Emmas Bokhylla

Min relation med Jilly Cooper är både lång och kort. Lång på det sättet att hon har funnits i mitt bakhuvud i säkert femton års tid, kort på det sättet att jag faktiskt inte har läst någon av henne förens i november 2009.

Det hela började med att något av de två-tre första åren jag gick på ridskola (vilket jag gjorde i nio års tid, jag saknar det fortfarande) så låg det ett slitet exemplar av Jilly Coopers Ryttare (Riders) på skrivbordet på kontoret i stallet och jag ville så gärna läsa den, jag med. På framsidan såg man en manshand som vilade på ena skinkan av en kvinnostjärt iklädd kritvita tävlingsridbyxor och blänkande svarta läderridstövlar. Syftet med bilden var ju att locka med något erotiskt, det fattar jag självklart nu, men den 11-åriga (12? 13? Inte helt säker) Emma såg det inte riktigt på det sättet, jag ville läsa den för att mina ridlärare läste den (antog jag i alla fall, varför skulle den annars ligga på kontoret i ett års tid?) och jag ville så gärna vara som dem. Modiga, duktiga ryttare som hade ridit Grand Prix och drev en ridskola, sådan ville jag också bli! Jag såg boken när jag var och handlade på Vessels med min mamma, men hon blånekade av naturliga skäl att köpa den och nu när jag väl har läst den, sisådär 15-17 år senare, så förstår jag absolut henne, jag hade nog onekligen haft rätt så svårt att förstå den.

Jag glömde nämligen mer eller mindre bort Jilly Cooper och hennes kvinnostjärtskramande omslag fram tills i november förra året. Visst, jag har reflekterat över henne när jag har sett hennes böcker i bokhandlar och ibland kollat priserna, men aldrig känt en sådan dragning att jag faktiskt ville köpa dem. Men, i november förra året så anordnade Little Theatre sin årliga julbazaar och i Dar Animal Havens stånd, där det bara såldes begagnade böcker för 2 000 shilling styck (ca 12 svenska kronor, jag tror jag köpte 20 styckna…) så hittade jag ett gammalt ex av Riders. För det priset var den ju värd och den fick följa med hem. Jag började läsa direkt och blev medryckt så pass att jag läste ut den på en vecka, trots att den är lite mer än 1 000 sidor.

Riders är en driven historia, fylld av hästar, tävlingar, konflikter och sex. Förmodligen vad man kallar
” tantsnusk”, men som jag egentligen skulle vilja placera som tidig chicklit. Skitrolig, ganska elak med en bitsk ton och oerhört underhållande när man är trött, utarbetad och behöver avkoppling. Jag gillade, det var precis vad jag behövde där och då. Så när jag hittade några fler Jilly Cooper böcker hos en kompis som sålde böcker för välgörenhet så köpte jag dem, däribland Wicked.

Wicked är ytterligare en tegelsten på 997 sidor och har potentialen att bli riktigt underhållande och kampen mellan den utslitna kommunala skolan med ligistelever som hotas av nedläggning och den fina, rikemansskolan Bagley Hall med sina snorrika societetsbarn (varav några är ungar till huvudpersonerna i Riders – de är båda del i Coopers The Rutshire Chronicles, vilket jag hade dålig koll på innan) är bra, rolig och underhållande, MEN, och det är ett stort men, så blir det ofta lite för mycket. Lite för tillrättalagt, lite för gulligulligt, lite för….ja, jag vet inte riktigt. Det känns som om Cooper tycker för mycket om lärarna och eleverna och vill dem alldeles för väl, och dels faller för att göra allt bra för dem, dels vill dölja det med att anordna diverse obehagligheter. Alltså, skulle jag skriva en bok så skulle jag förmodligen också falla i samma fälla utan att lägga märke till det, men som läsare så märker man det alldeles för väl, men får det under näsan, in under huden. Det tog mig betydligt längre tid att läsa ut den här boken, trots att jag hade med mig den på senaste flygresan fram och tillbaka till Sverige, plus 6 timmars väntetid på flygplatsen i Doha. Sedan blev den liggandes under hela vistelsen i Sverige, den var inte tillräckligt bra för att dra fram då, jag avslutade den inte förens jag kom tillbaka till Dar es Salaam. Det är fortfarande en ganska underhållande bok, med många av de ingredienser som jag gillar med Cooper, men man behöver nog ta pausar när man läser det, annars kan man få det besvärligt med allt sockret.