Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren
Det finns böcker som jag älskar och jag önskar att jag hade skrivit själv, och så finns det författare som man önskar att man kunde vara, för att allt som de producerar bara är så njutningsfullt att man inte kan bestämma sig för vilken bok man skulle föredra att ha skrivit. För mig så ingår Carl-Johan Vallgren i den kategorin. Okej, här hamnar jag lätt i ” älska-ihjäl”-kategorin, men det tänker jag kosta på mig. För jag har inte så många författare som platsar in i den kategorin.
Det hela började en semestervecka på Kreta i juni 2005 och jag hade till min stora förskräckelse läst slut på alla böcker jag hade tagit med mig (10 böcker läste jag den veckan och sedan dess har jag blivit bra mycket bättre på att planera min semesterlitteratur) och var tvungen att söka mig nytt läsmaterial på plats.
I en turistshop hittade jag ett ställ med pocketböcker och där fanns Den vidunderliga kärlekens historia till överpris. Som jag tidigare har nämnt så underviker jag ibland böcker jag tycker har blivit för hypade, och eftersom den hade varit boken på allas läppar under en längre period så hade jag helt enkelt undvikit den. Men där och då hade jag garden nere och köpte och läste den på rekordtid. Jag blev fast och älskade den något enormt.
Sedan dess har jag alltid prioriterat hans böcker när det har funnits och därför föll jag självklart som en fura när jag i januari var på väg från Arlanda till Dar es Salaam och Pocketshop hade 20% rabatt på ”Kunzelmann & Kunzelmann”.
Boken handlar om far och son Kunzelmann, deras historier löper parallellt genom boken, fadern som homosexuell förfalskare i Nazi-Tyskland och sonen som skuldtyngd, halvmisslyckad journalist i nutidens Stockholm. Språket är som alltid flytande och historien fylld av kringelikrokar och den är minst av allt förutsägbar, man vet aldrig hur den kommer att sluta.
Carl-Johan Vallgren är för mig textens Sven Nordqvist och det är bland det bästa jag kan säga om någon författare. Med uppenbar känsla för detaljer och det överraskande momentet så blir hans böcker en ständig upplevelse. En bra sådan.
Jag gillar också Vallgren lite väl mycket. Speciellt Kunzelmann & Kunzelmann :)
Ja, Vallgren ar alldeles for latt att falla for! ;-)
Ibland ar det svart att vara kritisk!
Vad härligt att se! Jag har nu tagit mig halvvägs in i Den vidunderliga kärlekens historia och den faller mig också i smaken. Vad ska jag läsa härnäst tycker du?
http://ettliventext.wordpress.com/