Störiga människa!
Har man rätt att bli arg på en oerhört störig karaktär? Jag tar mig den rätten, för jag håller på att störa ihjäl mig på Israel Armstrong, huvudpersonen, i The bad Book Affair.
Han är deprimerad och det är ju en sak, men måste han vara korkad, menlös, velig och missuppfatta precis allt? Måste man vägra göra de enklaste saker, inte klara att svara på de enklaste frågor och vara totalt ointresserad av det mesta i sin omgivning? Saknar entusiasm för precis allt? Jag antar att det är det som skall vara charmen med honom, men jag får mest lust att ge honom en örfil i alla hans "ehum", "uhuh" och gnäll om att folk tror att han är över 30 trots att han faaaktiskt inte fyller det förens i nästa vecka. Och han kan inte erkänna när han inte vet hur man skall göra saker och ting (som att blanda färg) och det blir pannkaka av allt.
Och han är besviken över sitt liv och vart i livet han befinner sig, men gör inte ett skit för att det skall förändras och bara tjurar hela tiden. Okej, kurser i Ansiktsmålning eller Sagoläsning kanske inte är jordens roligaste, men är det som erbjuds plus att det obligatoriskt med fortbildning inom ens yrke, men måste man benhårt vägra? Och sedan blir det mer gnällgnällgnäll från Israels håll och skulle det vara författarens mening att man skall väckas av sympati för den "dråpliga" huvudpersonen så har han misslyckats totalt. Jag kan bara tänka på hur det skulle vara att ha en sådan person i min närhet under en längre period och jag skulle nog få spel och ge honom en rejäl omgång, som han förmodligen skulle må bra av.
För övrigt, förutom de avsnitten då huvudpersonen beter sig som en lallande fåne, så är det en ganska bra bok. Men min motvilja växer för tillfället kraftigt...
Hej vännen. Skulle vilja rekommendera en blogg för dig som älskar att läsa. En nära vän till mig har gett sig på att försöka skriva och kommer att ge ut en bok/novell i bloggformat. Skulle vara kul att se vad du tycker om den. Han kommer att lägga ut ett kapitel i taget så man får frustrerat vänta på nästa del, passar ju dig vars el går med jämna mellanrum. Bloggadress: suburbsofutopia2012.blogspot.com
Klart att man får bli arg och irriterad på personer i böcker. Det har till och med hänt att jag inte stått ut med vissa karaktärer och slutat läsa eftersom jag blev så irriterad.
Det kan man och får man! Jag tar mig ton och blir skitirriterad på Bella i Twilight-serien! För hon är så sjukt otacksam och gnällig, fast hon har underbare Edward som gör allt för henne! Inte okej att gnälla då!!! =)
Jag blir arg på karaktärer hela tiden; det är nästan så att jag inte tycker att boken är helt fulländad om det inte finns minst en störig person i den. Men visst är det jobbigt när det råkar vara just huvudpersonen man irriteras av! Det verkar vara särskilt gnälliga sådana man hatar mest; om jag ska välja min mest hatade romankaraktär såhär på rak arm, måste det bli Sara i Bitterfittan av Maria Sveland. Jag stod inte riktigt ut med all hennes bitterhet över ett helt vanligt medelklassliv som faktiskt inbegriper väldigt många fördelar i jämförelse med många andra typer av livsöden...
Jessica; Det skall jag kolla in, tack for tipset!
Bibliotikarien: jag forstar kanslan, den har gangen var det nara...!
Sarah: Vissa karaktarer, speciellt nar de ar sa populara, ar det valdigt svart att kunna erkanna att man bara har lust att strypa.....
Sanna: Ja, visst ar det skont att ha nagon i handlingen som man bara kan sma-hata lite? Men, som du sager, nar det ar huvudpersonen...gaaa! Da kan det latt bli outhardligt!
