Författardrömmar...? Why not?
Jag minns inte, det var rätt länge sedan, så frågade en bokbloggare andra bokbloggare om det var många som hade författardrömmar och det var massor som svarade "ja" pa den fragan, sa aven jag. For det har jag haft sedan jag larde mig lasa sjalv obehindrat. Syftet med att stalla fragan var, om jag inte minns fel, sla fast om det var vanligt med forfattardrommar bland bokbloggare, vilket jag ar ratt saker pa att det ar.
Jag har funderat mycket over det dar sedan dess.
Och kommit fram till att den intressanta fragan egentligen inte ar om man har forfattardrommar, utan varfor man inte ser till att sla slag i saken. Vad ar det som hindrar en? Bade mig sjalv och alla ni andra?
For min egen del sa kan jag rada upp en massa olika saker;
- Mina ideer ar lika originella som en vilken dussindeckare som helst. Eller, kanske till och med mindre. (men det kanske man inte skall lata stoppa sig...? det har ju inte stoppat sa manga andra under tidens gang, why not me, liksom?)
-Jag funderar over att de kommer att sakna sting och bli ytterligare en "brann-pa-bal"-forfattare som ingen kommer att sakna den dagen de slutar ges ut.
-Jag ar radd att mitt sprak inte haller, det var lange sedan jag skrev en text over tva A4-sidor som hangde ihop pa ett bra satt.
-Jag har blivit tillsagd (nar jag var yngre) att jag inte ar sa bra pa det dar, att skriva skonlitterart. Ni vet, 99 personer sager att man ar bra och 1 sager att man ar dalig sa hor man bara det daliga. Och sa altar man sig i det.
Jag minns pa gymnasiet nar vi fick en ny svenskalarare mitt i en kurs som sade rakt pa sak nar det var dags for betygsattning att "du far betyg XX eftersom din tidigare larare har gett dig sa bra omdomme, men personligen sa skulle jag inte ha gett dig det, men nu ar det som det ar och jag kan inte gora nagot at det". Hur tror ni att det gick efter det? Jag var livradd for henne och allt jag skrev blev skit, hur jag an vred och vande pa det. Vi skulle skriva noveller och jag hade en sadan idétorka att jag trodde att jag skulle avlida och texten vaxte som en tugga otrevlig mat i munnen och det blev inte battre. Det blev Harlequin-stuk av det hela och lararens vassa kommentarer blev inte roligare ju langre in i arbetet jag kom. Nar lararen hastigt och lustigt slutade och vi fick en ny (nr 3) sa vande allt och det blev bra. Men som en klasskompis sa vanligt (?) papekade for mig - den forsta och den sista lararen var oerhort partiska, den dar emellan (den kritiska) var i alla fall rattvis (ergo, du fick den kritik du fortjanar, din lus). Jag tanker att jag hade tur som bara hade en sadan larare, manga har haft flera, i omgangar genom aren och det maste ha satt oerhorda spar i deras tankesatt och deras sjalvkansla.
- Till sist sa hor det nog att jag hittills har varit lat. Det kravs en massa tid och energi att skriva en bok. Jag hoppas att jag hhittar det nagon dag.
Ni andra dar ute med forfattardrommar, vilka anledningar har NI? Dela garna med mig, det skulle kannas sa skont att veta!
Men go for it, dont be scared!
Min största anledning till att jag skriver en bok:
För att jag vill.
behövs det mer än så?
Fast det är också för att det är min egen terapi (det jag skriver om), sedan blev det en bok, som nu snart är klar. Jag har dock alltid fått höra att jag borde skriva en bok, och andra saker jag har skrivit har publicerats så nu håller jag bara tummen...
Sluta vara så jante!!! Klart du kan skriva! Min första bok kommer att komma ut i juni, men det är en upplaga av min andra blogg, så det räknas inte riktigt... Men det känns som en kul grej att göra. Kommer att vara så osvensk att jag har en stor releasefest i egen regi oxå, för lets face it, det kanske är enda boken jag kommer att släppa och ingen annan lär hylla det faktumet... =) So: kick some ass! Skriv av dig, släpp alla dumma tankar som förminskar dig och go for that pen (eller dator...)!
Duktiga tjejen: du har helt ratt, jag vet ju det! Grattis till att boken snart ar klar!! Vad haftigt det maste vara, att fa den klar, hela vagen fran forsta ordet ner till sista!
Sarah: Jag vet, det ar verkligen sa man SKA tanka! Vad kul med din, bok - klart att det raknas!! Och en fest, det later underbart! Grattis, vad roligt! Glom inte att varje bok fortjanar en fest och jag hoppas att din blir fantastisk! Jag skall ta tag i mig sjalv, jag vill ocksa ha en fardig bok!
Man ska inte lyssna på idiotlärare har jag lärt mig.
Jag gick mellanstadiet och högstadiet och fick höra att jag verkligen kunde skriva bra. Jag kunde knacka på hos lärarrummet och en annan lärare man inte hade kunde öppna. "nej, men där har vi ju tjejen. Vi pratade just om din uppsats..." Ja, i början ville man som blyg sjunka genom marken, men sen sög man åt sig allt beröm. Jag fick praktisera på skolbiblioteket, hjälpa lärarna att renskriva dikter och sånt som skulle ges till eleverna. De visste att jag kunde datorer och tyckte om att skriva. Så ställde upp.
Så ja, jag tro att jag kan skriva, och det jävligt bra oxå. ;-) (ta dte med en nypa salt) Grammatiktest kuggade jag på, men använda dem kunde jag iaf. :-D
Kom till gymnasiet och läraren började hacka på ALLT jag gjorde. Ja, verkligena allt. Jag fick inte vara på bådas sida av en abort. jag skulle förmedla min åsikt, men antagligen svart eller vit. men jag har aldrig trott på det. Allt är grått! Så är det, och vilka tjaffs vi hade. Jag igonererade henne och hon vart sur på mig. Jag skrev inte på hennes sätt som var avskalat, utan på ett annat sätt. och hon irriterade sig på det. Det fick man självklart höra. Jag ignorerade även det. Bytte skola efter 1 år, då jag behövde byta ort(mobbning). Började årskurs ett igen. Den läraren lärde mig verkligen att utvecklas. Hon gav mig tips för att bli ännu bättre. vad skulle jag tänka på när jag tittade igenom mina texter mm mm. Det sista hon sa innan hon slutade eftr ett år var. "vad du än gör, Slut aldig att skriva!". Tyvärr slutade jag i flera år med det pga tidsbrist. Nu ska hon hjälpa mig igen. Ska skicka in en text så fort jag får färdigt kapitel 1 på den. :-) och några andra texter.
Mina ursäkter för att jag inte skriver mer än jag borde?
1. tiden! barnen, hushållet och matlagande tar all tid. Sen söka jobb och lämna och hämta.
2. Lathet. jag har 70 manus i en STOR hög bredvid mig. Men jag måste sätta mig ner och skriva rent dem och redigera. Det e redigeringen jag inte har lust med. Den tråkiga biten.
3. Feghet. Jag e livrädd. Jag har självförtroendet att jag kan. MEN tänk om ett bokförlag tycker annorlunda??? Jag kommer ta det hårt. ett nervvrak medan jag väntar.
