Emmas Bokhylla

Det finns en ständigt pågående diskussion inom bokvärlden, den om Filmen eller Boken. Vilken som är bäst, vilken man skall se först och hur man kan förhålla sig till den ena eller andra.

I de flesta fall så brukar jag tycka att boken är bättre än filmen, men ibland att filmen i vissa fall är mer lättillgänglig, som Sagan om Ringen och ibland i fin harmoni, som Harry Potter. I en del enstaka fall (som Forrest Gump, den boken måste jag nog läsa om snart, för att se om mitt uttalande fortfarande stämmer) så är boken en totalkatastrof som man har lyckats göra till en oerhört smart film, eller bara riktigt, riktigt trist och något som bara riktigt bra manusförfattare lyckats omvandla till en framgångssaga (som Sex and the City).

I fallet Inkheart (del ett i en trilogi) så såg jag filmen innan jag läste boken, och när jag läste boken så ångrade jag det. Mycket. För jag kunde lätt inse att jag hade njutit så mycket mer av att läsa boken, och kunna få hela historien att komma till mig i sin egen takt, med mina egna bilder och överraskningsmoment. Nu vet jag ju hur det skall gå, eller kan lätt räkna ut det, och boken är ett mycket större djup än vad filmen hade, även om filmen var riktigt bra.

Inkheart handlar bokbindaren Mo och hans dotter Meggie, deras kringflackande liv runt om i Europa tillsammans med deras böcker. Meggies mamma har varit försvunnen så länge att Meggie knappt ens minns henne, och Mo talar väldigt sällan om henne. En natt knackar det på dörren och det står en underlig figur utanför, Dustfinger, som verkar vara en bekant till Mo. Meggie trivs inte alls med att han har dykt upp i deras liv och vill gärna att han försvinner, man samtidigt så verkar han veta en massa saker som hon är nyfiken på, så hon bestämmer sig för att försöka bli mer vän med honom. Snart uppdagas det att Mo har en särskild gåva; när han läser en bok så kommer gestalter och karaktärer levande ut ur berättelsen! Men, varje gång någon kommer ut ur boken, så måste någon gå tillbaka in i den, och det är därför Meggies mamma inte längre finns hos dem. Hon och familjens två katter försvann in i boken Inkheart, samtidigt som bokens ärkeskurk, hans hantlangare och Dustfinger kom ut ur den. Mo har sedan dess försökt hitta ett nytt exemplar av boken och läsa ut henne igen, men eftersom de som har kommit ut ur boken kanske inte vill tillbaka igen, så har en jakt på de sista exemplaren av Inkheart börjat…

Jag tycker om den här historien och tänker lägga vantarna på de andra böckerna i serien, absolut, men jag kan ändå inte hjälpa att jag stör mig på vissa delar i berättelsen. Som att man lätt hade kunnat avhjälpa problemet med att det inte längre finns några exemplar kvar av boken genom att kila in på vilken billig printshop som helst och kopierat upp den i en 10-15 kopior. Som student tillbringade jag otalet timmar med att kopiera uppsatser, källmaterial från dammiga gamla arkiv och gamla böcker som inte längre går att få tag i, för mig är lösningen lätt som en plätt.