Och alla bara dör. Igen.
Ni som läser bloggen vet kanske att det har varit många dödsfall i min närhet på min arbetsplats.
I Juli 2009 dog en kvinnlig medarbetare på grund av felbehandling efter ett sent missfall.
I Augusti 2010 dog min chef tillsammans med sin 4-åriga dotter i en bilolcyka.
I Januari 2011 dog en manlig medarbetare i en hjärtattack i sin bil ute på parkeringen.
För två timmar sedan ringde det från Indien, en kollega som jag har delat kontor med under de senaste tre åren och som sade upp sig i Maj för att flytta hem till sin familj fick plötsliga bröstsmärtor efter lunchen och de åkte till sjukhuset. Det visade sig vara en hjärtattack som han inte överlevde. Han var knappt 40 år gammal, pigg, alert, motionerade regelbundet och oerhört energisk. Han hade saknat sin familj och speciellt sina två barn under åren här och var oerhört glad åt att kunna få ett bra jobb i sin hemstad så att han kunde flytta hem igen.
Är det så här för alla människor? Att folk bara dör omkring en?
Högst ovanligt! Vad tragiskt att så mycket hemskt hänt i din närhet de senaste åren...helt osannolika anledningar dessutom! Olycka, sjukdom, felbehandling...usch!
Jag kan tyvärr inte svara på dina frågor. Kan bara beklaga sorgen.
Trillingnoten: Ja, det ar valigt mycket nar man tankte efter. I gar nar jag satte mig och funderade sa kom jag pa tva personer till...
Stéphanie; Tack!
Usch vad tråkigt att höra :( Jag hoppas verkligen att du får bli förskonad från fler bortgångar på ett tag.
Ibland känns det verkligen som om döden har fått fäste i ens familj eller bekantskapskrets. Alla bara dör. Hela tiden. Och det är jättetråkigt.
Jag kan inte säga mycket mer än att rekommendera en bok som Vixxtoria rekommenderade för ett tag sedan: Annika Borgs Inga fler dagar inom parentes. Väldigt välskrivet och trösterikt om sorg och bortgång!
Sanna: Tack, det har varit en del pa den fronten pa sista tiden. Och tack for boktipset, jag skall komma ihag det!
