Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer
Av olika anledningar så missade jag hela Mia & Klara - vågen när den gick i Sverige. Jag vet faktiskt inte ens när den var, bara att jag inte var speciellt mycket i Sverige under den perioden, så förmodligen hade jag hunnit flytta till Afrika när de blev riktigt stora. Jag har fått Youtube-klipp skickade till mig av entusiastiska vänner, men har inte ens kunnat kolla in dem eftersom Youtube är blockat på jobbet, den enda tillgång till internet som jag har. Har dock snubblat över ett halvt avsnitt på TV någon gång när jag har varit hemma, och då inte vetat om jag skulle skratta eller gråta. Fantastiskt roligt, men samtidigt så tragiskt att det stockade sig i halsen.
Så därför är Mia Skäringer relativt anonym för mig när jag öppnade boken, och jag hade ingen riktigt koll på vad det var jag hade att förvänta mig. Men jag blev glatt överraskad. Mia Skäringers texter är både hårda och mjuka, intima och avståndstagande på samma gång. Hon skriver utelämnande om hur det är att vara den som går, inte stannar kvar, hur det är att vara en ung, osäker tjej som låter sig utnyttjas av äldre män och smärtan i att vara mamma.
Det påminner min lite om den delen av TV-serien som jag såg. Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, men det går rakt in i märgen.
Jag har inte läst den här, men jag har läst krönikor och annat hon skrivit - och förstås sett Mia & Klara, och det jag har läst och sett har jag gillat. Borde nog läsa även denna, men har inte kommit mig för.
Måste verkligen läsa den här snart!
