Emmas Bokhylla

...så kan det banne mig vara enklast att göra något annat!

 

Jag har flera påbörjade böcker som jag gärna tar tag i, men jag kan ju inte ens bestämma mig för vilken som jag helst vill läsa. Ett lyxproblem av hög klass. Men är det svensk kärlek från slutet av 1800-talet, vampyrer i New Orleans eller drakar och magiker i värld långt, långt borta som locker mig?

 

Det vete katten, faktiskt. Så jag lyssnar på nigerianska P-Square och tjurar lite på mig själv. En favorit är "Temptation" som var mycket populär i Dar es Salaam när jag precis hade flyttat dit,  du hittar den här. 

Alltså, jag har läääängtat efter bokrean i flera år. Alla åren i Tanzania så har jag dammsugit internetbokhandlarnas reasidor och vädjat åt min mor att agera bulvan och hämta upp och förvara mina inköp tills jag kom hem sex till tio månader senare och slet upp paketen med lyckokänsla i halsen. Som jag har längtat efter att vara på plats. Om hur enkelt det skulle bli. Härligt. Trevligt. Som julafton igen.

 

Och nu är jag på plats och känner inte alls samma upphetsning. Det är med att det man inte når blir så åtråvärt i ett nötskal. Jag har kikat lite på de olika realistorna och hittat massor av litteratur som jag skulle kunna tipsa om. Ja, en hel massa, faktiskt, som jag tycker att andra borde känna till. Men till mig själv?  Jag vet faktiskt inte riktigt. Inte alls.

 

Har bara bestämt mig för att det blir att strosa omkring i år. Besöka bokhandlar, kika vad de har i sitt sortiment och bara göra spontana fynd. Inget planerande och inget förkryssande. Får väl se hur länge det håller, men ett litet tag i alla fall. Dock finns det ett besök på SF-bokhandelns rea inplanerad och markerad i kalendern. Ett måste. Det enda 'måstet', än så länge.

 

 

 

Papercut hade rea, kunde inte hålla mig....

 

Emmas Bokhylla finns även på Facebook och nu även på Twitter under signaturen @emmakreu.

 

Bara så att ni vet, om ni skulle vara intresserade. 

 

 

Jag har recenserat "Inte helt hundra" av Caroline Hainer, en roman om kärleken i ett modernt samhälle - i verkligheten. Jag, som läser mycket chicklitt och romance, och uppskattar det just för att de representerar något annat, tyckte om den. Ärligheten om ångest, rädslor och oro står nämligen också högt upp på mina listor. 

 

Mitt enda grubbleri var om det var en självbiografi - om man heter Caroline, bor i Stockholm, är frilansjournalist som skriver om film, och skriver en bok om en trygghetsknarkande och kärlekstörstande ung kvinna som också heter Caroline, bor i Stockholm och är frilansjournalist som skriver om film, så betyder det inte nödvändigtvis att det är det. Så det var en av slutsatserna som jag drog. Att det inte var det. Förutom det där med att heta Caroline. Och bo i Stockholm. Och vara frilansjournalist som skriver om film. 

 

Ni hittar den på Litteraturmagazinet  

Förr om åren, det vill säga innan jag började jobba, så vaknade jag i princip aldrig tidigt på helgerna (och med tidigt menar jag före nio) utan sov alltid ut så mycket jag kunde - bara för att jag kunde. 

 

När jag under åren i Afrika jobbade sex dagar i veckan så försvann den vanan illa kvickt och för det mesta vaknade jag vid halv åtta på söndagarna, med tanken att 'jag fick ju i alla fall sova längre än vanligt'.

 

Nu är jag tillbaka på det spåret igen, slog upp ögonen vid åtta och förstod inte hur det kunde komma sig att klockan bara var åtta, det kändes ju som om det var tio. Minst.

 

Jag tror att det kallas 'nya sunda vanor'. Det kan även kallas 'utökad lästid'. Eller varför inte 'prioriteringstid'. Det låter ju bättre, eller hur?

 

Just nu tror jag att jag ska sätta mig i soffan och prioritera "Interview with the vampire" av Anne Rice tills resten av hushållet vaknar.

 

 

Snart är det Alla Hjärtans Dag. En dag då kärleken, i alla fall enligt den krassa kommersialismen, borde firas över allt annat. Efter förfrågan funderar jag på det där med kärleksskildringar i litteraturen. 

 

Jag, en stor fantast av både chick litt och romance, erkänner villigt att det faktiskt är få litterära skildringar av kärlek som faktiskt fastnar i bakhuvudet. Och som stannar kvar där.

 

Och vad för slags kärlek är det då vi talar om? Den som svulstigt övervinner alla hinder? Den som tålmodligt väntar? Den som kommer alldeles för nära eller den som existerar på avstånd?  Den som klarar alla motgångar, eller den som brinner kort och häftigt och sedan dör som ett utslocknat ljus? Kärlek av sexuell natur eller platonisk? Mellan föräldrar och barn? Vänner? Kärleken till ett djur? Ett föremål? Kärleken till ett fenomen? Eller kärleken till en själv? Kärleken till kärleken?

 

 

Kärlek som kärlek, eller hur? ...eller hur var det nu?

 

Vilken slags kärlek tänker du på när jag skriver "skildring av kärlek"?

 

...tänka sig, nu finns även jag på Twitter, @emmakreu.Förmodligen sist av alla bland bokbloggarna, menmen, det blir så ibland. Det blir mycket läsning och böcker, men även annat av intresse, vad det nu kan bli.

 

Följ om ni är intresserade.

 

Litteraturen till nästa Vampyrbokcirkeln har kommit!

 

Just nu ligger mitt boktips på Gazet uppe - den här gången tipsar jag om "Hungerspelen" av Suzanne Collins och försöker övertyga alla er som har undvikit den på grund av hypen (sådant som jag själv gör med jämna mellanrum) att ignorera det.

 

Ta tag i den och förbered er på en rejäl läskoma utan dess like.! Du hittar tipset på Gazet.se! 

Alltså...Om man tycker att huvupersonen i boken man läser är löjlig, asjobbig och inte alls sympatisk, hur svårt är det då att fortsätta läsa? Det är fasiken nästan helt omöjligt, speciellt när man tycker att allt tråkigt som händer,tja, hen had it coming...

 

Brr, den här gången var det i alla fall okej, men andra gånger, då har jag nästan lust att kliva in i boken och ge personen i fråga en lite utskällning. Eller två. 

 

 

...så slutade siffran på nio (9) böcker för januari månad. En vild mix av reportageböcker, grafisk roman, serier, fantasy och noveletter. Mycket uppfriskande måste jag säga. Och förvånande. januari har känts som en av de minst läsproduktiva månaderna i mitt liv på mycket länge. Men något har ju blivit gjort i alla fall. 

 

Det där med att börja utnämna "bästa boken" för januari, så långt villa jag inte sträcka mig. Fast om man ska hårddra det så står det mellan tre självklara favoriter; "Under kupolen" av Stephen King, "En man som heter Ove" av Fredrik Backman (som LitteraturMagazinet rapporterar ska bli film, eller i alla fall eventuellt kanske. Äh, filmrättigheterna är sålda, vad nu det betyder i längden. En jäkla snyftare blir det nog ändå, själv fulgrinade jag i badkaret när jag läste ut den. Såja, så var det sagt.) samt "Pepprade praliner" av Viveca Brattström. Mymy. Men en självklar vinnare finns inte ännu. Möjligtvis om ett halvår då jag kan avgöra vilke bok som fortfarande ligger i mitt bakhuvud. Och det är ju ett tag tills dess...