Emmas Bokhylla

Läste den här krönikan av Jonas Thente, om en litteraturvärld som håller på att utvecklas till ett enda stort pyjamasparty där ingen verkligen vågar att kritisera någon annan, att det bara skall vara mingel, ryggdunkningar och gos hela vägen. Läs den här. 

 

Nu till den stora frågan, vad tycker ni? Kan ni uttrycka er precis som ni vill i era recensioner? Drar ni er för att såga böcker för att författaren kanske blir ledsen? Har ni följt bloggare som skrivit böcker och sedan insett att ni inte gillar det ni läser? Hur tänker ni?

 

Själv tycker jag att jag kan skriva det jag tycker när jag recenserar, men jag väljer mycket noga vilka ord jag väljer. Tycker man inte om något så behöver man inte uttrycka sig på ett grovt sätt, ingen blir ett bättre författare av att höra X:s bok är SKIT, fyoblä etc. Man kan faktiskt uttrycka sina åsikter, även om de är negativa, på ett nyanserat sätt, kanske lite mer "den här delen var bra, den här delen behöver utvecklas mer". Hänger ni med? Det viktigaste är ändå att man inte ruckar på det man vill säga, att man inte gör avkall på sin egen uppfattning. För då blir det verkligen pyjamasparty på riktigt....

 

Men vist är det en balansgång. Jag har böcker som jag har längtat efter, hoppats på att de skall ta mig med storm och sedan gör de inte det. Jag blir besviken, men vill inte vara det, vill helst att det skall vara strålande och underbart och så är det inte som så. Det blir svårt. Måste bita i det sura äpplet. Och klarar kanske inte av det till 100% just för att jag egentligen vill skriva "SKIT" över det, men tycker att ingen författare förtjänar att få det kastat i ansiktet.

 

Fast jag skall inte sätta mig själv på alltför höga hästar - även jag har gjort det, i min recension av "Catwalk" av Georgina Newbery. Tyvärr, den förtjänade verkligen att brinna...