Emmas Bokhylla

I min Prix Femina Läsutmaning 2011 för januari månad läste jag Livslinjer av Nancy Huston. Hon vann Prix Femina 2006 för samma bok.

Bokens berättelser utspelar sig genom ögonen på fyra sexåringar och hur de uppfattar världen och inte minst sina familjer. Det tar sig sin början med hyperintelligenta, curlade Solomon, sex år, boendes i Kalifornien som både onanerar och googlar döda irakier så fort hans mamma inte ser,  år 2004 och sedan via hans far (1982), hans farmor (1962) och slutligen hans farmors mor (1944). Historien går via superpedagogiska Kalifornien, till hans far som bor ett år i Israel när helvetet bryter löst, hans farmor vars liv går i kras när hennes mor en dag utan närmare förklaringar  slänger ut hennes godhjärtade styvfar till förmån  för en psykotisk, depprimerad och alkoholiserad man med konstig brytning och slutligen till hans farmors mor som i andra världskrigets Tyskland upptäcker att den familj hon trodde var hennes inte alls är det, att hon har blivit kidnappad som spädbarn och inplacerad i familjen som en utveckling av den ariska rasen.

För mig var det här en väldigt stark berättelse, där man bit för bit kan veckla ut de olika orsakerna till de olika problemen i familjen, hur händelserna från 1940-talets Tyskland har följt med dem, trots att de till största delen inte ens har pratat om dem. Jag ser det som en av de största anledningarna till identitetsproblemen i sig, att man inte talar med varandra, inte berättar och delar med sig av det som har hänt. Att allt bara tigs ihjäl och att man undviker att förklara för sina barn varför man agerar som man gör.

Den är riktigt bra, och när man har vant sig vid berättarstilen (genom en sexåringas öga) så flyter det lätt och man kan snabbt binda ihop de olika historierna och forma ett sammanhang. Mycket intressant och läsvärt.