Emmas Bokhylla

...eller vad man nu kan kalla det.

Jag måste inleda det här inlägget med att berätta att jag verkligen gillar Emma Hamberg och har gjort det sedan...ja, det minns jag inte, men någonstans mellan, eller rättare sagt mixen av år då Singel i Stan-stripparna, hennes avslut av Fröken Sverige och VeckoRevyn och hennes första bok, "Mossvikenfruar" härjade fritt så tror jag att jag blev kär. Och jag läste inte ens VeckoRevyn. Det är något med henes om gör mig glad, så jäkla glad och det var det enda jag kunde tänka på under de första kapiteln i boken. Hur glad jag var över att läsa just hennes bok. Jag blir nästan alltid glad när jag läser om Emma Hamberg, om det är hennes serier, artiklar hon har skrivit, hennes matblogg (som jag iofs inte följer regelbundet) och hennes böcker. Jag blev dessutom lite grön av avund när jag läste ett Hemma-hos-reportage om henne - ett sådant kök vill jag också ha! Hon är en sådan person som jag väldigt gärna skulle vilja vara vän med, men samtidigt förmodligen skulle bli ganska Starstruck av och knappt få fram ett pip, om jag nu skulle springa på henne på ICA. Ungefär här slutar jag, nu skall vi inte göra det alltför obehagligt och använda för mycket vackra ord så jag börjar framstå som knepig. Eller, knepigare än vad jag egentligen är, vi är nog alla lite knasiga till mans.

I alla fall, let's cut to case.

Boken handlar om konstnären Maja, som tillsammans med sin äldre, berömde konstnärsmake bor ute på en ön mitt ute i en sjö. De bor i ett gammalt sommarslott, mer eller mindre intakt med tjusiga möbler, 1800-tals kläder och en tjusig (numer oanvänd) pool. Maja har egentligen jäkligt tråkigt ute på ön, för det går inte speciellt bra med hennes skapande och det har det inte gjort på bra länge. Rent skitdåligt, till och med. Ön börjar kännas trång och till råga på allt vill hennes man inte längre ligga med henne, så situationen är rätt pissig, trots slott och egen ö. För att få göra något eget och få lite variation så bestämmer sig Maja för att starta en simskola för vuxna, något som först verkar bli en riktigt hit, men efter skräll med massor av abokningar så står hon där med tre ynka deltagare. Det är Tonårskillen, Kulturkvinnan och Trädgårdsodlaren, som alla vill lära sig simma. Och Maja bestämmer sig för att köra så det ryker, trots att det bara är tre deltagare kvar. Vad hon inte hade räknat med är att alla tre kommer med sitt egna emotionella bagage och blandar man det ena med det andra så kan man aldrig riktigt vara säker på i förväg vad som kommer ut i andra änden...

Jag gillar, som jag redan har varit rätt tydlig med, Emma Hambergs stil, hennes böcker gör mig överlag väldigt glad. Så även den här. Till och med tillräckligt glad för att jag skall svälja sådana saker som egentligen skulle störa mig. Som att någon har ett 1700-talsslott som bara råkar vara fyllt med massa gamla tjusiga peruker och kläder, som bara råkar bli sexiga och härliga när man drar ihop till maskerad, med ens coola konstnärspolare som bara råkar fortfarande orkar vara exklusiva, härligt avslappnade och still going strong. Men, det är sådana saker som jag gärna skulle vilja uppleva, som gärna får hända i min värld, så då unnar jag definitivt de ömhetstörstande personerna i Hambergs bok att det händer dem. Så kan man bara ha lite överseende med sådana detlajer, så är det här en glad och rolig bok, äkta feelgod med fokus på att ta tillvara det som är viktigt här i livet, äkta avslappning och jag klämde den på planet från Stockholm till Doha när jag flög hem sist, så bra var den!