Tack, Post-Babu!
Företaget jag arbetar på har en postbox som man kan använda för privat bruk, det vill säga, alla som skickar något till mig kan göra det via den. Sedan åker en chaufför som kallas för Babu ("Babu" betyder farfar och används som respekterande tilltalsnamn åt äldre män. "Bibi"(farmor) för äldre kvinnor, "Dada" (syster) för jämnåriga kvinnor och "Kaka"(bror) för jämnåriga män. "Mzee"(Sir) till äldre män på en högre position), jag vet faktiskt inte ens vad Babu heter egentligen, och tömmer postboxen ett par gånger i veckan. Posten lämnas sedan över till växeltelefonisten som är ansvarig för att sortera och distribuera all inkommande post. Det brukar gå lite si och så med det, alltså, allt kommer fram, men kan bli liggandes på ett kontor i ett par dagar (eller mer).
I alla fall, i dag när jag gick förbi hennes kontor så låg det en norm hög med post och nyfiken som jag är så gick jag in och kikade, frågade om det fanns något till mig. Hon trodde inte det, men jag fick titta själv. Efter en stunds rotande hittade jag inte bara en, utan hela fyra försändelser till mig! Till saken hör att jag enda sedan jag var liten har varit oerhört förtjust i snail-mail, alltså att öppna brevlådan och hitta något spännande! Till och med ett utskick från min bank kan göra mig glad!
Så, i dag fick jag alltså jackpot! Inte bara fick jag ett brev från min bank, utan även ett brev från mina föräldrar, sydafrikanska tidningen Tanker Talk (nej, jag prenumererar inte) samt "Vredens Tid" av Stefan Tegenfalk. I dag startade som en mycket bra dag, måste jag säga!
