Pride av Rachel Vincent
I tredje boken om varulvskatten (kan man översätta werecat till det? Skit samma, det får blir så ändå) Faythe Sanders så ligger hon riktigt illa till. I och med att hon tidigare har begått två av kattsamhällets dödssynder, att infektera en människa så att den blir smittad och därigenom en valulvskatt och att med flit döda en annan katt, så står hon nu inför rätta och tre av USAs alfahannar (som dessutom inte gillar henne för att hon inte är tyst, mild och inte ännu har börjat reproducera sig och säkra klanernas framtid) skall döma henne för hennes brott. En dom som mycket väl kan komma att bli döden.
För att få genomföra rättegången i fred har katterna hyrt en lodge uppe i bergen, långt ifrån civilisationen. Kort efter att de har kommit kommer en varulsvbjörn (ja, herregud, jag vet inte heller vad jag skall översätta det med…) och beklagar sig över att det drar runt en massa okontrollerade katter runt berget och att de stör och stökar till. Snart infångas en ung katt och till allas förvåning så visar det sig vara en hona. Eftersom det bara finns tio (nja, nio efter mordvågen i bok ett) registrerade honor i hela USA så väcks allas förundran. Vem har tappat bort en värdefull hona utan att efterlysa henne…? När det dessutom visar sig att hon är mycket ung och helt oerfaren när det gäller kattseder, så kallas Faythe in för att ta hand om henne och vinna hennes förtroende, något som hon gärna gör. Samtidigt som hon lär känna den unga honan så fortsätter rättegången, men avbryts åter igen när de vilda katterna i området gör gemensam sak och försöker frita den unga honan för att använda henne för att bilda en egen klan.
Jag gillar serie om Faythe Sanders, den har riv och klös och är en rolig omväxling till alla vampyrer som är så populära just nu, men i den här boken är hennes karaktär både gapig, korkad och stökig. Jag har full förståelse för att man kan bli asförbannad för patriarkatets förtyck (speciellt om man får det uppkört gång på gång i ansiktet med sitt eget samhälles föråldrade kvinnosyn), men bara för det så behöver man ju inte bli direkt korkad och nästan medvetet sabba sina chanser att bli friad. Övermodig och dumdristig så utmanar Fatyhe rådet igenom och igen, och till slut hamnar hon helt enkelt i fällan. Visserligen blir hon tillslut frikänd, men det blir ändå andra konsekvenser av allt tjafsande. Jag föredrar att vara mer strategisk och för mig blir Faythe irriterande till slut. Ibland är ändå den bästa hjältinnan den som vet när det är dags att hålla käften…
