Emmas Bokhylla

Läste en artikeln på DNs webb om tanken kring att den erotiska litteraturen, med EL James och "Fifty Shades of Grey" i spetsen, är en ny öppning för att erotisk litteratur kommer att bli lika mainstream som till exempel deckare. De intervjuade, bland annat representanter för olika bokförlag, höll sig mycket tveksamma till att erotik skulle kunna bli en lika bred genre.

 

Jag är beredd att hålla med, men är dock inte lika säker på att Femtio Nyanser-fenomenet enbart är ett fenomen som sedan kommer att dö ut. Förhoppningsvis så kommer den erotiska litteraturen att stärkas, blir mer accepterad och hitta nya läsare. Samtidigt så får den gärna också bli mer välskriven (om man nu har EL James som exempel). Att genren kommer ut som bättre, starkare och mindre irriterande när det gäller bland annat unkna könsroller vore ju också ett plus. Lite som "Erotica2000", uppdaterad version.

 

För det finns hur mycket som helst att städa upp i den, och då talar jag inte om vad folk gillar och inte gillar. Som jag tidigare har nämnt så stör jag mig inte det minsta på om folk gillar att bli smiskade på sjärten eller vart deras preferenser nu ligger, så länge det är vuxna människor som frivilliga sysslar med det. Tycker jag inte om det så kan jag välja att inte läsa det, punkt. Det som däremot stör mig något enormt är beskrivningen av folk som gillar dylika aktiviteter som vridna eller karaktärer som har moraliska problem med att de njuter av att bli just smiskade på stjärten (exemplet kommer från Ana i "Femtio Nyanser", jag har vräkt ut det mesta av min irritation tidigare, du hittar det här). 

 

Jag efterlyser fortfarande nyanserade karaktärer som tar ansvar för sig egen sexualitet utan att det blir smetigt och ointressant. Tips på det finns bland annat i "Sirenen" av Tiffany Reisz, inte 100% men i alla fall bättre. 

 

Några fler tips kan kanske komma från er läsare?

 

 

LitteraturMagazinet Skriv! hade premiär i går (okej, jag erkänner, fick en sneak-peak tidigare i veckan) och i dag har jag suttit inne på sajten och läst texter så det knakar om det.

 

Och jag är så imponerad, så oerhört imponerad. Självklart vet jag att det finns lika många sätt att beskriva en apelsin som det finns människor, med det är verkligen tjusigt att se det 'in action'. 

 

Så många människor, så många tankar och så mycket intressant text. Jag är verkligen imponerad efter min läsning och känner mig inspirerad i mitt eget skrivande. Tänk att det finns så mycket talang där ute!

...är att Fredrik Backman, vars "En man som heter Ove" fick mig att fulgrina då jag läste de sista kapiltena i badet någon gång första veckan i januari, ska släppa en ny bok! Och den som får mig att fulgrina nu för tiden ska ha bra mycket cred för det är inte så lätt nu för tiden...

 

I september kommer "Min mormor hälsar och säger förlåt" och bara av att läsa beskrivningen så knep det lite i hjärttrakten och jag skrattade frustande, lite för högt för att vara helt bekvämt på allmän plats.Underbart!  Förväntnignarna gick precis genom taket, måste jag tillstå. Beckman, no pressure, men... 

 

Mer kan du läsa på Fredriks blogg, som du hittar här!

 

Jag har gillat Stephen King i över 15 år, snart är det väl 20 när jag börjar avrunda åt rätt håll. Och när man verkligen gillar en författare så känns det alltid jobbigt när hen spottar ur sig en massa åsikter som amn själv inte kan stå för, som kanske till och med är idiotiska. Krokade. 

 

Jag har alltid haft svårt att skilja författares korkade åsikter från vad jag tycker om deras verk. Det går ihop, som ler och långhalm, och jag kan inte släppa det. Det är därför jag till stor del undviker att läsa författarbloggar och alltför djupa intevjuer. Det går banne mig inte ihop i längden. Verkar de för ytliga/har för kostiga åsikter/säger knäppa saker, hur akn jag då gilla deras böcker som är skapade av den personligheten?

 

Men ibland, när man läser om att en av ens favoritförfattre har gjort något som man verkligen håller med om, då känns det i bröstet. På ett riktigt bra sätt. Som när jag tidigare i dag läste den här artikeln. Om Stephen King och har stöd mot förändrade vapenlagar i USA. Inga enorma förändringar, men i alla fall ett steg i rätt riktning. Och något jag kan leva med då jag njuter av hans verk.

 

 

Jag och en väninna har en egen bokcirkel och när vi drog ihop den från början så bestämde vi lite löst att vi skulle läsa böcker som vi trodde utmanade, gärna klassiker. Men när vi träffades sist så bestämde vi oss för att bli lite mer specifierade och se till att det verkligen blev en ordentlig spridning bland böckerna vi väljer.

 

Därför gjorde vi en matris med åtta olika kategorier som vi ska läsa oss igenom;

 

1, Nordisk, ej svensk, manlig författare

2, Svensk kvinnlig författare

3, Brittisk manlig författare

4, Europeisk, ej brittisk kvinnlig författare

5, Asiatisk manlig författare

6, Afrikansk kvinnlig författare

7, Manlig föfattare från USA

8, Ameriskansk, ej från USA, kvinnlig författare

 

...så måste jag tipsa om Erika Wallmans krönika "Allt är Jan Gullious fel", om skrivande och tidspress på nya temasajten Litteraturmagazinet Skriv! Hon slår verkligen huvudet på spiken, måste jag säga. Jag har tänka på samma saker, hur katten hinner vissa människor med...?

 

 

...att lägga min handväskbok till listan på böcker som läses just nu. "Summer Knight" av Jim Butcher, del fyra i The Dresden Files. Det blev ju ganska många böcker, när jag tänker efter. Attans också. 

...strävar jag att få upp läsfarten ordentligt, flytten och allt bestyr med den har fått mig att sakta ner lite.

 

För tillfället är det dessa böcker som ber om min uppmärksamhet;

 

"Midsommargryning" av Lars Wilderäng.
Lika bra som "Midvintermörker"? Hittills verkar det lovande och jag hoppas att mina förväntningar infrias.

 

"Staden som försvann" av Stephen King
Tredje gången ajg läser den. De två tidigare gångerna slutade med att jag sov med tänd lampa och silverkors om halsen... Hur ska gång tre gå?!

 

"Vi tolererar inga förlorare" av Britt-Marie Mattsson
Inköpt till bokcirkelns kommande möte. Verkar lovande, måste jag tillstå.

 

"Bröd"
Bröd i mängder, högt och lågt. I alla former. Finns det något mer rogivande att somna till?! Skulle inte tro det!

 

 

Sofi Oksanen tog mig med storm när jag först läste "Stalins kossor" och när jag satt tänderna i "Utresning" så visste min glädje inga gränser. Kombinationen av smuts, den svaga mänskliga naturen och desperationen kring att aldrig trampa någon på tårna, tillsammans med ett helt fantastiskt språk, gjorde mig helt såld. Och lite knäsvag.

 

Så, intervjun med Sofi Oksanen i Svenska Dagbladet gjorde mig både glad och nyfiken på henne skommande bok. Och jsut det. Förväntningarna gick precis genom taket. Fast jag tror att Sofi Oksanen är en tillräckligt stor författare för att fylla de förväntningarna. Om inte hon kan det så kan jag inte komma på en enda annan författare som skulle kunna.

 

 

Just nu är det kaos här hemma.

 

Har nyligen flyttat (igen!) samt varit bortrest, vilket har resulterat i att kartongerna just nu svämmar över i mitt nya vardagsrum. Speciellt kartongerna där böckerna ligger (de ligger som ett undre lager, med annat tjafs ovanpå. vilekt tjafs vet jag inte, men typ viktiga kläder och skor). Då två fantastiskt fina bokhyllor även har införskaffats så ska de mysiga böckerna inte behöva bo alltför länge i kartongerna. Förhoppningsvis i alla fall. I den nya lägenheten finns nämligen ett badkar. Jag har inte haft regelbunden tillgång till både badkar och varmvatten på samma gång på en halv evighet, så det kan bli så att de där sena timmarna då jag egentligen skulle behöva packa upp kartongerna kommer att tillbringas i badkaret. Det är en kall och ruskig vår, kanske är badkaret min räddning? OCh jag kan ju läsa böckerna samtidigt, men det tar vääääldigt lång tid att packa upp dem om man bara tar en och en....

 

 

 

...blev rent läsmässigt inte alls som jag hade tänkt mig. Jag har storstilade planer med skräck inplanerat, men det blev lite Urban Fantasy (The Dresden Files, del tre, för att vara mer exakt) istället. Och massor av umgänge med släkt och familj, god mat och dryck i överflöd och socker nog att ge en halv skolklass diabetes. Underbart, helt enkelt. Så det gör inte så mycket att det inte blev skräck för hela slanten.

 

(med vissa undantag, läs mer om det här...)