men det är fortfarande samma skit kvar på insidan.

 

Det bästa med boken?

Sista sidan, den gjorde mig inte besviken, en perfekt avslutning.

 

 

Så här lite efter Tjugondaknut tänkte jag berätta lite om mina julklappar.

Bättre sent än aldrig, eller hur?

 

 

 

 

Jag måste medge att jag är fantastiskt nöjd och oerhört glad och tacksam över alla fina presenter från mor, far, bröder, den ena med son och den andre med flickvän. Vilken underbar start på bok-året jag fick av er, TACK!

 

MEN, jag kommer också på att jag faktiskt missade att ta bilder av Siri av Lena Einhorn som jag fick av min fina svägerska och Game of Thrones-boxen som jag och sambon gav oss själva i gemensam julklapp. Tänka sig, det fanns ännu mer i gömmorna!

 

I går var vi lediga eftesom det var nationell helgdag har i Tanzania och jag njöt ordentligt och varierade dagen med att läsa, skriva och, som nyfrälst, titta på Dexter.

 

Och så hade jag tänkt ta lite bilder till bloggen, lite soliga, ljusa bilder som skulle påminna om att Tanzania har en strååålande sommar för tillfället. Och så lite bokinspirerade, såklart. Perfekta tillfället kom när Katti somnade på min datorväska där jag minuten innan hade lagt tre pockeböcker. Perfekt, söt, sovande misse+intressanta böcker=match made in heaven!

 

...om jag nu hade haft batterier kvar i kameran. Jag letade förbrilt efter sambons tills han kom på att han hade glömt den på jobbet. Så det blev varken retiga solbilder eller mysiga kattbilder.

 

Och det stora visionen blev inte ens en lite tummetott!

 

Underbaraclara bloggar om att hennes bok snart är klar och jag blir alldeles till mig i trasorna! Jag.Vill.Ha.

Av någon anledning är jag, som under de senaste åren knappt hunnit med/haft möjlighet att pyssla i hemmet (möblerad företagslägenhet som skall återlämnas i originalskick den dagen vi åker), fixa och dona, alldeles totalt fast vid Clara Lidström, UnderbaraClara. Jag finner henne och hennes blogg oerhört inspirerande, peppande, glad och full av tips. Hon (tillsammans med vistelsen i Afrika, en sund uppfostran och lite andra källor) har bidragit till att jag för första gången i mitt liv funderar på att starta eget inom en hyffast snar framtid och det är en enorm bedrift.

 

Jag kan inte sätta fingret på det men jag bara gillar henne! Ett år när jag kom hem och upptäckte att min mor, som tar han om min post, hade råkat slänga hennes Påsktidning och de var slut i lager så började jag nästan gråta. Men bara nästan.

 

 

Och nu så skall hon stå på Bokmässan i Göteborg till hösten! Jag hade redan bestämt mig för att om jag är i Sverige så MÅSTE jag dit och nu finns det ytterligare en anledning!

 

 

 

 

Jag läser alldeles för sällan facklitteratur och bestämde mig i höstas för att det var något som jag ville ändra på, att det var dags att söka efter intressant och välskriven facklitteratur som kunde hjälpa mig att vidga mina vyer och mata mitt ständigt ökande omvärldsintresse med bränsle som håller lågan levande. När jag då fick ett erbjudande om att läsa"Den Odödliga Henrietta Lacks" så var det ett gyllene tillfälle att återanknyta med facklitteraturen.

 

Jag hade tänkt skriva något kort och kärnfullt om boken, men eftersom jag tycker att den återknyter till dagens samhälle och hur det har utvecklats på ett väldigt intressant sätt, så tänker jag tillåta mig att brodera ut lite, nu när jag ändå har en chans till det. Det blir nog lite spretigt, men i dag får det bli som så.

 

Men först, bakgrunden:

Henrietta Lacks föddes 1920 i delstaten Maryland i USA. Hon är fattig och svart i en tid då segregeringen håller landet i rejäla, fasta klor och växer upp i det lilla samhället Clover hemma hos sin morfar. Får tidigt barn med sin kusin som hon sedemera gifter sig med och när han får jobb inne i Baltimore så följer hon och barnen (för det blir fem barn till slut) med. Några månader efter att hon har fött sitt femte och sista barn,  känner hon att hon har en knöl i underlivet och går till John Hopkins Hospital's gratisklinik för svarta och det konstateras att hon har en cancertumör i livmodern. Hon får behandling för den, men dör trots det. Vad läkarna inte berättar, och vid den tiden är det inte heller olagligt, är att de tar cellprover från hennes cancertumör innan hon dör och lämnar dem vidare till forskaren George Gey, som genom dem blir den förste att lyckas med att odla mänskliga celler.

 

Detta är starten på något som revolutionerar forskningen då man helt plötsligt har tillgång till mänskliga celler som inte vill något annat än att dela sig igen och igen. Vaccin och mediciner som tidigare varit utom räckhåll blir nu framtagna av HeLa, som cellen döps till. Om man jämför forskarvärlden med Showbiz så är HeLa Madonna/MJ/Britney/Timberlake i ett, A SuperStar, helt enkelt. HeLa utvecklas efter ett par år till en miljardindustri och flygs världen över för forskningen. Men det är även starten på Lacks-barnen nya liv, utan sin mor, som blir betydligt mer komplicerat utan henne, vilket resulterar i att det blir hårdare, våldsammare, kärlekslösare och fattigt. Och de vet inget om HeLas famgångar i världen och ingen tänker ens på att berätta för dem och de får till slut reda på cellernas existens genom av en slump, mer än tjugo år efter hennes död. Familjen kan inte riktigt greppa vad exakt de här cellerna innebär, vilket leder till stor oro, en oro som kommer att följa dem fram till bokens tryckning (och kanske fortsätter, vad vet jag?). Tankar kring vad kloning, mutation och forskning egentligen innebär, och var deras mor finns i allt det här är ständigt närvarande och ångest, skräck och nyfikenhet blandas med harmen över att ingen egentligen tar sig tid för att förklara vad allt detta egentligen innebär, hur en cell fungerar etc., vilket spär på familjen osäkerhet.

 

Genom boken får läsaren följa HeLas utveckling (och vilka framsteg som den bidrar till, så som poliovaccinet), parallellt med familjen Lacks strävsamma liv samt hur författaren fattade intresse för kvinnan bakom HeLa och om hur hon kämpade för att vinna familjens förtroende för att kunna skriva boken. Vilket inte är helt lätt, eftersom familjen Lacks, med rätta, är oerhört misstänksamma (nej, det är fel ord, paranoida är nog mer rätt) mot alla som ställer frågor om deras mor. Och i och med den här blandingen så matas både mitt intresse för facklitteratur, eftersom det är mycket välskrivet och lättförståeligt för även om jag känner igen mycket av termer, tankesätt etc från gymnasiet så var det länge sedan och det är oerhört intressant att återkoppla till den kunskapen och utvidga den, men även mitt intresse för det mänskliga. För det är en mycket mänsklig berättelse Skloot har skrivit. Om människoöden i dåtidens och nutidens USA.

 

Det är ett ytterst segregerat samhället som blir synligt i berättelsen, då som nu. Familjen Lacks lever fortfarande i fattigdom, med de problem som tillkommer så som alkoholism, våld, drogmissbruk. Och berättelsen om vad som händer med den som är fattig och svart i USA återupprepar sig. Visserligen har raslagarna avskaffats och segregeringen i bussar, på sjukhus och i skolan finns inte längre där, men samtidigt så är de till stor del kvar på samma ställe som tidigare. Jag skulle bra gärna vilja veta vad den amerikanska staten har investerat för att få bort de klassklyftor som segregeringen, och innan dess, slaveriet, skapade. Hur lätt är det att gräva sig upp ur ett djupt hål på egen hand? Inte lätt alls, särskilt inte om det är ett hål som staten har byggt under hundratals år för att knuffa ned dig i.

 

Många av frågorna som väcks av familjen kan verka skrattretande för någon som har gått i det svenska skolsystemet och i alla fall fick Naturkunskap fram till 9e klass och har all den kunskap och kritiskt tänkande som krävs för att reflektera över celler och celldelning, men om man tänker sig att man har problem med hörseln och egentligen inte hör vad läraren säger, blivit brutalt uppfostrad att lyssna, inte tala, har en styvmamma som misshandlar, en kusin som upprepade gänger försöker våldta en och en frånvarande far som aldrig griper in och försvarar en samt aldrig har studerat Naturkunskap, då är det inte lätt att kunna ta till sig dylika ämnen, att ens greppa dem.  Och barnens förståelse för vad som egentligen har hänt, det tar tiotals år av spekulationer  om olika möjliga händelser som har lett fram till att cellerna lever världen över. Och vad menas egentligen med 'lever'? Lever Henrietta i cellerna? Lider hon genom det? Är det HON som lever? Frågorna är många och komplicerade. De har inte ens sett dem med egna ögon, och det krävs att Skloot själv ordnar ett möte med en forskare för att de skall få möjlighet att få göra det och genom det kunna bygga en egen föståelse för hur det fungerar. Kanske har det funnits tillfällen tidigare, kanske inte, men det är först då det verklgien blir av.

 

Skloot har kommit familjen och dess historia mycket nära och utan att vara sentimental eller på något sätt bli nedlåtande så berättar hon både om cellernas bidrag till den vetenskapliga utvecklingen och familjens resa från då till nu. För mig var det en gripande upplevelse och skriven på ett annorlunda sätt, vilket gjorde att jag kunde ta till mig berättelse och reflektera mycket över vad som egentligen berättades. En berättelse om hur ett samhälle som både var oerhört grymt samtidigt kunde vara fruktansvärt naivt har utvecklats till att ge mer frihet till sina medborgare, samtidigt som cynismen har gripit sina klor i mycket. Här tänker jag mest på skillnaderna i rassegregeringen och forskningssamhället. Förut var raslagarna hårda och obegripliga och forskarsamhället naivt och godtroget (bland annat så delade Gey på Johan Hopkins Hospital glatt ut gratis celler till alla som ville ha), nu är, tack och lov, raslagarna i alla fall borta och alla individer är fira, men den medicinska forskningen och utvecklingen har gått åt andra hållet, i dag drivs den mest av vinstorienterade organisationer som fokuserar på pengarna de kan tjäna och fokuserar sin forskning efter det (jag säger bara 'malaria', det hade kunnat botas för länge sedan enligt en mycket engagerad lärare jag hade för länge sedan, men vinsterna är mindre än om man forskar på västvärldens sjukdomar, ergo de flesta företag väljer att lägga sina pengar där). En mycket intressant notering, komplexiteten i ett samhälle som ständigt utecklas, ibland till det bättre, ibland till det sämre.

 

Ett problem som familjen själva funderade mycket över, och det kan jag verkligen förstå, är det faktum att HeLa har gjort vissa företag till mångmiljonindustrier, samtidigt som familjen inte ens har rad med sjukförsäkringar och vissa av dem bitvis inte ens boende. Jag har funderat över hur man löser en sådan situation, och det är verkligen inte enkelt. På 50-talet tillfrågades inte någon om det var okej att deras vävnader togs från dem och eventuella vinster informerades de aldrig om, det fanns inte på det sättet på den tiden. I dagens samhälle däremot är det orimligt att vinstdrivande företag skall kunna tjäna pengar på andra människor utan att betala för det. Det är snårigt och i princip omöjligt att förstå. Därför blev jag extra glad när jag läste att Rebecca Skloot har upprättat The Henrietta Lacks Foundation, dit delar av vinsten går till en fond till förmån för HeLa-släktingarna. Genom stipendium stödjer den utbildning, hälsovård och dylikt som familjen aldrig annars skulle ha råd med, och försöker på något sätt kompensera för alla de pengar som hamnade i någon annans ficka. Nu tror inte jag att Rebecca Skloot är godheten själv och gjorde det här helt utan vinstintresse (och efter allt jobb med att skriva boken så tycker jag också att hon förtjänar en engen vinst, vilket hon förmodligen har fått genom bokens enorma framgångar), men samtidigt är det verkligen en god gest till familjer som aldrig annars skulle ha fått något alls från pengarna som HeLa genererar.

 

Slutligen, en enkel kommentar, som jag, trots att det är januari står helhjärtat bakom;

Skall du bara läsa en faktabok i år, låt det bli "Den Odödliga Henrietta Lacks" av Rebecca Skloot.

 

 

 

Vill du veta mer om The Henrietta Lacks Foundation så kan du göra det här.

 

Bookis har också läst boken, läs recensionen här.

Ser att DN har en intervju med Karin Isberg som är aktuell med en ny bok - "Deprimerande enkelt". Jag har tidigare intervjuat Karin för Gazets räkning, då skulle hon precis ge ut sin debut, "Nakendiscot". Jag har redan fått Karins nya bok och ser fram emot att sätta tänderna i den ordentligt!

Mind the Book påminde mig om  de där sista skälvande minuterna man är kvar i Sverige, precis innan man skall åka utomlands på obestämd tid. När jag går de sista rundorna på Arlanda, oftast precis efter butikerna har öppnat och jag har fått ett traditionellt glas bubbel och precis innan jag hivar upp allt mitt bagage och stampar vidare mot min gate för att inte sätta min fot i Svea Rike på GudVetHurLänge.

 

Då går man alltid in på Pocketshop. Pocketshop har nästan allt. Och definitivt allt som har kommit ut det senaste året. Tillgängligt. Precis framför näsan. Och du har redan myglat igenom ditt handbagage och det är inte en jävel som kommer att klämma på det igen innan du landar på Julius Nyerere International Airport (och kanske inte ens då). Så det är fritt fram att härja loss fram tills dess att plånboken mår lite illa och väskan ett par kilo tyngre.

 

Så brukar det i alla fall vara. Varje gång, till och med.
Men inte den här gången. Den här gången hade jag några veckor innan jul fått tre stora lädor med böcker från en svensk som flyttade tillbaka till Sverige och jag fick behålla så många jag ville om jag bara minimerade intaget från andra håll. Ergo, jag offrade Pocketshop. Där och då gick det lätt, men när jag stod där på Pocketshop och var ståndaktig, då ångrade jag mig. Mycket.

 

 

Det är alltid en massa längtan efter böcker som kommer ut, vinter, vår, sommar som höst. Det spelar egentligen ingen roll vilken årstid det är, det finns alltid något nytt på hyllorna som är extra intressant och som man nästan längtar ihjäl sig över. Dock har jag märkt att det faktum att jag bor på andra sidan klotet (nåja, nästan) så är det en hel del som jag missar i mediebruset, vilket har gjort att jag för tillfället har lite dålig koll på exakt vad som strömmar in i bokfloden, men en sak har jag lagt märke till och finner oerhört intressant, nämligen "Felicia försvann" av Felicia Feldt dotter till det så kallade uppfostringsoraklet och författaren till "Barnaboken", Anna Wahlgren. Hennes bok kritiserar tydligen hennes uppväxt något enormt, till och med berättas det om fysisk och psykiskt misshandel.

 

Jag har inga egna barn, jag har inte läst "Barnaboken" och har egentligen ingen uppfattning om den (dock har jag tagit del av en hel del kritik i media om den), men det är alltid intressant när någon som har försörjt sig de senaste 40? 50? åren på att tala om för andra människor om hur de skall uppfostra sina barn blir kritiserade av sina egna. det kanske säger en del om hennes metoder?

 

Vet inte, just sayin'!

 

Läs mer om boken på Litteraturmagazinet och om Anna Wahlgrens reaktion på Aftonbladet!

Tja, då var man tillbaka i vardagen, sitter och läser säljargument för South Africa Business Forecast Report på mejlen och nallar av den enorma hög av ischoklad som jag tog med mig till mina kollegor.

Även om det är fantastiskt att vara hemma så är det också fantastiskt att vara tillbaka. I mitten av Februari har jag varit här i fyra år, kan ni tänka er? Tiden går sjukt fort...

 

... att inte tänker likadant som en själv när det gäller böcker och ägandet av dessa.

Personligen vill jag ha alla mina böcker omkring mig, nqra, och planerar ett framtida bibliotek där jag kan sitta om mysa med dem alla.

 

Andra tänker inte likadant, jag måste komma ihåg det. Och lära mig att utnyttja den situationen. Ordentligt.

 

Exempel:

Vi står i kön till gaten till flyget från Amsterdam till Dar es Salaam. Precis intill i kön står två damer och den ena läser en bok, en chick-litt av omslaget att dömma. Jag försöker kika titeln men kan inte riktigt avgöra vad det är.

När vi senare går förbi sittplatserna vid utgången så ligger boken där, alldeles ensam och övergiven. Eftersom jag har händerna fulla så ber jag min sambo plocka upp den och vi tänker ta med den tills jag inser att det är precis utanför toaletterna och att det äldre damen förmodligen har lagt den där medans hon är där inne. Ve och fasa! 
-Lämna den! utbrister jag och sambon tittar förvånat på mig.
Vi hastar vidare och sambon frågar förvånat över varför boken inte fick följa med oss. När jag förklarar så himlar han med ögonen och utbrister;
-Men du, förstår du inte att den låg där för att hon inte ville ha den längre och vem som helst fick ta den?
Då ville jag springa tillbaka och hämta den på direkten, men det var för sent, vi var redan inne i planet och ajg grämde mig som tusan.
Sambons kommentar var enkel:
-Se det som att den kom någon annan till godo, någon som inte har lika måna böcker som du har....
Så kan man också se på saken, eller hur?

 

I stället läste jag "Den odödliga Henrietta Lacks" av Rebecca Skloot på planet och nu är jag helt fast i den, en liknande vetenskaplig bok har jag inte kommit över på mycket länge. Den okända chick-litten får ursäkta, jag tror verkligen inte att den kan matcha den här!

 

 

Målet med läsningen för 2011 var att nå 100 lästa böcker och jag bestämde mig för att det skulle ske utan stress och press, utan att jäkta och utan att ge avkall på sociala aktiviteter, och det tycker jag att jag har lyckats bra med. Ändå nådde jag (nästan) mitt mål och det känns himla bra.

 

Har ännu inte bestämt mig för målet för 2012 skall vara. 100+? Eller ett visst antal tegelstenar?

Har ni några förslag?

 

 

2011

JANUARI

1 Offerrit av Johannes Källström
2 Katitzi av Katarina Taikon
3 Utlänningar av Theodor Kallifatides
4 Prey av Rachel Vincent
5 Shift av Rachel Vincent
6 Alpha av Rachel Vincent
7 Finns inte på kartan av Carin Hjulström
8 Erotiska noveller av Birgitta Stenberg
9 Livslinjer av Nancy Huston (Prix Femina Läsutmaning 1)
10 Vickis vintage butik av Isabel Wolff
11 Alfahannen av Katarina Wennstam
12 En vandring i solen av Stig Claesson
13 Igelkottens elegans av Muriel Barbery

 

FEBRUARI
14 Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter
15 Frostnätter av Arnaldur Indridason
16 How I taught my grandmother to read and other stories av Sudha Murty
17 Skynda att älska av Alex Schulman
18 Utrensning av Sofi Oksanen (Prix Femina Läsutmaning 2)
19 Snabba Cash av Jens Lapidus
20 Skulden av Jodi Picoult

 

MARS

21 Livläkarens besök av Per Olov Enquist
22 Body and soul av Jade Williams
23 City of Bones av Cassandra Clare
24The Bad Book Affair av Ian Sansom
25 Balzac and the Little Chinese Seamstress av Daj Sijie (Prix Femina Läsutmaning 3)
26 Vredens tid av Stefan Tegenfalk
27 Nirvanaprojektet av Stefan Tegenfalk
28 The Voyage of the Dawn Treader av C.S. Lewis
29 The Last of the Red-Hot Vampires av Katie MacAlister

APRIL

30 Charlotte’s webb av E.B. White
31 Jag ska ta dig dit av Joyce Carol Oates (Prix Femina Läsutmaning 4)
32 Unseen Academicals av Terry Pratchett
33 Undead and Unemployed av MaryJanice Davidson
34 The girl most likely to… av Susan Donovan
35 The Farmer needs a Wife av Janet Gover

MAJ
36 En Hondjävuls liv och lustar av Fay Weldon
37 hush, hush av Becca Fitzpatrick
38 Falling out of Fashion av Karen Yampolsky
39 Trashed av Alison Gaylin
40 Dogs and Goddesses av Jennifer Cruise/Anne Stuart/Lani Diane Rich
41 See Jane Score av Rachel Gibson
42 Auto da Fay av Fay Weldon
43 Bröllopsboken av Magdalena Ribbing
44 Foreign Affairs av Alison Lurie (Prix Femina Läsutmaning 5)

 

JUNI
45 Small Gods av Terry Pratchett
46 Bara vanligt vatten av Kajsa Ingmarsson
47 Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi
48 The Man Who Made Husbands Jealous av Jilly Cooper
49 The Solitaire Mystery av Jostein Gaarder

JULI

50  ”The Hat Shop on the Corner” av Marita Conlon-McKenna
51 “ Disobedience” av Naomi Alderman
52 “The Camel Bookmobile” av Masha Hamilton
53  “The Cat in the Hat” av Dr. Seuss
54 “I die, but the memory lives on” av Henning Mankell
55 “Take a chance” av Sarah Webb
56 “Praxis” av Fay Weldon

 

AUGUSTI

57 “Våldtäkt & Romantik” av Katrine Kielos
58 ”Postern of Fate” av Agatha Christie
59 ”Third Girl” av Agatha Christie
60 ”Islam, brudar och paljetter” av Ingmarie Froman
61 ”Timmen mellan hund och varg” av Silke Scheuermann
62 ”The Tales of Beedle the Bard” av J.K. Rowling
63 ”Undead and Unappreciated” av MaryJanice Davidson
64 “Dead in the Family” av Charleine Harris
65 “Solbarnet” av Monika Häägg
66 “Hitta vilse” av Carin Hjulström
67 ”Baddaren” av Emma Hamberg
68 ”Sommardöden” av Mons Kallentoft
69 ”Svenska Kulter” av Anders Fager
70 ”The Quarry” av Daniel Huws

 

SEPTEMBER

71 ”Mörkersikt” av Johannes Källström
72 ”Hummelhonung” av Torgny Lindgren (Prix Femina Läsutmaning 6)
73 ”Treeland The Land of Laughter” av Mkama Mwijarubi
74 ”Bränt barn söker sig till elden” av Cordelia Edvardson
75 ”Rapture” av Susan Minot (Prix Femina Läsutmaning 7)
76 ”Venus Rising” av Flora Speer
77 ”Fallet med de försvunna böckerna” av Ian Sansom

 

OKTOBER 2011
78 The Sittaford Mystery av Agatha Christie
79 Victory a story of a young boy av den Rwandiska författaren Barassa
80 Den felande länken av Stefan Tegenfalk
81 After the funeral av Agatha Christie

NOVEMBER
82 Free love and other stories av Ali Smith
83 The Blue Notebook av James A. Levine
84 Divine Providence av S.Ndunguru
85 Eldfödd av Stephen King
86 Flickan under gatan av Roslund & Hellström
87 I farozonen av Sally Beauman
88 Blinda solrosor av Alberto Méndez
89 Underdog av Torbjörn Flygt

DECEMBER
90 Vi har redan sagt hej då av Daniel Åberg
91 Women &Ghosts av Alison Lurie
92 The Wonderful Surgeon and other poems av Charles Mloka
93 Kär Lek? av Malin Johansson
94 In the belly of dar es salaam av Elieshi Lema
95 Yacoubians hus av Alaa Al-Aswany
96 Om någon vrålar i skogen av Malin Biller
97 Maran av Lina Neidestam
98 Älskaren av Marguerite Duras
99 Undead and Unreturnable av MaryJanice Davidson

+ halva Undead and unpopular av MaryJanice Davidson