Emmas Bokhylla

Jenny söker sig rätt ofta till ensamheten, styrkan i att vara anonym och lättsamheten i att lära känna en människa och dess historia under en kort period, för att sedan kunna röra sig vidare, utan att ha vare sig krav eller närhet kvar att ta hänsyn till. Genom en resa över Atlanten som passagerare på ett lastfartyg så inser hon att själva resan är en stor del av tjusningen, och bestämmer sig för att göra en resa med tåg genom USA. Det här är hennes reflektioner om livet, både hennes eget och andras, så som det ter sig från rökkupén på ett tåg i ständig rörelse.

Hon njuter av att vara på väg någonstans, att ständigt vara i rörelse och att bara ha ytliga, tillfälliga bekanta. När hon under sin andra tågresa genom USA bestämmer sig för att hälsa på en bekant från den första resan, så drabbas hon av panikångest och en inre rädsla för att bli kvarhållen mot sin vilja, så stark är hennes önskan att röra sig vidare.

Många av de människor som hon träffar under resans gång påminner henne om hennes liv och hon reflekterar över det och hur det har tett sig när hon sitter i rökkupén och låter Amerikas landskap rusa förbi utanför. Och det har varit ett inte helt lätt och ganska omvälvande liv, med en hel del problematik som hon öppenhjärtligt delar med sig av. Man sugs in i hennes berättelse, funderar över hennes liv och alla kringelikrokar det har tagit genom året.

Den här boken tilltalade mig något oerhört, för jag tillhör dem som älskar att resa, känslan av att vara på väg är bland det bästa jag vet. När jag sitter på en flygplats och har en längre resa att se fram emot, då är jag oftast glad, uppspelt och har jag pengar på fickan så spenderar jag dem gärna. 14 timmar till Bangkok? Inga problem! 7,5 till Amsterdam? En baggis! 1,5 till Luleå? Nästan lite för kort! Allt under förutsättningen att jag är frisk och har något någorlunda intressant att se fram emot i andra änden av min resa. Fast jag erkänner, även för mig, skulle det vara lite påfrestande att resa konstant under ett par veckors tid, utan att egentligen stiga av någonstans, att inte se mig omkring ordentligt.

Men Jenny Diski väcker i all fall mitt slumrande intresse för att resa runt i USA och jag har redan börjat fundera på hur man möjligtvis skulle kunna finansiera en road trip genom alla staterna… Or why not India?