Att vara Muminmamman
Alla vill ha en Muminmamma, en uppoffrande, snäll mor som alltid har god mat, varma bullar och kramar redo när det behövs. I alla fall sägs det så. Jag vet faktiskt inte, låter inte det rätt...trist? Är det inte roligare att ha en som är spralling, roliga och målinriktad? Klart att man alltid vill ha en massa kramar och krälek, men någon som är helt självutplånande? Njae, det låter osunt. Visserligen erkänner jag att jag gillar Muminmamma och beundrar henne, mest för hennes fantastiska tåla mod och för att min egen mor har drag av henne (drag som jag själv hoppas kunna uppvisa om det blir barn någon gång), men samtidigt tänker jag att det måste vara jobbigt att vara henne. Alltid snäll, alltid mild, aldrig arg när ungarna hittar på jävelskap, gift med en äventyrslängtande, Christie-läsande dagdrömmande karl? Jag kan beundra, men själv skulle jag nog få spader...
Ann Heberlein skriver om att vara Muminmamman,
en muminmamma ska vara lite egoistisk också ;)
Läste aldrig Mumin, var faktiskt lite rädd för dem :)
Tack för länken, Ann Heberlein är grymt bra!
Fyrbarnsmor: ja, absolut!
Desirée: haha, ja, lite laskiga kanske de kan vara nar man ar alltfor liten
Sanna: ja, visst ar hon? Gillar henne verkligen!
Min mamma kallas för muminmamman :) och hon är bäst på alla sätt och vis. Hon har förtjänat sitt smeknamn :) även jag blir kallad för detta när inte hon är här och kräver sin titel haha :)
