Emmas Bokhylla

Ciccis Bokblogg's Nostalgiutmaning, där man läser om fyra böcker som man uppskattade som yngre passar mig alldeles utmärkt, så nostalgisk som jag är, man skall nämligen läsa böcker som man har en relation till, en historia ihop med. Den första boken jag har valt är Kung Caspian och skeppet Gryningen av C.S. Lewis, men eftersom jag inte har tillgång till den på svenska, så införskaffade jag ett exemplar på engelska.

Boken är del fem i en serie om sju böcker om landet Narnia och fór er som inte vet, så ligger det i en värld helt annorlunda från vår. Ibland kan människor resa från vår värld till denna, men det händer ytterst sällan och oftast måste de åka tillbaka efter en tid. Jag älskade Narnia-böckerna när jag var liten, läste dem igenigenigen och drömde om att själv åka dit en dag (who am I kidding, jag har fortfarande inte slutat drömma om det, Aslan, take me away (nu råkar det vara så att min granne faktiskt heter Aslan, so, be careful what you wish for…)).

I den här boken är det Lucy och Edmund, som tillsammans med sin kusin Eustace (Hur uttalar man det? Jag undrade när jag var yngre och nu undrar jag igen!) hamnar mitt i Kung Caspians resa över havet, österut för att finna de tio riddarna, alla lojala med hans far, som reste för att hitta nya världar och som aldrig kom tillbaka. Tillsammans seglar de österut och hittar både massor av öar, den ena med fascinerande än den andra, alla med olika hemligheter. Till slut bestämmer de sig att för att de, trots att de har hittat alla de tio riddarna, att fortsätta sin resa österut, för att ta reda på vad som finns vid världens ände.

Jag älskade den här boken som barn, dock var den inte min favorit bland Narnia-böckerna, det var Min morbror trollkarlen och Hästen och hans pojke, men ändå älskade jag den. Nu, när jag läser den som vuxen, så känner jag ganska snabbt att jag rycks in i den igen - nu ser jag allt det jag missade som barn (inte minst Kristus-referenserna), men jag kan inte  inte släppa den underbara, härliga känslan som rinner över mig när jag läser om detaljerna - sjöjungfrur, magiska böcker, mardrömsöar (trots att mitt intellekt frågar mig saker som "men, hur överlevde egentligen Riddar Roop tio år på den, hur åt han?" Jaja), allt sådant som jag önskade skulle finnas i vår värld, fast som jag nu inser skulle vara ganska obehagliga.... Aggressiva sjöjungfrur, böcker där man kan få alla sina drömmar uppfyllda etc. Vår värld skulle definitivt inte vara redo att hantera det...

Men, den har fortfarande sin magi, i alla fall för den som fastnade för länge, länge sedan...