Wonderboy av Fiona Gibson
Precis som i Pastures Nouveaux, som jag skrev om i går, så längtar huvudpersonerna i boken bort från London och vill flytta ut på landet. Rowena och Markus, tillsammans med sin son Tod, är nyblivna bybor och har höga förväntningar på det nya livet. Självklart blir det inte som de har tänkt sig, speciellt inte eftersom Markus , som pendlar till London, verkar jobba mer och mer, utan att ha det minsta intresse av att spendera mer tid med familjen. Ganska snart så börjar Ro misstänka att han har en affär med någon inne i staden, varför skulle han annars jobba över alla sena kvällar, alternativt sova över?
Den här boken började bra, men jag måste erkänna att den väldigt fort stagnerade och så här i efterhand funderar jag på hur det kommer sig att jag faktiskt läste klart den. Tror att det beror på att jag inte gillar att ha oavslutade saker omkring mig, eller om jag faktiskt ville se om Rowena ryckte upp sig och började ställa krav i reaktionen (vilket hon egentligen aldrig gjorde) för den var verkligen inte värd min uppmärksamhet ända till slutet.
Det som störde mig mest i hela boken var de två huvudpersonerna; Markus, egoistisk och ganska så otrevlig mot sin familj och Rowena, mesig och undflyende, utan att på något sätt sätta ner foten och ställa Markus mot väggen, trots att han beter sig som ett svin i princip från flytten från London. Jag fick bara lust att ta henne i armen, skaka om henne och sedan förklara problematiken med att aldrig bli förbannad över att ens partner totalignorerar det gemensamma barnet.
Läs inte! Om det nu inte är så att ni behöver en anledning till att bli rejält irriterade….
