Paus
Jag erkänner, jag var tvungen att ta en liten paus från "Jag ska ta dig dit" av Joyce Carol Oates.
Första delen kom lite för nära, för första gången på mycket länge läste jag en bok som fick det att sticka till i hjärttrakten, fick mig att må lite fysiskt illa och värja mig mot texten.
För vem har inte någon gång i livet strävat för att passa in i ett sammanhang och märkt att det inte alls fungerar? Att man måste sträva ännu mer för att hålla sig kvar? Första delen av boken är precis som den värsta sådana situation som jag har varit med om, fast förmodligen gånger tusen. Man känner huvudpersonens desperation, nästan under huden.
Nu är jag dock innne på den andra delen, det känns redan bättre. nu väntar en annan sorts plåga.
Första delen kom lite för nära, för första gången på mycket länge läste jag en bok som fick det att sticka till i hjärttrakten, fick mig att må lite fysiskt illa och värja mig mot texten.
För vem har inte någon gång i livet strävat för att passa in i ett sammanhang och märkt att det inte alls fungerar? Att man måste sträva ännu mer för att hålla sig kvar? Första delen av boken är precis som den värsta sådana situation som jag har varit med om, fast förmodligen gånger tusen. Man känner huvudpersonens desperation, nästan under huden.
Nu är jag dock innne på den andra delen, det känns redan bättre. nu väntar en annan sorts plåga.
Kommentarer
Trackback
