Att köpa eller inte köpa....? Den enes bok den andres månadslön?
Jag har nu läst ut "The Fifth Elephant" av Terry Pratchett och har en extrem hunger att kasta mig i väg till den lilla bokhandeln i andra änden av stan för att införskaffa en ny. Och kommer troligtvis att göra det i dag eller i morgon, för jag har Pratchett-feber.
Men, det är också något som får mig att fundera över om jag verkligen borde det. En ny pocketbok i de mysiga A Novel Idea-bokhandlarna med importerade böcker här kostar ca 20,000 Tshs, ca 120 kr (beroende lite på vad den Tanzaniska Shillingen står i, just nu har jag dålig koll). Minimilönen här i Tanzania är 70, 000 Tshs för företagsanställda, privatanställda kan få hur lite som helst, dvs. mat och husrum och 20,000 Tshs i månaden, allt efter individuella överenskommelser. Jag vet att nyanställda städare på företaget jag jobbar på tjänar 100,000 Tshs, vilket anses vara nästan okej här. Men bara nästan. Självklart, ute i bushen är det massor av pengar för dem som inte ens har en månadsinkomst och folk dör för att de inte har rwd med malariamedicinerna för 1 000 Tshs, men här i DSM, där det är nästan samma matpriser som i Europa, är det såklart annorlunda.
De tre böcker jag har köpt de senaste veckorna uppgår alltså till ca 60, 000 Tshs vilket alltså mer än vad många tjänar i månaden. Det stinger onekligen till i samvetet när jag tänker på det, något oerhört till och med.
Det kan vara svårt att få tag i billiga böcker här, om man inte vet vart man skall leta. Det finns olika små bokhandlar som säljer billigare böcker, och gatuförsäljare som säljer begagnat, och då hamnar priset runt 6 000 - 10 000 Tshs for en pocket. Det storsta problemet for mig ar att de flesta av dessa ställen ligger inne i stadskärnan och det stänger mellan 17 och 18 och är stängt på söndagar. Alltså, jag som arbetar ett par kilometer utanför (ca 1 timme i rusningstrafiken under dagen) har då betydlgit svårare att få tag i dessa billiga böcker och vänder mig därför nästan alltid till A Novel Idea som är öppet till 19 och till 17 på lördagar och söndagar, och ligger pa leisure spots dit vi wazungos och andra välbargade människor åker för att slappa lite (missförstå mig rätt, jag älskar många av dem, men det är ju inte direkt något alla kan unna sig här). Om man inte har tur och trillar över t.ex. Dar Animal Havens loppis, där böcker kostar ca 2 000 Tshs styck...sist köpte jag 20 styckna!
Men tillbaka till det här med samvetet. Ibland är det väldigt svårt att motivera ett bokköp när jag vet att summan jag lägger på den kanske motsvarar någon annans månadslön. Ganska ofta, till och med. Men ibland känner jag att jag bara vill vara vanlig, bara vill njuta av sådant som jag alltid njutit av, som till exempel att kila in i en bokhandel och bara KÖPA mig en bok. Och översköljas av glädjen att bara FÅ göra det.
De där känslorna går upp och ned. För även om jag inte vill bli en sådan som är blind för tiggarna på gatorna så finns det dagar när man bara inte orkar titta, bara inte orka fundera över lönestatistiken, inte orkar ta in allt. Och då och då vill jag att allt bara skall bara som vanligt. Som jag är van vid. Och då unnar jag mig det underbara med att köpa en bok. Ibland fler än en gång i halvåret.
Just nu, innan jag skall åka på semester, har jag bestämt mig för att unna mig lite extra. Till exempel att köpa några Terry Pratchetts. Och försöka att inte tänka på det dåliga samvetet.
Det är ju jättesvårt att brottas med samvetet så där.
Å ena sidan är det inte ditt fel att klyftorna är så stora där du bor, att du råkar ha sådant andra inte har. Du kan inte heller lösa problemet genom att ge bort dina pengar och själv leva lika fattigt som de andra.
Å andra sidan finns känslorna kvar hur man än gör. Kanske får man skänka till välgörenhet hela livet sen för att försöka döva samvetet.
Men till syvende och sist gör man vad man kan samtidigt som man för den sakens skull även måste leva själv och ta vara på det man har så att man kan hjälpa andra just på grund av det.
Jag läste en gång om en fattig kvinna i Afrika som var hemskt lycklig över en trasig bok hon ägde. Tror det var en tredjedel av en pocketbok, eller så.
Och här sitter jag med så många (ofta helt oönskade) recensionsexemplar av böcker som jag inte blir av med. Men att skicka dem till Afrika t ex kostar mig för mycket pengar.
