Emmas Bokhylla

Jag har tidigare hävdat att jag brukar vara rätt bra på att avgöra om jag kommer att gilla en bok innan jag börjar läsa den, och det hävdar jag fortfarande, men för den skull så förnekar jag verkligen inte att jag också läser böcker som är mindre bra och ibland faktiskt till och med skitdåliga. Så dåliga att jag skulle ha bekostat en allomfattande reklamkampanj för att varna folk för dem om jag hade råd.

Och jag kan dela med mig av en av de värsta läsupplevelserna jag någonsin haft!

Jag minns inte ens vad den heter, faktiskt, jag köpte den på loppis en sommar och den verkade lovande. En bok av en amerikansk kvinnlig författare som enligt baksidetexten skulle handla om en firad countrystjärna som tvingas hem (under protest) till den lilla staden i amerikanska södern för att under några sommarveckor ta hand om sin sjuka mor, eftersom hennes syster tycker att det är hennes tur. So far so good. Storyn är simpel, ett typexempel av "småstadsflicka som blivit rik och måste tas ner på jorden genom en nyttig reality check och återförenas med sitt gamla liv". Kan göras bra, kan göras till en plåga och jag minns fortfarande chocken över att Månpocket hade tryckt sådant skit. För klyschorna flödade på ett rent obehagligt sätt och för att jag inte skall skriva ett milslångt inlägg, samt förstöra resten av min dag (ja, jag blir fortfarande SÅ irriterad när jag tänker på det, att jag helt enkelt får ta det i punktform, annars finns risken att jag smäller av....).

1 Stjärnans syster är fet, ful, otrevlig, bitter och avundsjuk. Det slutar hon aldrig vara, det blir aldrig någon försoning med stjärnan som man skulle kunna tro, utan stjärnan lär sig bara att ignorera sin bittra, fula, missunnsamma syster - det finns ju så många andra i byn som uppskattar henne och ser hennes talang.

2 Stjärnans mor är en tröttsam kombination av Kristen Amerikansk Höger och något som skall likna godhjärtad gumma. Funkar INTE.

3 Självklart har den nördiga pojken (som var kär i stjärnan tills hon flyttade från staden, Hon Krossade Hans Hjärta (utan att veta om det, egentligen, hon var bara ungdomligt taskig) och han har alltid jämfört alla kvinnor i livet med henne)  i huset intill vuxit upp till en godhjärtad hunk (änkling, tror jag) som vunnit stjärnans mors gillande. Hn har dessutom en tonårsdotter som blir förhäxad av helt plötsligt att ha En Riktig Stjärna som granne.

4 Romansen mellan stjärnan och grannen är så förutsägbar att man nästan somnar, á la Hon Inser Att Hon Behöver En Riktig Man och att Hon Har varit Blind I Alla År. Alla blir glada (stjärnans mor är ju mer som en pimp, alltid håller hon på grannen). De har någon mikroskåpiskt gräl, men sedan är allt frid och fröjd igen.

5 Stjärnan och grannens dotter börjar umgås (hon är väl runt 15 år) och kommer sååååå bra överens, sedan upptacker stjärnan att dotterna har en ENORM talang för att sjunga och bjuder med grannen och dottern till sitt übertjusiga hus i Nashville för att dottern skall få spela in en låt.

6 De återvänder till huset alla tre där de emottags av stjärnans mexikanska hushållerska som konstaterar att sjtärnan har gått upp ca 3 kg men det skall hon nog rätta till, stjärnan måste ju kunna få plats i alla sina svindyra scenkostymer. Stjärnan och grannen bestämmer sig för att de inte kan leva utan varandra och bestämmer sig för att gifta sig, dottern är överlycklig, modern är överlycklig och systern är fortfarande bitter, sur och fast i en jobbigt relation. Dottern bli dessutom stjärna, precis som stjärnan herself.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

Alltså, frågorna haglar.

- VEM kom på den brilljanta idea att ödsla tid och pengar på att översätta den här skiten?

- VARFÖR blev den ens publicerad?

Och sist, men inte minst, HUR skall jag göra för att komma över den här oerhört traumatiska läsupplevelsen?!!

Vilken är den sämsta boken du någonsin läst? Gav det dig men för livet?

Dela gärna med dig av dina upplevelser!