Emmas Bokhylla

Renée visar utåt upp en fernissa av trött, obildbar typisk fransk portvakterska i en byggnad för lyxlägenheter, men i hemlighet njuter hon av de klassiska litterära verken och utmanar sig själv med filosofiska teorier när hon är uttråkad. Renée vet nämligen att om man inte passar i det fack som man placeras in i, så kan det skapa obehagligheter och det är egentligen bäst att låtsas som om man inget vet. I samma hus bor hyperintelligenta tolvåriga Paloma, som har bestämt sig för att ta livet av sig – det finns få saker i livet som är så pass intressanta att det är värt att leva för. När det flyttar in en japansk herre i en av lägenheterna så väcks både Renes och Palomas intresse och helt plötsligt så är de saker som alla har tagit för givet inte längre lika självklara.

Den här boken var riktigt hypad och jag är glad att jag av naturliga skäl inte kunde läsa den när det begav sig utan fick vänta tills nu. För den är småputtrigt mysig och jag gillar den verkligen, även om den inte direkt uppfyller de superhöga förväntningarna som jag hade för ett par månader då jag satt i TZ och suktade efter den. Missförstå mig rätt, den är riktigt bra, tankvärd och snabbläst, men inte det under jag förväntade mig i och med alla de stående applåderna som jag hörde från alla håll och kanter. Men det är också skönt att det inte alltid är som så, att jag inte alltid håller med "alla andra".