Eh, äckligt, Lindgren?
Eh, jag vet att man inte skall vara kräkmagad och försöka sätta in händelser i litteratur i ett större sammanhang och ofta är jag jäkligt bra på det, men ibland går det mindre bra. Väldigt mindre bra.
Som i går, när jag innan mitt möte satt på Mövenpick och fikade (nej, det fanns ingen el hemma och fika är nästan obligatoriskt om man kommer till Mövenpick) och läste Torgny Lindgrens "Hummelhonung". Hade precis ätit en ganska otäck bit White Forrest (sååå besviken) och var lite däst av den.
Då kom jag till avsnittet när Olof ligger på sin kökssoffa med en tesked och pressar ut var ur sina bölder som han sedan äter (tre får plats på varje sked!). Och höll nästan på att kräkas upp den där trårtbiten. Fy satan, då mådde jag riktigt illa, faktiskt. Yuck. Trodde nästan att tårtbiten skulle komma upp....
Fullständigt vidrig bok! Den är absolut inte en favorit hos mig. Jag gillade Pölsan, men Hummelhonung dödade all lust att läsa något mer av Lindgren!
Gillade boken. Men äckelscenen är det enda jag minns av den så här några år efter läsningen. Ordens makt är stor..
Fy fan! Tyckte att hans Pölsan var tillräckligt äcklig, men nu förstår jag att det bara var ett nålstick i jämförelse...
Men fy bövelen! Herregud...jag mår dåligt nu alltså...
Jag minns också denna bok som just Äcklig med stort Ä. Här inte velat läsa något mer av honom just pga det...
Jag måste läsa om den här boken. Dels för att jag är så förtjust i Torgny, dels för att jag bara läst den två gånger, dels för att ganska många verkar läsa den nu och då alltid fastnar för det här äckliga avsnittet som jag knappt kan komma ihåg, och inte alls kan påminna mig om att jag blev så äcklad över. Jo, men det ÄR givetvis äckligt, men jag har svårare för blod. Det jag minns bäst från boken är hur den här författaren (är hon det? eller bibliotekarie?) går mellan de båda bröderna och försöker medla i den livslånga konflikten. Har inte boken sagts vara en slags beskrivning av Öst- och västtyskland?
Hejsan. Jag hittade till din blogg genom Linnea, vad spännande att du bor i Tanzania, jag bodde ett år i Kenya och var faktiskt i Dar El Salam och på Zanzibar. Hoppas att du trivs :)
Den boken ska jag absolut inte läsa, det vände sig i magen bara genom att läsa din förklaring av det..
Jag har den här boken i min hylla. Oläst. För ett tag sedan läste jag en annan bokbloggare som tyckte den här var så äcklig och nu du. jag undrar om jag verkligen ska läsa den boken...
Det äckliga har väl något att göra med det kvinnan (heter hon nåt? kommer inte ihåg) skriver om också? Nåt med helgon?
Linnea: jag gillade de andra delerna, men där och då trodde jag att jag skulle kräkas!
Hermia: precis, det är en intressant berättelse, men den överväldigande känslan i det avsnittet hänger kvar!
Duktiga Tjejen: Mådde riktigt illa, men jag funderar i alla fall att läsa mer av honom. Har alltid varit sugen på Bat Seba, det kanske är dags nu?
Trillingnöten: jag får kväljningar bara jag tänker på det...
Josefin: precis, det är oerhört avskräckande! har dock lovat mig att jag skall prova igen, men inte när, det kan ta tid....
Vixxtoria: läs den igen! Det är intressant, vi reagerar alla olika på olika situationer (en del tycker att det är äckligare än andra etc.). Förutom just den scenen så är det faktiskt en väldigt bra bok, jag tänkte inte på det, men när du säger att det finns en liknelse mellan Öst- och Västtyskland så kan jag förstå det. Den väcker dubbla känslor, i alla fall!Och ja, hon var författare (också en fråga som väcktes, hur kan hon bara flytta in där i ca ett år, utan att skicka ett enda brev, kommer ingen och letar efter henne? Hennes förläggare i alla fall?)
Nadja: Vad roligt, vad glad jag blir! Vad gjorde du i Kenya? Har tyvärr inte varit i Nairobi, bara i Mombasa, har hört att det skall vara en oerhört intressant plats!
Titti: Alltså, det är tveeggat - den är bra, men också väldigt äcklig, bitvis. Fast intressant. Vore kul att höra vad du tyckte om den!
Marika: hon skriver en bok om helgonet Kristofer och han tid på jorden, en fiktiv berättelse, men som svävar ut en hel delmot vad hon är van vid. Den färgas av hennes tid med bröderna.
Jag hörde den som ljudbok för flera år sedan så jag minns inte allt. Höll inte helgonet på med sjuka, kanske spetälska?, och det fokuseras väldigt på de allra äckligaste aspekterna av sjukdom där också? Så att hon nästan går i hans fotspår när hon ser efter bröderna.
Jo, spetalska var det, men det ar inte sa ingaende, istallet sa filosoferar hon mycket om hans natur och vad det ar som far honom att leva det livet han gor (sa uppfattar jag det i alla fall). Intressant, ar det, och speglar ju hennes eget liv, dar hon traskar fram och tillbaka, fram och tillbaka.
