Emmas Bokhylla

I nästa vecka åker jag på jobbresa i fem nätter. Visserligen brukar det inte bli så mycket lästid, men något brukar ju alltid slinka ner.

 

Så, nu kommer den stora frågan, vad skall jag läspacka...?

Det blir alltid för mycket eller för lite!

 

 

 

Jag har ju en massa drömmar om att driva bokhandel, starta bokfölag, bli författare, starta kulturföreningar och Gud vet vad. Massor av dem och bland odlar jag dem hårt, ibland låter jag dem ligga i träda ett par år för att sedan plocka fram dem och damma av dem när det passar (vissa av er kanske minns att jag hade vilda, galna bokhandlardrömmar för ett tag sedan) eller när det är möjligt att förverkliga dem.

 

Debutantbloggen skriver om kostnader vid egenutgivning av böcker och det fick mig att fundera lite. Över hur mycket pengar man borde (måste?) ha för att starta bokförlag, vad man måste tänka på, hur man marknadsför sig etc.

 

Så gnuggar jag mina drömknölar lite och drömmer om att ha ett alldeles eget bokförlag, gärna ett som ger ut mycket afrikanska och asiatiska författare, gärna debutanter. Eller, vad fasiken, ett som ger ut sådant som jag tycker att omvärlden skall läsa!

I bland gör jag saker som jag vet att jag inte borde göra, bara för att jag tillfälligt får lust för det. Som att äta choklad till frukost en söndag. Oftast inga allvarliga saker, inget som får konsekvenser i alla fall. Nu kanske man kan argumentera om att choklad till frukost får konsekvenser i det långa loppet, men let's not talk about that, oki?

 

I går gjorde jag i alla fall något dumt, som jag nu får lida för hela dagen.

 

I går läste jag nämligen Alison Luries "Foregin Affairs" och det är en riktig pärla! Jag var helt fast och ville inte sluta, men klockan började bli mycket och jag insåg att jag nog var tvungen att sitta till halv tre-tre för att läsa ut den, vilekt inte riktigt är möjligt när det är arbetsdagar. Men jag ville så gärna veta om det blev som jag ville att det skulle bli.

 

Så jag begick dödssynden och kikade på sista sidan. Alltså, bara kikade lite, läste inte. Inte mycket, i alla fall.

 

Men, tillräckligt för att få reda på en del otrevligheter ("VAD? Så kan det ju inte sluta?!") och förstöra en del nattsömn samt ha det i bakhuvudet hela dagen i dag. Skit också.

 

Men som sagt, vissa straffar Gud på direkten...

 

 

Läser på DN.se att det enda Jane Austen-manuskript som fortfarande finns i privat ägo kommer att säljas på auktion 14 juli. Nu är det visserligen ett opublicerat verk från 1804 som aldrig ens blev färdigt. Men ändå.

 

Jag blir alltid lika till mig i trasorna när originalmanuskript kommer ut på marknaden, det får mig att tänka på alla böcker jag har läst och filmer jag har sett där huvudpersonerna letar efter allt från Jesu sista ord till Shakepears  gömda verk, Herman Melvilles borttappade manuskript eller varför inte Tempelriddarnas Andra Bibel. Älskar sådant, underbart, jag slukar det oftast, men en liten nedtryckt längtan om att bli arkeolog och äventyrare som Indy Jones är nog anledningen till att jag är så galen i sådana berättelser (fast jag skulle nog dö i första scenen, vad heter det, disposable characters? Ce moi!). Jag kan bli alldeles till mig bara över en tidningsnotis om att en tavla av en känd konstnär har hittats på en gammal vind....

 

Så egentligen är jag nog mer intresserad av om manuskriptet har flutit fram på något mystiskt sätt, eller om det är Janes släkt som suttit på det i 207 år och nu behöver tillskott i kassan.

Amelia har en artikel om Pia på Printz Publishing som gjorde mig väldigt glad.

 

Varför då, kanske ni undrar. Nej, jag känner inte Pia, jag har aldrig läst några av Printz Publishing's böcker och jag fiskar inte jobb (eller, vänta lite... Hallå, Pia?!).

 

Utan bara för att den gör mig glad, den artikeln, och det kan vara värt en hel del ibland. För att det är lite av en framgångssaga - ett nytt förlag som får en stor hit med första boken. För att jag ocksa skulle vilja starta bokförlag en dag och det skulle vara underbart om det blir en lika stor hit!

 

 

...av de 8 böcker som jag köpte på Nakumatt i Mombasa är nu lästa.

 

Alla var lättsmält chicklitt med enda syfte att få upp mitt lästempo och skaka mig lite ur min lässvacka innan den blev alldeles för djup. Jag kan väl lungt säga att de lyckades!

 

 

Hur var det nu egentligen? Sambon sade att det låg minst en hyllmeter på golvet i vardagsrummet och jag satte emot och menade att det var närmare 1 1/2. Det kom en förfrågan på bild, så att ni kan avgöra själva, och här är den. Eftersom jag faktiskt hade städat upp högarna, så välte jag nu ut dem igen, för att kunna ge en god bild av kaoset.

 

 

Så, vad tror ni?

1 hyllmeter eller närmare 1 1/2?

 

Jag tog bilden mitt under strömavbrottet och Sambon, som befann sig i ett annat rum, trodde att blixten var indikationer på att elen skulle komma tillbaka...Stackarn, det gjorde det inte förens cirka 4 timmar senare....

 

 

Nu har jag precis mejlat släkten i Norge och grattat på 17e Maj och tänkte sätta mig och skriva några rader om norska författare.

 

Men där tog det tvärstopp. Den enda jag kan komma på just nu är Margit Sandemo, som jag visserligen har läst mer än 50 böcker av, men jag VET ju att det finns en massa andra bra, fantastiska norska författare.

 

Hjälp mig, ge mig lite tips på amazing litteratur från Norge!

 

Jag har precis läst klart roliga "Trashed" av Alison Gaylin och googlade henne snabbt för att ta reda på mer om hennes andra böcker. Och sprang på hennes skitfula hemsida, som inte verkar vara uppdaterad sedan 2008 (får man göra så? Jag blev så besviken, jag vill ju veta MER!).  Blev besviken på dess upplägg, den var inte lockande för fem öre... Brr, och de tidigare utgåvorna av hennes böcker har riiiktigt sliskiga framsidor, inte alls så som de chica, tecknade som finns nu.

 

Hittade dessutom hennes insomnade blogg, där hon var verksam fram till 2010, men inga länkar till vart man kan hitta henne nu för tiden. Sökte henne dessutom på Wikipedia och upptäckte att hon inte hade någon artikel där.

 

Måste jag blir typ Lisbeth Salander för att få reda på om hon har någon mer bok på G?

Nu när jag ändå är inne på det där med att ogilla vissa böcker (vi kan väl komma överens om att "hata" är ett alldeles för starkt ord?) så måste jag tipsa om att Sanna på Och solen har sin gång har tema just nu, med  "Klassiker Som Jag Ogillar"! Sjuk kul och bra skrivet! Hon har bloggat om Möss och människor, 1984 och Borta med vinden och det är oerhört roligt att diskutera de olika böckerna.

 

Överlag så tycker jag att just Klassiker är något som ofta väcker oerhört starka känslor hos folk, vare sig man gillar eller ogillar dem. Gillar man dem skall man hylla som fasiken, ogillar man är det öppet för andra att dissa ens åsikter som fasiken ("hallååå, X miljoner människor i X antal år, KAN INTE har fel, det är du som ÄR fel"etc.).

 

Men diskussionen hos Sanna är inte alls sådan och det är befriande! Dessutom är jag extra glad, för jag, som alltid tänkt att jag inte har så mycket att komma med när det gäller just klassiker, har faktiskt läst alla tre böckerna. Jag kanske inte är så obildad inom just det området som jag tror?

...läser jag;

"Trashed" av Alison Gaylin

Om Simone som drar till L.A. för journalistjobb och hamnar på den sliskigaste blaskan i hela USA. Saker och ting drar ihop sig när hon börjar rota i en ex-stjärnas sopor efter henne självmord...Verar lovande!



"auto da Fay" av Fay Weldon

Såklart, jag är inte klar ännu. Men shit, Fay är typ bara 7-8 år och hela henne familj är kaos. Morfar lämnar mormor när han gör sin älskarinna gravid. Moster har legat med sin morbror, blivit galen och inspärrat på mentalsjukhus samt dött där. Pappa drar runt med olika kvinnor i all oändlighet tills mamma en dag gör likadant, då överger han familjen totalt. Oookej, things can only get better, är allt jag säger.

I dag skall jag jaga, jag har förberett mig i flera dagar och hoppas på fint resultat! Det är avgörande för min närmaste framtid hur jaken bilr....


Nej, jag skall inte betala en massa dyra pengar och springa omkring i Selous för att jaga antilop eller buffel (nu skall jag inte säga så mycket om det, för trots att jag inte gillar det så tjänar parkerna en massa pengar på köpejakt, som faktiskt går till att bevara den, främst till att betala de kringliggande byarna så att de inte bedriver svedjejordbruk på parkens marker för att överleva) utan jag skall ägna mig åt Cityjakt i dag. Det är två saker som skall snokas rätt på och fångas in, båda av stor vikt.


1) Reservdelar till bilen. Det är akut, annars kommer lagren att förstöras och då blir det dyrt på riktigt.
2) En ny Prix Femina-bok, mitt lager är slut!


Jag har förberett mig med lista över reservdelar och jag vet precis vart butiken som förhoppnigsvis har alla delarna ligger (i Kariakoo, trafiken är ett helete där, speciellt om jag måste ge mig ut till andra butiker och leta....). Jag har även sammanställt (nåja, copy-pastat från Wikipedia) en lista över alla pristagare av Prix Femina som jag skall bege mig till A Novel Idea med. Borde funka att hitta något, kan inte tänka mig annars.


Och allt måste gå relativt kvickt efter jobbet, skall till sömmerskan i kväll.


Wish me good huntingluck!

När jag besökte Arusha förra helgen så besökte jag självklart också Bokhandlaren i Arusha, för att införskaffa lite läsning. Dock upptäckte jag att den vänlige gamle enarmade mannen inte längre rådde om ståndet (sjuk?), det var en yngre man där, fortfarande vänlig, dock.

 

Hittade inte så mycket som jag hade önskat och i och med de höjda priserna så fick bara en bok följa med mig - det blev Kajsa Ingmarssons "Bara vantligt vatten". Har inte läst henne på en helv evighet, tänkte att jag skulle ge henne en chans igen.

 

Någon där ute som har läst henne? Vad tyckte ni?

 

Breakfast Book Club har ett riktig intressant pågående team - om Kosten att Bokblogga. Senaste delen handlar om tips för bokbloggare om hur man kan välja att förhålla sig till recensionsexemplar, böcker som man får gratis, från förlagen.


Det har ju varit en del diskussioner om just det på sista tiden, jag har själv skrivit om min policy i omgångar, så det känns som ett ständigt aktuellt ämne och jag håller med om det som skrivs i inlägget, lband annat om att man inte måste gilla en bok bara för att man har fått den gratis. Hela inlägget kan du hitta här!

Fick direkt nu på morgonen ett länktips från Calliope Books som jag tror gjorde min dag lite (eller rejält mycket!) lättare - länken till Writers and Kitties!

 

Jag är nämligen också oerhört förtjust i katter, och kombinationen katter & författare blir ju då i det närmaste oslagbar!

 

 

Mitt eget yrväder Katti (med minst tio tusen smeknamn, såklart!).

Jag är, som många av er kanske inte vet, inte speciellt förtjust i e-böcker, utan föredrar alltid pappersexemplar. Har dessutom varit ytterst skeptisk till att prova e-boken med devisen "jag vill ha mina papper!". Men, sedan har jag tänkt lite. På miljön, bland annat. Och på att man måste prova nya saker, för tänk om man gillar dem jättemycket?

 

Så när jag fick ett erbjudande om att läsa en bok i e-bok format eller i pappersformat så bestämde jag mig för att ge det ett chans, det här med e-bok alltså. Det är inte bra att vara en bakåtsträvare, i alla fall inte om man inte vet vad man talar om!

 

Jag fick den bums från förlaget, men måste dock vänta lite innan jag börjar läsa den - åker nämligen bort över påsk och har varken dator eller läsaplatta på min resa.

 

 

...och hur lätt man glömmer bort!

 

Som nu när jag gick igenom bloggen inför födelsedagen så återupptäckte jag min egen blogg. Så mycket jag själv har skrivit som jag knappt minns ordentligt. Många gånger tänkte jag 'shit, hur kunde jag komma på det, det var ju rätt kul/bra/intressant!', vilket kändes härligt. Okej, ganska många gånger tänkte jag ofta 'oj, det där var ju lite småtrist skrivet', men vi har alla våra toppar och dalar.

 

Och det här påminner mig om hur dåligt jag faktiskt minns en del av böckerna jag har läst. Oftast så minns jag att jag har läst dem (i alla fall om jag ser omslagt) och kanske lite om handlingen, men inte mycket mer. I efterhand så minns man bara höjdpunkterna, som när jag läste "Sleep, Pale Sister" av Joanne Harris på en båt på Mekongfloden i Laos 2005, det minns jag knivskarpt, men jag har ingen aning aning om vilken bok jag läste efteråt, det är helt blankt.

 

Jag önskar verkligen att jag hade börjat bokbloggat eller i alla fall fört läsdagbok för en halv evighet sedan. Så att jag hade lite bättre koll på när/var/hur jag läste vissa böcker och inte bara ett hum. För det är alltid roligare att ha mer än så.

 

 

Äntligen har det lossnat lite! Ett par dagar med minimalt med läsning, en del filmtittande, träffat lite kompisar och ätit middag, TV-tittande (vilket nästan aldrig händer eftersom vår TV inte är inkopplad, så det var hemma hos en kompis och hans favoritprogram är cricket och wrestling...:-)) så känner jag att det håller på och lossnar med min lässvacka.

 

Har läst några sidor i "Unseen Academicals" och äntligen kommit in i den litegrann (ja, den är minst lika bra som alla andra Pratchett-böcker, det var mig det var fel på, inte dig, Terry!!), så nu är det nog bara en fråga om ett par dagar! Yay!!

I år infaller Världsbokdagen (23april) med Påskafton och för att underlätta firandet så uppmuntrar Svenska Unescorådet organisationer etc. att fira 13 April, det vill säga i dag. Jag mäste erkänna att jag faktiskt hade missat det här totalt, och alltså inte har förberett något firande. Annars hade jag nog i alla fall försök sno ihop något smart om litteraturens vikt för utveckling i utvecklingsländer, för det är en hjärtefråga för mig. Kanske om jag har tid i kväll.

 

Hur skall ni fira Världsbokdagen?