Sjukdomsinsikten kring sitt bokberoende...?
Min är i alla fall minimal. Eller, lite medveten är jag nog. Som till exempel det faktum att jag inte vet hur många olästa böcker jag har. Här i Dar es salaam, alltså. Hemma i Sverige har jag inte en blekaste.
Enligt O har skrivit ett fantastiskt roligt inlägg om att vara bokberoende och om att få frågan om man har någon sjukdomsinsikt. Du kan läsa det här! Jag kände verkligen igen det hon skrev om och skickade genast vidare till min stackars sambo, som har fått stå ut med både det ena och det andra på grund av detta beroende.
"men, min vaska vager bara 17 kg?"
"men alskling, nu har vi ju 46 kg bagage pa biljetterna, se sa, lat mig packa ner nagra av mina bocker i dina vaskor!" "Men jag har ju bara en vaska?"
"Nej, nu har du tva, jag kopte en extra for att du skulle kunna bara hem mina bocker till Sverige!"
Utdrag från konversation från i julas.
Haha! Men tänk på att bokberoende är en positiv sjukdom, så vafan. Anledningen till att jag vet exakt hur många olästa jag har osv är just min sjukdom; behandlar mina böcker som mina bebisar. Och...att vara medlem på bästaste Bok.nu bidrar ju självfallet till saken.
Så, nu har jag inte tid att skriva mer - måste läsa lite innan jag ska kila... ;)
Kommentar från min sambo när vi gick förbi en bokaffär i förrgår
- du GÅR I N T E IN där!
Han kallar mig bokalkoholist.
Det går inte över med åren....
Åh, vilken bra sambo, honom vill jag klona!!! Min är totalt oförstående för min sjukdom och att jag måste få utlopp för den titt som tätt...
