Dagens I-landsproblem: plasttikkirurgi eller afrikasupport?!
Miljon jag lever i samt mina gener haller pa att satta krokben for mig.
Jag har/haller pa att utveckla enorma mangder brustna blodkarl och pigmentforandringar i ansiktet, trots att jag forsoker undvika att branna mig eller att vara alltfor mycket i solen. Nagot som kommer att bli fruktansvart dyrt att ta bort nar jag val kommer hem till kalla Norden. Jag har inte ens aning om hur manga tusenlappar det kommer att kosta. Brod-och-vatten-i-en-manad-manga eller banklans-manga?
"Meh, lagga pengar pa sadant skit?!" kanske en del av er tanker. Jag med, nar jag ser barnen pa gatan som svalter, ser de uttorkade falten pa den afrikanska landsbygden eller besoker olika barnhem dar barnen lever i sadan misar att jag har lust att ga om husknuten och grina. Da skams jag over att jag tanker sadana saker nar jag tittar mig sjalv i spegeln. Mycket, otroligt mycket.
For samma summa som skulle ta bort allt skit jag har i ansiktet (med laser om jag inte ar helt felinformerad) skulle kunna skicka 10 barn till skolan i sakerligen 5 ar, plus forsorja dem med bade klader, mat och skolmaterial. Och jag vet ju vart mina prioriteringar ligger och det ligger definitivt pa utbildning, alla ganger. For det kan man alltid bara med sig och bygga ett battre liv av och ingen kan ta det ifran en.
Men varje gang jag ser mig (osminkad) i spegeln sa kan jag inte lata bli att rycka till lite. For det borjar synas valdigt tydligt. Oerhort tydligt. No return-tydligt. Och sedan funderar jag. Mycket.
