Nostalgiutmaningen: Bok 1: The Voyage of the Dawn Treader av C.S. Lewis

 

Ciccis Bokblogg's Nostalgiutmaning, där man läser om fyra böcker som man uppskattade som yngre passar mig alldeles utmärkt, så nostalgisk som jag är, man skall nämligen läsa böcker som man har en relation till, en historia ihop med. Den första boken jag har valt är Kung Caspian och skeppet Gryningen av C.S. Lewis, men eftersom jag inte har tillgång till den på svenska, så införskaffade jag ett exemplar på engelska.

 

Boken är del fem i en serie om sju böcker om landet Narnia och fór er som inte vet, så ligger det i en värld helt annorlunda från vår. Ibland kan människor resa från vår värld till denna, men det händer ytterst sällan och oftast måste de åka tillbaka efter en tid. Jag älskade Narnia-böckerna när jag var liten, läste dem igenigenigen och drömde om att själv åka dit en dag (who am I kidding, jag har fortfarande inte slutat drömma om det, Aslan, take me away (nu råkar det vara så att min granne faktiskt heter Aslan, so, be careful what you wish for…)).


I den här boken är det Lucy och Edmund, som tillsammans med sin kusin Eustace (Hur uttalar man det? Jag undrade när jag var yngre och nu undrar jag igen!) hamnar mitt i Kung Caspians resa över havet, österut för att finna de tio riddarna, alla lojala med hans far, som reste för att hitta nya världar och som aldrig kom tillbaka. Tillsammans seglar de österut och hittar både massor av öar, den ena med fascinerande än den andra, alla med olika hemligheter. Till slut bestämmer de sig att för att de, trots att de har hittat alla de tio riddarna, att fortsätta sin resa österut, för att ta reda på vad som finns vid världens ände.


Jag älskade den här boken som barn, dock var den inte min favorit bland Narnia-böckerna, det var Min morbror trollkarlen och Hästen och hans pojke, men ändå älskade jag den. Nu, när jag läser den som vuxen, så känner jag ganska snabbt att jag rycks in i den igen - nu ser jag allt det jag missade som barn (inte minst Kristus-referenserna), men jag kan inte  inte släppa den underbara, härliga känslan som rinner över mig när jag läser om detaljerna - sjöjungfrur, magiska böcker, mardrömsöar (trots att mitt intellekt frågar mig saker som "men, hur överlevde egentligen Riddar Roop tio år på den, hur åt han?" Jaja), allt sådant som jag önskade skulle finnas i vår värld, fast som jag nu inser skulle vara ganska obehagliga.... Aggressiva sjöjungfrur, böcker där man kan få alla sina drömmar uppfyllda etc. Vår värld skulle definitivt inte vara redo att hantera det...


Men, den har fortfarande sin magi, i alla fall för den som fastnade för länge, länge sedan...

 

 


Kommentarer
Postat av: Cicci

Funderar själv på att läsa hela serien. Men som vanligt finns det så mycket jag vill läsa och så lite tid... Själv håller jag på med min andra bok i utmaningen "Den långa vägen hem". Jag har som mål att läsa en bok per kvartal. Har nu lagt upp din bok och länkat till den under "Nostalgiutmaningen".

2011-05-19 @ 09:02:26
URL: http://ciccisbokblogg.blogspot.com/
Postat av: Emmelie R.

Jag läste själv om hela serien för bara ett par månader sen :) Min favorit som barn var bok nr två vad den nu heter på svenska det har jag glömt ;) Är det Häxan och Lejonet?

2011-05-19 @ 09:21:17
URL: http://emmelie.se
Postat av: Boktokig

Det är en härlig serie! Som du säger -magisk!!!

2011-05-19 @ 09:42:21
URL: http://boktokig.blogspot.com/
Postat av: a-lo (the book pond)

Det är härligt att du fortfarande känner magin. Jag har läst om en del böcker från barndom/tonår på senare år och tyvärr är det sällan jag känt att de var så fantastiska som man en gång tyckte. Då är det nästan lite synd att man inte har den där nostalgiska känslan kvar som en gång fanns.



Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe) är dock ett undantag. Och kanske att jag vågar läsa om Narnia då? Nu blev jag riktigt sugen.

2011-05-19 @ 16:03:13
URL: http://www.thebookpond.se
Postat av: Bea

Böckerna om Narnia är sannerligen guld i bokform!

2011-05-19 @ 16:13:45
URL: http://beasbokhylla.blogg.se/
Postat av: Marika

Jag försökte läsa Narnia för några år sen, men efter "Min morbror trollkarlen" och "Häxan och lejonet" gav jag upp. Jag gillade dem inte alls. Jag undrar om man måste ha läst dem som barn för att uppskatta dem som vuxen. Min syster läste Narniaböckerna för första gången när hon var kanske 7-8 år, och hon älskar dem och kan läsa om dem hur många gånger som helst.



Eustace uttalas ungefär JOO-sts, fast mer engelskt än detta ser ut.

2011-05-19 @ 23:01:43
URL: http://bokmarika.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
bloglovin bloggar Bokbloggar.nu
RSS 2.0