Emmas Bokhylla

Sedan jag var i tioårsåldern har jag varit ett stort fan av James Bond. Sexistisk? Javisst! Grisig? Check! Glida omkring i världen med en äcklig ” jag gör hur jag vill bara det blir som i det borde i slutändan” attityd? Absolut! Men ändå. Det var ändå något med hela konceptet som tilltalade mig. Kanske var det den underbara känslan av att man visste att det alltid skulle sluta bra för James och hans tillfälliga brutta, kanske ville jag också ut och rädda världen och eftersom jag innerst inne var en liten fegis, så berodde det säkerligen på att jag också ville vara våghalsad, dricka dyr champagne och klara skivan utan att ens ett hårstrå föll ur rätt läge.

Så, James Bond i filmformat passar mig utmärkt, det har jag redan konstaterat. Men i bokform? Njae… Casino Royale publicerades 1955 för en actiontörstande manlig publik, full av sexistiska och en och annan rasistisk kommentar, och av någon anledning så stör jag mig något enormt på det (det sexistiska, det rasistiska har jag mig veterligen aldrig stött på i filmerna), även fast jag inte borde bli förvånad – jag borde ju ha förstått att det skulle finnas där.

Själva historien, James Bond som skall genom spelande på casino driva skurken Le Chiffre till ruinens brant och genom det ödelägga hans brottsliga affärer, är onekligen jäkligt tunn, pardon my french. Den första tredjedelen är onekligen seg, i den andra tar den sig, och den tredje så blir det faktiskt bitvis riktigt bra. Och det är en relativt lågmäld historia, i jämförelse med filmen, men för den sakens skulle inte sämre, särskilt inte i den sista delen av boken.

Men det är ändå mycket som stör mig, till exempel, att James och Vesper inte pratar med varandra, trots att de sitter ensamma på ett mysigt, näst intill övergivet, pensionat vid franska kusten, och det leder ju till att det går som det går, för alla inblandade. Och James Bonds hårda, yttre skal som håller alla kvinnor på ett känslomässigt avstånd, har fått sin förklaring. Visserligen berättat på ett ganska stolpigt och stelt sätt, men ändock berättat.

Men, trots allt är jag ju rätt nyfiken på serier av böcker, så även om det här inte var en fantastisk läsupplevelse, så tänker jag inte stänga dörren för att läsa fler James Bond-böcker i framtiden. Även han måste ju utvecklas som karaktär.